av Emmeli | jul 18, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Färgan gick 23.30 igårkväll.
Precis den tiden vi alltid åker. Och vi var precis lika trötta, sov precis lika gott på båten, höll på att somna precis lika mycket, på vägen från Visby till huset. Och det är preciiis lika underbart att vara här, där vi är nu.
Paradiset på jorden.
Vi vaknade till en knallblå himmel.
Bredvid en mysig pyjamasbäbis.
Åt frukost ute.
Packade strandväskan, och spridde ut oss i ett knyck, med alla grejer utanför lilla stugan som vi sover i.
Jag drog iväg till grannen, med nytt Bondelidlinne och förväntansfull mage….. på loppis. Fyndade en gammal Rörstrandsvas, 9 rörstrandstallrikar ich 5 silverskedar. Tjohooo!
Sen åkte vi iväg, till älsklingsstranden; Gustavs!
Och där har vi haft världens skönaste dag. 25 grader i vattnet, steksol och perfekt bris.
Pastasallad, långa bad, Litens första plask i vattnet, tillsammans med farfar.
En snygg hunk, han jag är lyckligt lottat att få kalla för min. 
Och så jag, tillsammans med den där minimannen som stormar våra hjärtan med kärlek, varje dag. 
Hejdå stranden! Hejdå, för idag. 
Vi sa hejdå till stranden. Bara för en liten stund sedan… vi kommer nog att ses alldeles, alldeles snart igen. Så lyxigt så det inte är sant!
Och nu är grillen tänd, och vi ska äta middag ute, tillsammans med resten av M´s familj som också är här. Ja, det här ääär paradiset på jorden!
Tjohoooo!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 17, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
50 mils bilresa. 25 grader varmt och stekande sol.
Om vi säger såhär: det gick inte i ett svep, av sig själv eller som vi hade drömt om. Redan en mil ifrån hemmet mötte vi vägarbete och blev ståendes på E4-an. Det må väl ha hänt. Liten sov och 10 mil hemifrån, i Sundsvall, stannade vi för att köpa solfilm till bilrutorna. Och jag råkade försvinna in på lager 157 och bli smått tokig och återvände såklart med en fullproppad påse med massa saker ifrån favvomärket (Bondelid). Sen drog vi vidare, efter att S även hunnit att äta en sväng. 10 mil, så långt flöt det.
Sen minsann, var det någon som inte aaaalls hade tänkt att sitta i nån bild något mer. Varmt och besvärligt och mamman såg ut som en clown där hon försökte teatra, plinga med skallra, ruffsa på leksakerna som pep och skallrade, bläddra som en galning i boken, visa babblarna på ajfånen, allt på samma gång….men ingenting hjälpte. För det där med envishet, det är vår grej här i familjen.
Så vi stannade.
Jag och mannen flög ur bilen, för vi fullkomligt hatar att höra Liten ledsen. Vi är rättare sagt väldigt ovana med det och blir smått förskräckta dom få gånger det händer. Mannen hämtade Liten så snabbt han kunde, jag kastade av mig klänningen och slängde fram maten. Men inte ville han någon mat….. han ville ju bara hoppa… såklart (!).
AJJJ!! Men vad i…!!! skriker mannen, där han står och vevar på med armarna, stampar i marken och sparkar i luften,som nån annan Rudolf. Jag och S blir så rädda båda två att vi måste gråta en skvätt. M brukar liksom inte skrika…vi blev rädda, okej?
Liten studsar sedan på i knät på oss och är så nöjd så, precis som vanligt. Jag och M kollar på varandra och blickarna sa Det här kommer att bli en låååång resa.
Vi bestämmer oss för att åka vidare.
Men honan i famlijen har blivit kissnödig och måste tvärt ut. Hon glömmer att hon bara har den extremt genomskinliga underklänningen på sig och tutteluckan öppen… fastän vi står på en gammal grusväg mitt i ingenstans, där det finns hyyysterisk med broms (det var en sån bjässe som åt en bit av M), så måste det ju såklart komma en bil. Från ingenstans. Det hela slutar med att vi åker vidare, med en kissnödig morsa. Hon kunde inte slappna av… med bromsar flygandes runt rumpan och möjliga bilar bakom knuten.
Efter en stund somnade vår lille prins och vi skyndade iväg- Nu stannar vi inget mer, mumlade M där framme vid ratten. Du får kissa i flaska, älskling!
Och sådär fortsatte det. Med den ena farsiga scenen, efter den andra. Som i Tönnebro när morsan skulle av med den där förbaskade klänningen igen (vem faasen tvingade henne att ha klänning!?!? Jordens absolut sämsta amningsplagg!!!) för att servera lunch till Liten. Pappan satt kvar inne på restaurangen och jag styrde ut med Liten och vagnen, mot bilen. Parkerade vagnen mellan våran bil och den till vänster. Tänkte att hoppas iiinte att just dom bilägarna kommer nu, när jag sitter här, med vagnen där i vägen, maten ute i vädret, bara den där jädra genomskinliga underklänningen på.
Vad tror ni händer?
Bilägarna kommer och jag måste gå ut i typ bara underkäderna. Alltså, jag dog pinsamhetsdöden en sväng. Och sen när M kommer bestämmer vi oss för att gå ut en stund i skuggan. Frid och fröjd. Och jag fick sedan världens vackraste kärleksförklaring av M. Då jag senare såg mig i spegeln och inser att alla lappar pekar åt alla håll från klänningen, Klänningen är ut-och-in och det är inte ett rätt någonstans. Sällskapsresan kan slänga sig i väggen. Men okej, M ser mig, inte klänningen, tänkte jag!
Men vi har faktiskt inte bara haft en jobbig resa. Vi är så förbenat bortskämda med att minimannen alltid är glad och nöjd, så för oss är små stunder av skrik, som hela evigheter. Vi har haft det gott också…
…lunch vid vattnet, med premiärsittning av egen stol för lille S.
Och den här stunden, när vi var i skuggan och tittade på vattnet. Den var också himla skön, tyckte vi alla tre.
Och sen vi kom vi ju faktiskt fram. Till slut. Fram, till Storasyrran med familj, på Ekerö. Där fick vi några guld värda timmar av hoppande, sträckning av ben, ljuvligt god middag och huuur mycket bäbiskläder som helst.
Liten skyndade sig att inviga den kusinärvda kepan, på en gång!
TACK älskada, för idag! <3
Vi satt ute bland lavendel och i stekhetta. Och njöt, av fantaaastiskt god middag!
Gullig Mini som var bärare av den färska, nygrillade laxen.
Dom där timmarna av syrrans och Svågges lugna lugn, kramar av syskonbarnen och värdefull familjetid, gjorde susen och alla tre var vi sedan redo för att ta oss hit, där vi är nu. I Nynäshamn och vid båten som ska ta oss över vattnet.
Nu kommer vi, Gotland!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 16, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Vilken mysig kväll det blev igår.
Familjen kom på middag.
Vi välkomstskålade i något iskallt, supergott, rosa och bubbligt. Amé; en fruktdryck gjord på juice, källvatten och örtextrakt. Inget tillsatt socker, alkoholfritt. Finns i hälsokostbutiker och på systembolaget. Huur god som helst, ett tips till varma sommarkvällar när man vill sörpla något kallt och gott.
Köket blev varmt av både människor och tända ljus och nylagad mat. Vi åt och surrade och underhölls samtidigt av världens bästa ”tv-program”; Liten. Vi provade ett ny recept för kvällen; ört och parmainlindad fläskfilé.
Och till det gjorde vi skivad, ugnsgratinerad färskpotatis och en kall örtsås med massa citron i.
Och sallad till.
Så makalöst gott, tyckte vi alla. Sommarfräscht liksom!
Och till efterrätt hade vi gjort en liten efterrättsbuffé, för att man skulle få välja vad man var sugen på. Med glass till den ena, rabarberpaj (mest gjord för en älskad mamma-mormors skull) och så den där jordgubbskrämen med hela jordgubbar, äkta vanilj och en skvätt av Storans rabarbersaft i. Ja, den var himmelsk faktiskt! Med en klick grädde till!
Den stora vackra, gamla, skålen fylldes (nåväl, skålen är så stor så det ser ju ut som en fjärs bara!) med jordgubbskräm och där satt vi, kring bordet och mådde himla bra. Plötsligt fick alla paltkoma och vi var helt enkelt tvungna att slå oss ner i sänghavet. Liten låg där i mitten som den stjärna han är, och njöt av uppmärksamheten. Vår lilla charmunge!
Vacker mor, Liten och syster. <3
En mysig sommarkväll. Tack familjen!
Idag vaknar vi till onsdag och sista-dagen-innan-vi-drar-iväg-till-ön-dagen. Det är en hel del att göra, som att tvätta det sista i tvättkorgen, packa, tvätta bil, hänga på takbox, städa huset… ja, det kommer inte gå någon nöd på att-göra-fronten idag, om man säger så. Och det älskar jag!
Dags att sätta fart!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och helt plötsligt var det kväll.
Det här är nog en utav mina favoritstunder på dygnet; när tidiga kvällen är här, kvällssolen strålar in genom köket och det är sådär ljuvligt lugnt här på gården och runtomkring. Fåglarna kvittrar, Liten ligger i sitt babygym och kvittrar han med. Han har badat ikväll.
På köksbänken framför köksfönstret. Han måste ju ha vacker utsikt, sa pappan.
Vi har även varit på bvc idag. Minimannen stegar på, både vikt- och längdmässigt. Och det är få saker som gör mig så lugn och glad, som att Liten växer och mår väl. Och sen har vi varit på den där skofabriken i Docksta också. Där Dockstatoffeln tillverkas. Pappan införskaffade en par nya, perfekt bruna, ekologiska dojjor.
Mamman blev snål och tyckte att hon ju hade två par redan….. hon drog på loppis istället. haha! Jo, det är sant. Men idag blev det väldans billigt, faktiskt. För 13 kronor, så fick jag den här
En trädgårdssax. Och med den var jag till Storan, på direkten. Och norpade rosor och daggkåpa! Stjärnflockan norpade jag ifrån svärmor. Perrrfekt!
Köket har nu nya och färska blommor. Det är sommar så det sjunger om det! 
Och Liten har haft sin ena moster vid sin sida idag också. Han får inte för lite av kärlek, det är ett som är säkert. Och det är ju också helt underbart, att se hur älskad han är, av så många. Moster M och vi päron åt middag ute vid det där vita bordet med den rosiga vaxduken. Halloumisallad och köttiga, kryddiga korvar och en kall örtsås med timjan plockad direkt ifrån krukan på bordet. Hur gott som helst.
Men nu är det bara vi. Lilla familjen. Och det är kväll, sådär lagom kväll, så att det fortfarande är mycket kvar av dagen. Liten blir alltid så trött efter bad, så vi ska ut och promenera och låta han sova gott i vagnen, i sin pastellprickiga pyjamas. Alla tre, nöjda, nöjda, nöjda.
Vår måndag. Jag är tacksam. Och på toppen; liiite, liiite vemodig och funderande. Vi har det så bra här. Hur ska jag någonsin klara av att säga hejdå?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Vi har söndag.
En sån där riktigt lugn, sirapsseg vi-tar-dagen-som-den-kommer-skön söndag. Vi traskade efter frukosten iväg längs grusvägen. Barfota och med masande steg. Det är tunga ben jag går omkring med idag, den här sommaren bjuder på galna träningsveckor och idag känner jag mig så mör. Nåväl. Vi hamnade på loppis och jag råkade återigen falla dit. Alltså, nu vågar jag knappt räkna ut hur många kronor som loppats bort senaste veckorna. Men, det är bra grejer, det är det! Förrutom två stora dukar, en liten duk, ett vackert gammalt lakan med ett broderat S, två Rörstrandsfat, ett vackert örngott, två små vaser. Så har även ett par leksaker loppats denna helg. Litens första pussel och skallra. Ifrån loppis, hur bra kan det bli?
En liten vacker vas. Med en stor vacker pion.
Vi vandrade hemåt igen. Jag alldeles nipprig över att ha hittat dukar och grejer som passade mig alldeles perfekt. Mannen? Ja, han har nog gett upp sina försök att få sin fru att sluta loppa. Men! Jag spar in på kläder istället, säger jag (där har jag min trumf!). Och all Mangoshopping du gör då? , säger han. Då blir det tyst och jag påpekar att leksakerna är second hand, vilket är mijövänligt och bra. Och då får jag det där leendet, det som han ger mig när han tänker du är lite knäpp, men jag älskar dig ändå.
En gammal Brio-skallra i trä.
Jag och Liten blev trötta efter loppissvängen. Vi la oss i hammocken och slumrade.
Och när det blev eftermiddag, kramades vi hejdå och drog hemåt. Men på vägen var vi ”tvungna” att stanna vid en loppisskylt jag sett häromdagen. Vi klev ur bilen, på en gård jag kände direkt att jag blev kär i. En gård med en vacker lagård, en röd gammal och söt traktor. Ett rött hus, med en trädgård så vacker som ett smycke. Vi mötte loppisägarna. I nästa sekund slog det mig… Men det är ju DU! Känner du igen mig? , frågade jag kvinnan.
Och det gjorde hon. Ett mycket, mycket kärt återseende. Min gamla fritidsfröken från lillskolan. Ända sedan jag var liten, så har jag tjatat om att jag vill ha gungor med lååånga, långa rep. Varför? Jo, för att en gång, fick jag följa med en fritidsfröken hem, till hennes hus. Bada i hennes pool och gunga på hennes gungor, med lååånga, långa rep. Och vet du? Det var hos henne jag hamnade idag. Utan att ha den minsta aning om det. En åttaåring kommer liksom inte ihåg sånt. Men gungor med långa rep, sånt sätter spår. Och oj vad roligt det var att ses igen och jag kände mig som 8 år, på nytt. Jag och mina två pojkar fick en rundvandring i trädgården, förbi den där fina poolen med en radio som spelade sommarmusik. Upp på verandan som var vitmålad, fylld av röda pelargoner och dom vackraste vita korgmöblerna jag sett. Ett sammanträffande, kärt och oväntat återseende. Ett jag blev så otroligt varm i hjärtat av. Och som gjort att jag gått runt med ett litet leende hela eftermiddagen.
Vi kramades hejdå. Och åkte vidare. Till vårt sommarhemma. Och jag kände mig sådär löjligt, löjligt lycklig när vi rullade in här på gården, gick upp för trappen med prunkande blommor. En regnblöt trappa och känslan av att jag trivs här. Så förbaskat bra. Ja, vi trivs här alla tre. Liten och jag har lekt, slumrat ännu en lur tillsammans på stora sängen och bett Gud som haver…
Det bjuds på 20 grader och sommarregn ute. Vi sörplar kvällskaffe och sjunger tillsammans med en hoppgungande miniman.
Det är snart läggdags för älskade minimannen. Då börjar min och M´s söndagsdate. Vi har köpt chokladglass och ska sleva den, rakt ur burken, med varsin sked. Du vet, sådär småpinsamt, Lady och Lufsen-aktigt. Men, man behöver ju inte berätta det för nån, så är det bara vi som vet…..
Helt perfekt tempo för oss denna dag. Söndag. Den ska vara så här sirapsseg och vilande. Det är så vi vill ha den. Och tänk, jag fick känna mig som 8 år en stund idag. En liten stund. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
God morgon!
Å vad gott jag har sovit i natt. Ni vet, när det känns som att man nästan varit smådöd eller så. Det betyder med andra ord att Liten också har sovit som en prins. Hela natten. Han blir, precis som vi, klubbad av havsluften här. Vid halv fem i morse, vaknade han och ville ha sin första frukost. Sen somnade han om på stört. Men inte jag. Jag var ut en sväng…Och titta vad vackert!
Den här vyn alltså. Den är vacker oavsett väder. Men idag, med kalldimma mellan bergen, en nyuppstigen sol och ett alldeles lugnt vatten.
En sommarmorgon i sommarstugan. Vi har varit ute på morgonpromenad hela familjen. Och nu väntar frukost ute.
Nu ska jag njuta söndag, för fulla muggar!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer