av Emmeli | nov 14, 2015 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Lilla familjen
Där;
Denna sorgelördags lilla pyssel. En Cyklamen omringad av lite mossa jag plockade med Storan för någon vecka sedan. Och så ljus, som vi tänder och tänker på alla dom drabbade.
Hujedamig vilken sorglig lördag det är idag.
Vaknade i morse och tänkte att det här blir nog en bra dag, där jag vaknade och kände mig åtminstone halvpigg, bredvid mina två fina pojkar. Så blir jag efter några minuter varse om gårkvällen och hatet som inte verkar ha några gränser i denna värld. Jag känner mig livrädd. Hur ska jag kunna skydda min lilla Miniman från allt det onda? Samtidigt vägrar jag bli rädd, eftersom det är precis det dom vill, dom där ohjärtliga. Jag ber för att kärleken ska segra över hatet.
Lördag…tillsammans. Det är fint, i alla fall.
Vi var ute en stund på förmiddagen i solen. Gick till Farfar och fick kaffe och surrade lite. Sen vandrade vi hemåt samtidigt som solen gick i moln och vädret gick i stämning med dagen. Liten bäddades efter lunch ner i vagnen och jag och mannen följde hemskheterna via TV:n (den mackapären, som vi nu i dagarna prioriterat och som nu står på vardagsrumsbordet och söker en riktigt bra plats vi ännu inte funnit) samtidigt som jag pysslade lite med mossan och det där.
Och nu är vi hos Litens Mormor&Morfar. Jag hoppade av efter vägen och transportlöpte hit. Det var inte alls någon trevlig tur, jag blev både kissis och tyckte att träden anföll mig efter mörka vägen och ja, det var fasligt skönt att komma fram. Och såklart skönt att ha fått svettats.
Nu har vi hjälpts åt att göra min absoluta favoritmat här hemma; Mormors Palt. Efter Min Mormors recept, det som jag skrev en gång när jag var liten och var med och gjorde palt med henne och Storasyster M.
Emmelis Palt Resert…. jo, jo. Särskrivning och s och och r och sånt. ”Ha i mjöl tills det blir bra”…. finaste receptet jag vet.
Snart är palten klar och jag dreglar likt en hund av tanken. Håhååå så gott! Paltmiddag och efterföljande bastu väntar oss här. Kan omöjligt tänka mig en bättre kväll, faktiskt.
Det är Sorg- och Familjelördag. Hjärtat gör ont på ett sätt, men är varmt av kärlek på ett annat. Idag ber vi för mer kärlek och mindre hat.
Kram till er, och ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 3, 2015 | Emmeli pysslar, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet
Jag älskar att pyssla, som ni säkert redan förstått. Och så tycker jag ju fasligt mycket om att fota också. Att kunna kombinera dom där bilderna och göra något pyssligt med, vore ju en höjdare. Och med Litens fullständiga kärlek till sig själv och med lysande lycka över att få se bilder på sig själv, så fick jag en idé
– klart Liten ska ha en egen fotovägg.
Eller fotodörr, blev det i det här fallet.
Jag har framkallt ett gäng bilder, ni vet ”S och traktorn”, ”S och Mormor&Morfar och Torehunden”, ”S tillsammans med Farmor&Farfar”… och så vidare. Sen svischade jag ju en sväng genom Pysslebutiken förra veckan och där fann jag sån där fräsig tejp med fint mönster. Sån där tejp som orkar hålla upp foton men som inte superfastnar precis där man har satt den, man har liksom möjlighet till att vela runt lite angående hur man vill ha det… sånt gillar en velpotta som jag.
Så igårkväll hade vi en mysig stund, han och jag. Förvandlade vita dörren in till Lekrummet till en otrooooligt fin en. Bara med hjälp av lite fräsig tejp och en liten hög av framkallat liv.
Världsmysigt, alldeles lämpligt tillsammanspyssel för en Morsa och Ettochetthalvtåring! Och så himla, himla fint att kunna gå och peka på dom han älskar, och också är älskad av.
Vi är nöjda. Han och Jag.
