Sånt här gillar jag! Servera mig en stund av kreativitet.. i lugnan ro…
Här hade jag precis varit förbi hos mamma och pappa. Mor hade gjort en så vacker höstkrans. Med mig hem åkte jag sedan med mätt mage, nöjd lillunge som myst hos sin Mormor och Morfar samt med en kasse fylld me hortensia och också kvistar med röda bär ifrån gulliga grannen där hemma i barndomsbyn. Inspiration att skapa en krans, likaså!
En bra bindtråd är A och O vid kransbindning. Ingen stel ståltråd, inte. En följsam blomstertråd, då går det som hejsan! Finns att köpa lite varstans. Som typ Granngården.
Kransstomme också! Jag har både i halm och denna metallrings-variant.. perfekt, båda går att återanvända år efter år.
Först tog jag små tussar, buketter av hortensian och band kring hela stommen. Det är inte så jädrans noga, tjopp, tjopp sa det!
Därefter la jag på lämpliga kvistar med dessa söta bär och band ännu ett varv.
-Årets höstkrans! Med en nöjd skaparsjäl intill.
Höstpynta, det är så förbenat mysigt tycker jag!
Lika härligt som det är att dra igång med allt om våren.. öka på, öka på och öka på.. lika härligt är det att plocka bort, gräva upp, stuva undan och boa nu på hösten.
… skylta om, med rönnbär, nypon och äpplen.. vackert i all sin enkelhet!
Hortensian har torkat så fint nu och bären har blivit riktigt orange. September har blivit oktober.
Och orden är lite innanför bröstkorgen. Ni som hänger med oss på instagram och stories… ni fick läsa redan igår om att vi har djur-sorg här hemma. Älskade Svea-katten, Katt-mamman.. är borta. Lo eller räven, eller båda i kombo. Ett hemskt skrik hördes mitt i vår lilla bullerby, djuren reagerade i granngården och Svea-katten som alltid bara tar en liten lov och kommer hem med sina jaktbyten till lille sonen Sivert.. hon, har inte kommit hem efter detta. Allt är på ett sätt så självklart, men i en veckas tid har vi bara gått och ropat, letat, hållit andan.. inte velat tro det värsta. Men nu är det bara så. Hon är borta. Och vi är så, så, såå ledsna.
Vi har haft sådan otrolig otur med våra småkatter, stora vägen har knyckt flera. Aldrig kunde vi fantisera om att räven skulle knycka ett katt-liv från oss.. men Svea är andra katten bland gårdarna som fått sätta livet till för räven. Naturen har sin gång… men det gör inte känslan just nu lättare. Priset man får betala för ett djur som lever fritt, är högt många gånger. Men jag vet, hur lyckligt hon haft det och hur hon njutit… men oj, vad vi saknar henne.
Den tredje oktoberdagen är här, medan skolbarnen är i skolan ska Lillminsting och jag dona med allt möjligt tillsammans. Som att städa lite. Och maka morotskaka. För att det är den godaste kakan jag vet … receptet på den absolut godaste, hittar ni HÄR., till springform. Önskar du göra i långpanna, har du ett ypperligt recept HÄR.
Men så tråkigt med Svea-katten. Kram ♥
Helt otroligt tråkigt, overkligt.. mamma-katten, som alltid är hemma.. hon sticker iväg och jagar till sin son, sen hem igen. Det är så tomt här utan henne. Tack för din omtanke. Hoppas du får en fin dag, Nina! <3