av Emmeli | feb 20, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Liten 10-12 månader, Lyan
Åh, mamma! Vilken fin ljuslykta. Den tar jag. – tatt tatt!
Joho, nog gäller det att vara på sin vakt när man har en liten snart-ett-år-gammal Miniman här hemma. Men det är så himla mysigt, tycker jag. Från att ha varit bäbisbäbis, så är han nu bara bäbis och dessutom på väg att bli en riktig liten Minimänniska. Så himla gulligt! Och det går ju att kommunicera på ett annat sätt nu, liksom. Inte för att jag förstår allt han säger, men. Det går att säga kom hit in Sixten, här är mamma! , så kommer han. Eller nu ska pappa åka på jobbet, ska vi gå och vinka i fönstret? , så börjar han vinka redan innan vi kommit fram till köksfönstret. Eller och andra handen? (så håller jag fram handsken som lilla handen ska in i), så stoppar han in lillhanden i handsken. Ja, sen pratar vi på om ditt och datt och han svarar och svarar. På sitt språk. Inte alltid helt självklart, om man säger så.
Och titta hur härligt väder det varit här idag!
Så himla vackert och härligt med vårvinter. Vi har varit ute och njutit och blivit rosiga om kinderna och bunkrat D-vitamin. Utöver det har Liten sovit långa stunder och jag har hunnit med både det ena och det andra. Bland annat börja småplanera hur någons födelsedag ska firas, mailat och svettats igenom ett oskönt träningspass. Eller det var skönt, men jobbigt. Asjobbigt, rent ut sagt.
Ikväll ska jag och denna Minimänniska ha fredagsmys tillsammans, bara han och jag. Det kan inte bli annat än bra… titta buset i ögonen, liksom! Ha, ha. Morsan har inte en chans mot honom. Han är snabbare än blixten och har liksom en extraväxel att sätta in när han inser att någon utav päronen är han på spåren. En riktig busunge, det är vad han är. Och kära nån, som jag älskar honom!
Trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 20, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
God morgon, fredag!
Här hemma pågår bokläsning och frukostfix. Morgonfrillorna lever sitt eget liv, solen är på väg fram bakom molnen, kaffebryggaren jobbar på och det känns ju som att det här är ett utgångsläge att räkna med. Trots att mannen drar iväg på uppdrag senare, så ska det nog bli en bra fredag i alla fall. Vi bestämmer så.
Att sova i renbäddad säng, det måste vara bland det skönaste som finns, visst?
Jag vill inte kliva upp idag. Funderar allvarligt på att muta bäbisen med hur mycket Pettson och Findus och bokläsning som helst, för att liksom få stanna här hela dagen.
Men det har nog varken jag eller Liten tålamod till. Väldigt lyxigt är det i alla fall, med en hel fredag framför sig. Att få stiga upp när man vill (läs: när bäbis vill) och inte för att väckaren skrämmer upp en. Jag känner mig utvilad, det var ett tag sedan. Har känt mig vansinnigt trött om morgnarna senaste veckorna.
Nu ropar mannen frukost!! Dags att kila!
Ha en härlig fredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Musik
Åh, nu drar jag den där sucken, du vet. Nu-får-jag-slappna-av-sucken.
Det bästa med att vara iväg om dagarna, är att sedan få komma hem. Plinga på dörren och höra hur M pratar med vår son; hör du, Sixten? Nu är mamma hemma!
Ja, det är hon. Sixtens Mamma. Jag älskar att vara mamma. Så älskar jag att musikfrökna, också. Hela dagen idag har bara matats på med klass efter klass efter klass. Det är väldigt krävande att vara musiklärare, det vet ni som är det. Höga ljudvolymer, massa barn, man pendlar mellan att sjunga och spela piano och trumma och hej och hå. Ger och ger och ger av sig själv. Ibland får man ingenting tillbaka (vissa är sådär ”åh-det-är-så-töntigt-att-sjunga-och-spela-typer”), men vissa gånger får man massor tillbaka. Som idag, när 45 mellanstadieelever vällde in i klassrummet, och sedan bara öste igång med vad jag lärt dom för en vecka sedan. Det tindrade i ögonen på kidsen och jag fick rysningar. En sån gång, är musikläraryrket helt magiskt, tycker jag!
När jag kom hem sken solen, det var ett gäng plusgrader, droppade från taken och vårkänslorna bara spirade. Jag tog på mig snabba broddskorna, packade ner bäbis i vagnen och gick ut. Det finns liksom ingenting som slår en lång stund av friskluft när man är trött och det bara ljummar i öronen. Dessutom mötte jag en snygg snärtstjärt där vi gick. Min man. Idag var det hans tur att sticka ut och springa.
I typ 23 fall av 25, jobbar M alltid torsdagkvällar. Men inte den här veckan. Så festligt! (mindre festligt är att han istället jobbar både fredag- och lördagkväll. Men det tänker vi inte på nu!) Så hela familjen har hjälpt till med ett städrace, fixat med tvätt, bäddat rent och belönat oss med krämig laxpasta till middag. Nu är planen att ha en lugn kväll, njuta av tillsammanstid, alla tre. Sen hoppas jag på bättre lycka ikväll, med mitt tv-program jag försöker följa; Familjen Annorlunda.
Förra veckan hade jag ju tajmat det där så bra, Liten sov nästan prick klockan 20. Jag slog mig ner i soffan, kikade på mobilen lite tvärt. Där var olika missade samtal; från pappa och Storan. Mobilen hade varit avslagen under dagen, men jag kopplade inte att alla samtal kunde varit från olika tidpunkter. Jag var trött och tänkte helt enkelt katastroftankar, direkt. Det har hänt mamma någonting, tänkte jag. Blev så skakis och rädd. Ensam hemma var jag också. Tvärt tände jag taklampan i sovrummet, tog upp bäbisen i famnen och ringde, livrädd, till Storan. ….som ju inte fattade nånting när jag stammade fram har det hänt mamma något!?
Det hade det ju inte.
Ingenting. Men jag var så skärrad. Att något Familjen Annorlunda blev det ju inte då. Och bäbisen var väckt och hej och hå. Ikväll, ska jag inte sjåsa upp mig, utan göra ett nytt försök. Fantasi är inte alltid så bra…
Så konstigt är det inte heller, att jag är lättoroad, eftersom det ju för bara två år sedan var en ängel som vaktade på en näranära till mig.
Torsdagkväll, alltså. Med en djup, skön, suck. 
Och Ni! Ibland blir jag alldeles rörd av era ord här inne. Såklart, att jag skriver för att jag vill. Men det är så fantastiskt roligt när ni ger respons! Och när det dessutom är så rara ord att jag blir alldeles varm i hjärtat. Tack för det. <3
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan
Så var det tisdag.
Och jag är i startgroparna för en ny dag. Ännu en morgon att pussa pojkarna hejdå och traska ner på stan. Det är så skönt att starta dagen med promenad. En härlig låtsasjobbarvana, som påminner om tiden innan Liten var hos oss. Då var ju jag och M ute och gick snortidigt varje morgon. I spöregn, snöyra eller sol, det spelade ingen roll. En väldigt mysig morgonvana, som helt sonika började för att vi skulle testa om vi skulle kunna skaffa hund, att komma upp på morgonen liksom, men som fortsatte för att det visade sig vara en så skön start på dagen. Angående valpen…Vi kom så långt att vi skulle åka till Umeå för att kolla på och tinga en valp. Men, så tog vi vårt förnuft till fånga; det är ju egentligen inte en hundvalp vi helst vill ha…. så kom Liten till oss! Hurra!
Några tidiga morgonpromenader blir det inte nu. På morgonen har ju Liten sin lekigaste tid! Nu blir promenaderna i samband med att Liten ska sova istället. Så alltid med en barnvagn att putta på. Jag älskar våra barnvagnspromendader, men tycker också att det är härligt att någon gång gå alldeles ensam, och svänga fritt med armarna. Precis som jag får lov att göra nu om morgnarna.
Köksiga bilder idag. Från häromdagen. Tullisarna är lite mer utslagna nu och klockan är tupptid istället för nästan-mitt-i-dagen.
Nu ska jag fortsätta mitt puss- och krambunkrande inför dagen. Gosig efter-natten-varm pyjamasbäbis, alltså. Oslagbart.
Ha en god semmeltisdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Idag var en dag utan planer.
Så skönt, tänkte jag. En slappardag!
Vi hade en idé att, om solen sken, sticka ut och grilla korv och vara ute hela dagen. Men när vädret var lite småtrögt och det dessutom visade sig att Litens täckoverall blivit kvar hemma hos mormor och morfar, då skippade vi den idén. Mest då för den där kvarglömda bebbestassen. Efter frukost gav vi oss ut ändå, men med bäbis nerbäddad i vagn och utan korvsnärt. Det gick ju fint, det med. Solen kikade faktiskt fram också. Väldans vad bortskämda vi blivit med den sista tiden! Det tackar vi för.
Sen när vi kom hem ledde det ena till det andra. Som oftast när man börjar dona. Lyan förvandlades till en tomteverkstad. 
Alla källsorteringsbackar var proppfulla, brödförrådet var tomt, tvätten var ovikt, kylskåpet ekade tomt på inför-nästa-vecka-mat…. ja, typ så. Så, vi satte igång.
Bakade storsats morotsbröd,
…skrev matlista, var iväg och storhandlade, tömde sortering, vek tvätt och till sist var det såklart ”tvunget” att dra en söndagsstädning. Puh. Så skönt det är nu när allt är gjort. Och det är ju så himla mycket värt det, när man planerar och förbereder för veckan som står och knackar på.
Det var heller inte fy skam att äta nybakt morotsbröd till mellisfikat! Liten var överförtjust! 
Jag skar stora bitar till dom stora. Och små bitar till dom små. Så himla gulligt, Litens alldeles egna brödpåse. Jag kände mig som värsta bullmamman idag. Sån där som jag drömt om att vara; en superkvinna som grejsar med allt möjligt samtidigt som ungen också hänger med.
Nu ska vi piffa till oss och gå iväg på söndagmiddag hos gullvännerna. Vansinnigt lyxigt!
Så det var vår söndag, det. Jädrans så förberedda och redo vi är för ny vecka nu. Bring it on, bara!
(HÄR finns receptet till morotsbrödet)
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Som jag har längtat efter Liten när jag varit i väg och låtsasjobbat den här veckan. Det har gjort ont i mig när jag gått hemifrån, om än det faktisk gått bättre och bättre dag för dag. Från att nästan bryta ihop av att han vinkar i fönstret till sin mamma, till att tycka att det är vansinnigt gulligt och helt enkelt bara längta tills vi ses efter avslutad dag. Han är ju hemma med världens bästa pappa, liksom.
Men, så himla, himla mysigt och skönt det är med helg nu. Helg på riktigt, liksom.
Och vilken helg,sedan!
I fredags var vi ju hellediga alla tre (aslyxigt, i know), fick finfrämmande på kvällen av ännu en Liten-familj. Just det, fredagen var ju lite pre-alla-hjärtans-dag också. Mannens överraskningar, du minns. Så igår, lördag. Då var det min och Litens tur att överraska och senare var vi ute på långpromenad i solen med pappan, innan han stack iväg på uppdrag. Jag och Liten var dessutom ute på ytterligare en långis med grannarna på eftermiddagen, så jag tror nog att vi knatade en mil totalt. Friskt var det. Och med solen som sken, helt underbart! Dessutom fick jag och Liten kort och paket på posten, av Syrran. Äääälskar att få post. Särskilt paket-post. Och särskilt från en älskad syster.
Kvällen spenderades hemma i lyan, bara jag och Minimannen. Vi dansade till mello-låtar, myste i soffan och strosade runt i rummen och njöt av alla färska blommor och av att faktiskt kunna gå (!). Sånt är inte att ta för givet! Särskilt inte när man är 11 månader…
Och idag är det söndag.
En hel dag kvar av ledigt, energitankande, familjetid och mys. Jag kan omöjligt se mig mätt på dom där 10 vackra, vackra rosorna som jag fick av mannen häromdagen. Det bästa av allt idag, är att han är hemma idag!
Hoppas att Du har det gott i helgen, du med. Nu njuter vi järnet av söndag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer