Livet på en pinne.
Nu är vi framme. Tillbaka vid mitt vackra smultronställe. Och det känns ju bra ända in i hjärtat.
Det är magiskt vackert. Livet på en pinne!
KRAM/lillafrun
Nu är vi framme. Tillbaka vid mitt vackra smultronställe. Och det känns ju bra ända in i hjärtat.
Det är magiskt vackert. Livet på en pinne!
KRAM/lillafrun
Att morgon-gå med Storan, det är så himla bra start på dagen!
Jag var otroligt trött när väckaren ringde strax efter 07. Men nu, såhär efter att ha traskat både genom skog, uppför berg och på grusväg och förbi häst, så är jag pigg. Och jag älskar känslan av att ha hela dagen kvar!
KRAM/lillafrun
Ikväll har mitt mosters-hjärta smält till en blöt fläck.
Jag fick äran att följa med på mina syskonbarns dagisavslutning. (Skjut mig inte nu, jag vet att det heter förskola, men det är inte lika gulligt. Sådetså!)
Vi grillade ”hambujjaje” och gick tipsrunda och lyssnade på gull-barnen när dom sjöng sina bästaste sånger.
En kväll som jag, ”Lill-moster”, sparar i hjärtat. Att bli moster när man bara är 5 år, det är fina grejer 😉
Sommarfesten. Vilken fest, alltså!
Godnatt!
KRAM/lillafrun
Åh. Om du bara visste.
Hela morgonen trillade tårarna nerför kinderna på mig. Försökte bota klumpen i magen med att baka bröd som en galning och efter det, gå en lång pw med mannen och Tore-hunden bredvid.
Men ingenting hjälpte. Jag är ju helt enkelt en obotlig, extremt familje- och traditionskär människa. Att sitta på två, i lilla lyan, under midsommarafton… det har hela tiden bara känts så fel och bara tanken har gjort ont i hjärtat.
M älskar mig, det råder det ingen tvekan om. Och han står inte ut att se mig ledsen. Så, han gör det omöjliga möjligt, och har fixat och trixat så att vi kan vara här hemmahemma över midsommar. Åh, min prins. Jag älskar Dig.
Firat,( ja för en sån här sak måste firas!), det har jag gjort genom att smyga runt bland tusentals loppis-ting och hittat en massa jag vill ha, men som mannen klokt bromsar och diplomatiskt får mig att förstå att; man kan inte ha allt. Särskilt inte, i en liten lya. I ett hus, kanske. Men hus,det kommer sedan. Inte riktigt nunu.
Nu är det lycka över liten lya och midsommarfirande hemmahemma som gäller. Åh, jag är så glad! 😀
Ett par burkar fick följa med hem. Kärlek på burk, det kan man aldrig få för mycket av.
Jag har ett smultronställe.
Sommarstugan.
Där jag varit precis varenda sommar sedan jag föddes. Plockat blommor på livet. Bundit kransar och midsommarstång varje midsommar. Badat alla årens första dopp. Längtat till när det under högstadiet- och gymnasietiden var som allra stressigast i plugget. Det är där, som jag traskat barfota längs grusvägen tills fötterna varit alldeles för skitiga för att få vistas inomhus. Det är där, uppe i skogen, ovanför stugan, som jag som liten hade mitt ”tänkarträd”. Jodå, jag var tänkare redan då. En koja hade jag också, med så många rum, uppbyggt med så mycket spik att sågverket som behandlade virket efter skogen avverkats, sedan fick anmärkning…
Det är där, som jag fått somrarnas första myggbett, ätit mosters godaste sockerkaka, spelat fiol både för att jag velat men framförallt för att morbrorn bett mig. Det är där, som vi brukar sitta hela familjen om sommaren, runt det stora bordet som är så galet stort men som är lagom för oss. Familjen är så stor att vi brukar komma på oss själva, mitt i snurrsurret och skratten, vråla; Pappa, kan du skicka såsen! .
Min morfar var snickare och byggde stället. Det är därför så mycket känsla av både mormor och morfar där. Barndomsminnen ifrån tidiga mornar när jag vaknade av att morfar pysslade på med kaffepannan, släpandes med sina tunga ben och fötter, som knappt bar honom. Eller varför inte det där minnet om alla gånger man varit på väg att stupa i mormors kisspotta, den som skulle vattnas på blommorna så att dom växte som självan själv. Eller alla sena kvällar när dom vuxna fick fortsätta att dansa aftondans och tjoa, medan barnen skulle i säng.
Ja, det finns många minnen. Jag är så glad i mitt smultronställe.
Och jo just det- han målade också, morfar. Kolla på stugan! Så jo,dom lever kvar. Och det är jag glad för.
På andra sidan grusvägen. Där ligger bryggan och den lilla stranden.
Plåt-Emma. Den båten som brummar så högt så man knappt kan höra vad människan precis bredvid en säger. Men, att möta solen sent om nätterna/tidigt om mornarna, det är hon bra på.
Ett smultronställe med minnen av kisspotta och en känsla så lugn som havet när det är spegelblankt. Livet är här och nu och nya minnen blir till, hela tiden.
Nu är jag sådär varm inombords igen.
Jag har fått pussa häst-mule. Kratsat hovar. Töltat och galopperat, så håret flugit och det har pirrat i magen. Gosat med kattungar. Och sen har jag kramat min hästmamma som kallar mig för bäbis, fastän jag snart fyller 23. Ja alltså, hon är ingen häst, hon är en människa i allra högsta grad. Min extra-mamma, med hästarna som jag låtsats varit mina sedan jag var 9 år. Så jo, nog förstår du att jag är glad och alldeles varm i hjärtat nu.
J, hon kan mig. Och det, är en så skön känsla. Hon har orden och råden. Tack, för att Du finns!
Nu är jag nyduschad (fastän jag helst inte ville duscha… men jag var skitig tydligen.. ;)) och sitter och njuter av alla bilder ifrån dagen. Det kommer ett helt regn här nedan… titta och njut. Synd att jag inte har en doft-dagbok! Men om jag säger såhär,..det doftade sött ifrån blommorna, gran ifrån skogen, sommar ifrån sommaren, häst ifrån hästarna….
Allt i ett enda andetag- Ett himmelskt andetag.
Nu är jag sådär lugn i kroppen och andas sådär långsamt, som jag gör då. När jag fått snusa häst-mule.
Där jag mår som bäst.
Ja, han kan nog allt. Gustur och M är ett snyggt team. Tänk, om vi någon gång kommer att ha egna hästar, på riktigt. Inte bara på låtsas.
Glad jag, mitt i tölten.
Jag och J leder tillbaka hästarna i hagen. …där vi möttes av ”Hingsten Gladur”, 28 år och livsnjutare!
Åh. Älskade dag!
Nu ska jag bara ta det lugnt,lugnt resten av dagen. Vila kropp och knopp och fortsätta göra som tjuren Ferdinand…. doooofta på blommorna! Jamen haaalå, det är bara sommar en gång om året!
Senaste kommentarer