– och det får bli dagens lilla pysseltips. Ha en fin tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 27, 2015 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner
För några dagar sedan fyllde ju Storan år och jag var såklart dit med födelsedagsballong och sjöng och sånt. Men, till kalaset ville jag ge henne något lite småunikt. I vackra materiella ting har hon allllt. Möjligtvis inte en häst eller så, men det vill hon ju inte ha heller. Förresten är en häst inget ting, jag vet. I alla fall;
Så vansinnigt nöjd jag blev när jag kom på, att jag minsann skulle göra någonting själv.
Jag köpte på mig ett par fina linnekökshanddukar. Och lånade mammas såna där bokstavsmallar.
Blyertskluddade dom initialer jag ville ha.
Och så fyllde jag stäverna med plattsöm.
Den minsta, pillrigaste någonsin. Torsdagnatt, efter att vi haft konsert med alla ungarna och jag ändå var så i gasen, så passade jag på att brodera den första. När jag satt där en bra bit efter midnatt, fick jag mig en tår i ögat. Min älskade, älskade farmor. Det är hon som lärt mig att brodera.
Och innan det var lördag och kalas så hade jag ju båda två färdiga. Strök dom, slog in i paket och gav bort med pirr i magen. Och hon som fick dom, den där Storan jag älskar till månen och tillbaka precis som alla mina andra syrror. Hon, blev precis huur glad som helst.
Större än om Farmor hade broderat….
Och det var dom finaste orden jag hade kunnat få där och då.
Lyckat. Helt enkelt.
Efter denna succé är det några i min närhet som ligger pyrt till med denna pyssliga gåva. Kanske den perfekta julklappen? Tips från mig till dig, helt enkelt.
Åh. Jag älskar att pyssla.
Lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2015 | Emmeli pysslar, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet
Först en förmiddag full av lagom-mycket lek här inne. Det väder vi har här i dag är lite som ett skämt; himlen är öppen och har så varit i vad som känns som en evighet. Jag har knappt stuckit näsan utanför dörren på hela dagen. Och då är jag ändå inte kinkig på väder. Liten ville förstås ut ändå, men det tyckte inte jag passade sig. Friskluft är bra, men att bli blöt i kallt regn, nix. Det här är snarare skyfall än något annat…
När vi lekt och tittat på Pippi till strumporna nästan började växa på oss, tog vi lunch och sen slocknade min prins ovaggad i vagnen ute på Verandan.
Då, satte jag mig vid köksbordet och hade en så himla god stund.Varmt, nybryggt kaffe (varmt, liksom. När händer det?) och en hög av papper jag längtat att få pyssla med till Litens rum. Jag har sparat på pysslet lite, för att längta liksom. Idag fick jag det perfekta tillfället.
Regnet smattrade mot rutan och jag började min tillverkning av
-Vimpel till Litens Lekrum.
-Plättlätt och skitmysigt. Alla borde göra en vimpel.
Det enda du behöver ha är några pappersark, hampasnöre, en sax, en penna, några knappnålar och tejp.
Mät först ut hur lång vimpel du vill ha. Jag fäste mitt hampasnöre med några knappnålar inne på Liten Lekrum ungefär som jag tänkt att Vimpeln skulle hänga, och såg då hur långt som blev bra. Kapade av snöret och sen började jag min tillverkning av trianglar.
Storleken på dom gjorde jag enligt pappersregeln som var när man var liten och gick på pysselstund efter skolan; så lite spill som möjligt. Det råkade bli lagom, men gör så stora/små som du vill.
Sen bestämde jag ordningen på trianglarna, mellanrummet emellan dom (jag tog 4 centimeter) och sen tejpade jag helt sonika fast papperet på hampasnöret.
Styrde tejpmningen så att snöret hamnade lite längre ner på mitten, men precis vid hörnen ute i kanten. Klurigt och halvdåligt beskrivet, men du förstår nog.
Efter en mindre evighet av idogt, högst fokuserat arbete var jag färdig och kunde gå in i Liten Lekrum och Pysselpiffa.
Så nu är alltså hans sista hörna i rummet färdig och därmed hela hans Lekrum.
Här ser ni hans lilla ”Skolhörna”, där han kan sitta och rita och greja.
När Liten vaknade ur det sövande regnsmattret efter nästan fyra timmar (!), och fick se sitt rum så utbrast han:
Men, va ä de dä?
Men, titta!
OUUJ!
…Jag väljer att ta det som ett bra betyg.
En torsdag som inte blev som vi tänkt oss, men som blev småmysig i alla fall.
Och ni! -Liten hälsar tack för alla krya på!. <3
Lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2015 | Emmeli pysslar, Liten 10-12 månader
Åh jag är så lyyycklig, jag är så lyycklig!
Älskade ungen mår så mycket bättre idag. Ja, enligt han själv är han så vaansinnigt frisk, men morsan försöker hålla på hans broms lite för att inte skynda för fort.
Men fy. Det har varit ett kämpigt senaste-dygn.
Att vara i mammas famn, sova där i och att äta mamma-mat, det har varit det bästa. Hurra för amningen i ett sånt här läge; både mat och dryck, i ett. Lagom varmt och alltid redo. Ja, fiffigt är bara förnamnet!
Med under tjugo grader kallt igår, höll vi oss såklart inne hela, hela dagen. Att rulla runt i vagnen här inne i lyan, det funkade också. Det var under dom rullande småstunderna jag i rapidfart kunde vika tvätt, stryka lite, bädda och laga middag tills mannen kom hem. Jo, jo! Det där med att göra tusen saker samtidigt, det blir man en jäkel på som förälder, inte sant?
Annars gjorde vi mest ingenting. Precis som sig bör under en sjuklingdag. Kurerade, myste, tröstade, såg på Pettson. Det var väldigt skönt när pappan kom hem från jobbet och vi var två som kunde resonera kring det lilla livet. Och med timmarna som gick, så blev han faktiskt bara piggare och piggare. Natten har varit halvstrulig, med tanke på att Liten brukar sova i ett streck. Men när vi vaknade 10.00, jag och Liten, då insåg jag att vi nog sovit som klubbade i alla fall dom senaste timmarna. Väckt blev jag av att bäbisen satt och sa ”dä!” och petade mig i ögonen.
Han fick fortsätta länge, tills jag började fundera om det var värt att bli halvblind på kuppen. Åh. Inget kunde gjort mig gladare idag. En bäbispojke på god bättring. Hurra!
Tack för alla gulliga ord, här och där, senaste dygnet. Ni är för rara.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Förra veckan satt jag, nästan en hel dag och pysslade julkort. Så vansinnigt mysigt, pillrigt, tidsödande och stämningsfullt.
Två olika kartongpapper använde jag mig av. Hälften vi skickade till, fick kort med prickar på och hälften med Merry Christmas-
Det svåraste med det hela, var helt klart att få till stämplarna bra. Men jag vägrade ge mig innan jag fått till fina, på varendaste en.
Korten var beställda i så liten storlek det bara gick och dessutom med en vit ram omkring, som jag klippte bort. Allt det där för att få kortet sådär prydnadsstort, lagom för att kunna ha hängande framme om man vill. (Vem i hela tjocka släkten vill INTE ha Liten framme 24/7? ha,ha! Morsan är partisk Deluxe. Med glimten i ögat, såklart!).
Ja, sen klistrade jag bara fast det på kartongen, fäste en öggla av en bit jutesnöre,med lack och stämpel. Och skrev en hälsning, från Familjen L. 
Hur det blev till slut?
Så här!
Med bild på den gulligaste tomtenissen jag kan tänka mig. En bild som togs sent i höstas, hemma hos mina päron. Det var inte alls tänkt att det skulle bli julkortsfotning där och då, men så föll det sig bara så. Den där röda luvan låg helt plötsligt framme och jag satte den på den nyvakna bäbisen, med rödblommiga kinder. Och tada! Dom vackraste bilderna, är dom man lyckats fånga där i stunden, tycker jag.
Vill du veta det tråkiga i kråksången?
– varendaste stämpel verkar ha pajat i posten. Spruckit och lämnat ett rött smul i varje kuvert. Såklart. Det hade jag ju kanske kunnat räkna ut innan.
Negativt? Tänker jag materiellt och trångsynt, så är det såklart urtråkigt när man lagt ner tid och kraft, i slutspurtsvecka och allt, på att få någonting så bra som möjligt.
Positivt? Heela stämpeln är inte paj, den är kvar så pass att korten sitter fast i snöret. Och! Det äär ju bara materiella, världsliga ting. Det hade ju kunnat varit så mycket värre. Med en lite pappersbit kan man dessutom putsa bort det röda smulet.
Och tomtenissen, han är precis lika fin i alla fall.
Så det var det, det. Årets Julkort!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer