av Emmeli | mar 22, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Träning
Åh, jag vet inte var jag ska börja. Helgen har varit och är så fin.
Igår, lördag, hade vi skön förmiddag. Var ute och sprang, bakade en morotskaketårta och var ute i friskluften och inväntade finfrämmande. Så till slut kom mina efterlängtade päron. Vi hade litet minikalas för Sixten, åt morotskaketårtan och öppnade paket. Sen var vi ute på promenad hela klanen. Åt god middag på kvällen och hade full show av den yngste här i familjen. Han kan det där med att hålla låda, om man säger så… HA HA HA!, säger han och ställer sig framför en. Då är det bara hänga på, liksom.. .
Mannen snodde ihop botten när jag var ute på min löptur. Han kan, alltså! 
Kalas i lilla lyan, för vår älskade ettåring. Och titta vilken ljuvlig blombukett jag fick av ma och pa, så himla, himla fin. 
Morotskaka. Så jädrans gott. Den här helgen var värd en ny sån. Med extra limesyrlig frosting. Åhåå, gott!
Vackra vid-vattnet-rundan.
Älskade päron. Och ja, Tore-hunden. Jag älskar dig också. Fastän du stinker sabulen ur munnen… <3
Och idag, söndag,
Vakna, mormor och morfar!!!
..har det också varit en världsmysig dag. Det enda tråkiga var att M hade uppdrag inbokat och drog iväg i morse. Men vi hann med en brakfrukost tillsammans i morse. Liten matade Tore-hunden med lepa, på livet. Och sen har vi roat oss kungligt, vi andra. Jag, mamma och Liten har varit på stan och svajsat på. Ätit fantastiskt god lunch och strosat i butiker. I vanlig efter-jag-har-blivit-mamma-ordning är det bara min mamma som lyckas shoppa åt mig. Jag? Jag kan inte det där längre, känns det som. Jag tittar bara på saker till Liten, och sen är det bra liksom. Men idag fick morsan sig lite nytt och vårfint, hurra så roligt! Minimannen gick bananas där inne på MQ, där jag stod i en provhytt. Mammamormor var honom hack i häl. Så tacksam att jag fick chans att stå i en provhytt i lugn och ro, vilket annars är en omöjlighet. Då har jag en bebbe på rymmen, ha ha!
Söndagfrukost.
Våran sömntuta.
Nu vilar vi lite, allihopa. Jag var ute en promenadsväng nyss, sov ner minimannen. Huu så kallt det är, alltså! Vi myser här inne nu. Jag förberedde middagen redan i morse, så det är soft, soft kväll som gäller nu. Vad jag njuter. Jag känner mig alldeles vimmelkantig; trött och tacksam och lycklig. Lite vemodig, tom, full av lättnad… allt i ett. Det är så mysigt att ha mamma och pappa här. Jag får känna mig som Lillflickan, Liten får massa, massa mormor- och morfartid och allt känns så gott i hjärtat.
Allt gott till er!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 22, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
hej, det är jag. Liten!
Känns längesedan, visst?
Igår klädde jag på mig vinteroverallen igen. Solen sken och himlen var blå. Men Göta petter! Vad kallt det var! Vackert i alla fall. Och jag, jag väntade på mormor och morfar.
Jag, mamma och pappa var ute och spatserade. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och mamma och pappa mumlade något om att dom inte riktigt förstått att ”vi är här” än… vadå, ”vi är här”!?. JA? Vi är här. hej, hej… eller vadå?
Äh.
Men, mamma och pappa verkar gladare än vanligt. Lättade liksom. Som om dom vunnit ett lopp, eller så. Vunnit har dom gjort. Och coachen har coachat dom bra, det vill jag säga. Jag, coachen alltså…
I alla fall. Efter en Liten-lång väntan. Kom dom till slut. Mormor och morfar.
Och vi har myshelg tillsammans. Känns precis hur fint som helst. Det är bara söndagmorgon och vi har massa mysande kvar. Just nu håller jag på att väcka mormor och morfar och Tore-hunden. Det ska dukas fram brakfrukost med massa olika pålägg, hembakt bröd, god juice. Och bryggas kaffe och sånt. Gott ska det bli!
Hoppas att ni också haft en fin helg så långt, och att ni får en braig söndag!
Kram Liten
av Emmeli | mar 21, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Hoppsan, då. Någon var visst mer än trött igårkväll och somnade tillsammans med Liten. Mannen väckte mig inte heller, då han tyckte jag såg ut att sova så skönt. Och det gjorde jag, sannerligen. Ni vet känslan, när man jobbat för något, för att säga det milt; rätt så hårt. Då, är det väldigt skönt att vara i mål.
Och i natt, var en typisk natt när vi ville ha Minimannen hos oss. Det är så himla, himla mysigt. Så vaknar man på morgonen, av att han backat sig ur storsängen och håller på att pyssla på med vad det nu kan vara; ett par glasögon han fått tag på, en mobil, en bok eller så..
Så kör vi på en morgonruffsig lördags-selfie, dagen till ära!
Vi har finlördag idag. En sån där där mannen är hemma hela, hela dagen. Älllskar såna lördagar. Solen skiner och mina påskiga blommor skiner i kapp med den. Man kan inte låta bli att vara glad! Så sörplas det kaffe och i bakgrunden hörs ring så spelar vi! nånstans där bland pyjamasbäbisens grejsande. Jag och mannen ska ut på varsin springtur om en stund. Längtar! Jag hoppas på massa, massa härlig ute-tid i helgen.
Och som svar på hur vi firar gårdagens målgång, så är det helt sonika med en endaste stor lättnadssuck och glädje, just nu. I juni firar vi på riktigt. Då är det examen och fancypancy, liksom.
Sen väntar vi mormor- och morfarbesök om några timmar. Och det är ju fancypancy om något, vi längtar!
Ha en god helg!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 17, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Det bästa just nu, med den här tiden på året, tycker jag är känslan av att ha allting framför sig.
Nu är vi liksom igenom mörker-och-kyla-tunneln. Den där extra energin som äts upp under det mörka halvåret, återvänder. Det är redan så ljust så det räcker och så varmt att man inte fryser och kan lämna tjocka, otympliga dunjackan i vintergarderoben och solen skämmer bort oss och har lyst varje dag nu. Värmer gör den också! Det är nog härligt som det är nu. Men så kommer det dessutom bara bli bättre och bättre. Ljusare och ljusare. Varmare och varmare. Så småningom grönt, sedan grönare och till sist så grönt att man knappt tror att det är sant.
Morsan våldkramar en virvelvind samtidigt som hon håller på att trassla in sig i sina egna fötter…
Vi är ute så mycket vi bara kan nu.
Att äta mellis ute på trappen är så himla mysigt. Idag när jag kom traskandes från låtsasjobbet så möttes jag av mina pojkar som var ute och lekte. Dom där två, alltså. Pappa och son. Mina stoltheter.
Liten hade premiär med tunnare overall och var mer än nöjd över att känna sig lite lättare och smidigare utomhus. Jag fick ett ljust falsett- eeeeeii (heeeej!) av Liten och såna där puss-med-öppen-mun-pussar när han såg sin morsa komma gåendes. Sen hade vi en sån där tokmysig stund ute tillsammans med mellisfika. Liten skulle prompt äta av mamma och pappas 86 %-iga choklad… förstår inte att han tycker den är god. Smakar ju jord..
Vi spatserade på lillvägen lite, innan både morsan och Minimannen tog eftermiddagsvila. Jag kan nog räkna på en hand, max två, som jag vilat på dagen under Litens liv. Men ibland är det ju bara så himla skönt! Jag bunkrade energi inför kvällen..
Jag och mannen ska få känna på att vara tvillingpäron för en kväll. Vi ska få äran att vara barnvakt åt en liten sessa. Himla mysigt ska det bli! Är så imponerad av tvillingpäron, förresten. Det är ju liksom nog att mata, syta och byta.. för att inte tala om jagandet!, när man har en liten. Tänk då två, på samma gång. Håhå! Nu är ju kidsen ett år båda två och inte sådär yttepytte längre. Men det är fart på dom, det kan jag lova! Det kommer bli en sketamysig kväll, det känner jag på mig. Två minimänniskor som leker hejvilt och diggar med sina små kroppar när dom hör musik. Åh.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 16, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Precis så gjorde vi med denna helg.
Avslutade på topp!
Vi hade ju funderingar på en repris av gå-och-kika-på-skotrar-tur nere vid Norrstrand, men så när vännerna ringde och frågade något i stil med vill ni med upp på ett berg? så var vi dom sista att vara svårflörtade. Mannen blev eld och lågor, glad alltså, över att han äntligen skulle få testa kånken med Liten i på ryggen.
Så vi snodde ihop den delen av matsäcken vi ansvarade för och packade skönt att sitta på och extrakläder och blöjor och våtservetter och ja, ni vet. Dök till sist in i frysen efter en bit morotskaka och sen gav vi oss iväg. Mötte vännerna, åkte mot ett ställe vi aldrig varit till, hoppade ur bilen och började vandra.
Det behövs inga ord. Bilderna får tala för sig själva.
Att vara ute på tur, med hela Lillafamiljen och hjärtevännerna. Helt enkelt makalöst fint.
Det tyckte Minimannen också, som ni ser!
Fulltankad på energi från en ljuvlig helg, är jag nu mer än taggad på att starta denna vecka. 5 dagar, sen är mitt låtsasjobbande, min slutpraktik, helt och hållet färdig. Det är ju så man får nippran, alltså. Måtte dessa dagar bara svisha fram, nu vill jag återgå till det vanliga mammalivet med min älskade unge! 5 veckor. Kan kännas väldigt kort, kan kännas förbaskat långt. Oavsett..
Nu jädrar, nu kör vi!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 10, 2015 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Liten ett år, Lyan, Mat för en Liten.
Kalasfina och kalasugna två. Jag och min ettåring, vi var taggade till tänderna. Pappan,Mannen, också såklart, men hans taggande är lite lugnare i kanterna så att säga.
Det plingade på dörren, om och om igen. Vännerna sjöng och gav paket och kramar och vi, hela Lillafamiljen, var så himla glada över alla som kom. Det är så fantastiskt att vara Miniman och omsvärmad av människor som tycker om en så.
Lyan var pimpad med ballonger och serpentiner och köksbordet helt bombat med massa kalasgott.
Det fanns kanelsnurror och chokladbollar och kolastänger.
Och hallongrottor och vaniljhjärtan.
Och tårta, såklart. Både en stor för oss vuxna och såklart en Minimannen-tårta med banan- och hallonmousse inuti.
En utav dagens höjdpunkter var helt klart att se på när Liten fick äta tårta helt själv.
(Bilden ovan, på tre tårtljusutblåsare: Fotograf Cecilia Lundmark. ).
Den enda rätta kostymen var bar överkropp. Och några bestick, det behövdes verkligen inte.. Kolla lyckan!
Han fick äta precis hur mycket han ville. Det var ju ändå bara bäbisbra saker där i. Jag och mannen övervägde ifall han skulle få smaka något sockrigt, men det känns liksom bara onödigt när han inte ber om det. Han har tidigare enbart fått smaka någon fikasmula här och där, men inte mer än så. Han tycker vatten är godast i glaset och nöjer sig så med banan- och hallonmousse istället för söt vaniljkräm.
Hela gänget satt vi och bara kollade på när han åt och skrattade för sig själv, för att det var så gott.
Till slut var han så mätt, så mätt. Och det var istället våran tur att äta tårta! En tårta med hemkokt vaniljkräm på ett lager (mitt önskade lager). Och ett lager med enbart skogshallon (mannens önskade lager!). Allt gifte sig bra och den blev så god!
Och sedan högg vi in på sista paketen…
Han fick så himla, himla mycket fint!
Vi kalasade sedan, hela dagen lång. Efter lite eftermiddagsvila och middag så knackade det åter på dörren. Det var Litens kompis och hennes päron. Vi hade en världsmysig kväll tillsammans, åt tårta tillsammans med barnen och njöt av att bara se på dom två liven som lekte tillsammans.
Bättre 1-årsdag kunde inte Minimannen tänka sig. Han är så tacksam, för alla gratulationer, paket och kärlek.
(Fotograf bilden ovan: Cecilia Lundmark. Tack för två bilder att direkt sätta in i familjealbumet!! <3 ).
Tänk att vi har en ettåring här hemma nu. Så häftigt!
Och det där, var Sixtens 1-årsdag, det.
Lillafrun.
Senaste kommentarer