…Är att eftermiddagsvila med bäbis på magen. Min bäbis. Min och M´s bäbis.
Fortfarande så svårt att förstå att det här inte är en dröm. Det är verklighet.
Liten. Med din varma hand som kramar mitt finger, så hårt, så hårt. Gör du mig, din mamma, till den lyckligaste på jorden.
Vi har torsdagkväll här. Bäbisbubbla. Det är så lugnt och skönt. Och jag njuter.
( Ps. TACK för alla fina ord ni lämnar överallt. Om du visste så glad Du gör mig! Ds. )
Ja… nog är han en prins alltid. 10 dagar idag och nu börjar vi kunna ana en liten likhet mellan mamma och son. Utseendemässigt är det ju vääääldigt mycket pappa. Och lugn,nöjd och trygg som han är… det är också pappa. Ja mamma också faktiskt. Förrutom ”lugn”, kanske. Men i alla fall. Den där grejen…att han har börjat morra. Skriker inte, är inte ledsen… men morrar. Han blir arg helt enkelt. VARFÖR tar det 2 sekunder innan jag får mat, när jag bara har tålamod att vänta i en halv sekund!?
Typ så.
En bestämd mini-man. Helt riktigt, tycker mamman!
Åh. Som vi älskar Dig, lilla knyte. Redan så mycket personlighet.
Slumrar i ännu en polarn-stass.
Tänk att han är här nu. Som jag har längtat efter att få ta på Liten dom där minimini-brallorna. Och nu ligger han där, i spjälsängen och är så söt att det är omöjligt att sluta titta på honom.
Att vara i bäbisbubbla.
…det är det absolut mest fantastiska tillstånd jag och mannen någonsin varit i. Vi är heeelt eniga. Och Liten trivs också här. Han dansar runt i molnen, klunkar mjölk som en liten kalv och sover som en prins. Vilken bäbis alltså. Jag är så kär att kroppen värker.
Helgen har varit helt galen och magisk och underbar. Helt klart värd en egen sida i dagboken. Inte nu. Nä, nu hinner vi inte det… vi ”måste” bäbisgosa lite för att sedan vara redo för hembesök av BVC. Liten ska bli vägd och sådär… spännande!
Jag har en egen, alldeles underbart levande, docka. Han är det bästa som har hänt mig, lyckan och kärleken är total. <3
Vi hörs snart igen!
Liten.
Du är så vacker att mamma och pappa tappar orden. Med all säkerhet är det Du, som är den vackraste här på jorden. Fem fingrar, fem tår. Ett hjärta som tickar och en liten mage som hickar. Med kinder så lena och ögon så blå, griper du tag i oss och får våra hjärtan i raketfart slå. Ja, mamma och pappa är så kära i Dig, du är vårt allt. Den vi älskar, mer än tusenfalt.
Du, 7 dagar idag. Dom bästa 7 dagarna i våra liv.
All kärlek till Dig, Liten.
Hej hej!
-Liten här.
Ha! Jag har lärt mig hur man hackar sig in på morsans blogg. Vad är en blogg förresten? Verkar vara något himla konstigt, men lika mysigt och roligt, påhitt. Mamma verkar älska grejen, så jag hakar på jag med. Jag har många fans… blir nästan lite röd om mina gosiga kinder.
I alla fall.
Idag har det varit en helmysig dag. Idag också. Jag är så fantastisk, på alla – ja precis alla- sätt och vis. Mamma och pappa är sådär barnsligt kära i mig och jag charmar dom genom att… pja, bara finnas till. Lätt som en plätt, alltså.
I morse när jag vaknade så kände jag liksom hur det pirrade lite i kroppen. Pappa badade mig och jag njöt så. Sprattlade som bara den och spretade på dom där långa, snygga tårna. Pirret i magen fortsatte… förstod inte riktigt varför först, sen kom jag på det- torsdag! , det betyder ju städdag! Mamma var heeelt galen; tjoade och hade sig och sa tänk! för en veckan sedan, kröp jag här med en stor mage under mig. Och nu, precis en vecka senare… är magen tom och istället ligger det en Liten och snusar och sover så gott, där i spjälsängen!
Ja, hon verkade helt crazy bananas, är hon alltid så?
Nåja. Jag sov och mådde gott under tiden, älskar ju dammsugarljudet! Och pappa, han åkte iväg och handlade och sådär (… höll verkligen aaaaldrig på att kunna åka iväg, pussade på mig ”en sista gång” tusen gånger..) och när han kom hem hade han typ shoppat sönder hela världen. Han sa: Idag hade jag kunnat köpa hur mycket som helst, förvandlades till en shopaholic (inte direkt hans normal-style) och det är inte mig emot. Jag är som mamma- älskar fina kläder!
Kolla bara vad jag myst i idag; prickar och pasteller. Men så är jag ju pastellkungen också. Den bästa.
.. Jah, Jag är ju en riktig goding. Men tänk alltså… jag har ju rätt så stort huvud och är ju ganska stor och sådär. Det kändes nog en hel del när jag skulle ut. Men, det verkar ju knappt angå henne!? Morsan alltså. Och jag är jättejättejättetacksam för att jag inte gjorde mamma illa minsta lilla, att hon nu, fem dagar senare, kan må såhär himlabra. Hon tänker klokt, tycker jag; att hon ska låtsas må sämre än hon gör, så att hon inte går på för hårt och riskerar bakslag i kroppen. Älskade mamma… jag kan inte prata mer om henne, jag får abstinens. Måååste kila!
Tjing!
Hej! Det är jag, igen.
Idag är det den 11 mars 2014. Det där datumet som päronen gått och väntat på och längtat efter, dag efter dag. Tror jag det, det var ju mig dom väntade på!
Och pappa, han har ju varit iväg någonstans och jobbat som en tok, medan mamma fejjat på här hemma som en galning. Dom båda har hela tiden pratat med mig, lite skämtsamt och sagt; ”det vore ju himmelskt bra om du kunde stanna där inne tills pappa jobbat klart, kommit hem och slutligen haft den där monsterveckan… sen får du gärna stanna en, endaste dag till (har pappa sagt, inte mamma, för att han skulle vilja vila upp sig en dag efter allt….)”, och att ju lördagen den 8 mars vore den perfekta dagen för en touch down. Att dom pratat skämtsamt, säger mig ingenting. Jag fattar inte skämt. Så jag gjorde helt enkelt som dom sa; packade väskan och berättade på fredagmorgonen (7 mars) att jag nog var redo. Mamma blev eld och lågor och dansade fuldans i hallen (oh kära nån!) och sen… på fredagkväll, då ”taktiksnackade” päronen (jag hörde allt dom sa) och sen kring elva på kvällen så drog vi in. Till BB.
Mamma går här hemma och säger att hela grejen är ett endaste ”hallelujah moment” och att hon är så obeskrivligt lycklig (pappa också, helt crazy-lycklig!). Lycklig över hur bra allt gått, att jag, Liten, mår så bra och är den vackraste på jorden och att hon själv mår sådär oförskämt bra. Men det är ju klart…. jag kom ju ut genom en lucka……. (jo tjeena, mamma-galningen har redan glömt smärtan!)
Det är en speciell dag idag. Ett speciellt datum. Jag är ju redan här och det måste firas.
… Genom att jag vill visa hur vaaansinnnigt snygga tår jag har!
Jamen titta, liksom!
Nä. Nu måste jag sova vidare, tog bara en liten rast ifrån det…. idag har jag sovit och sovit och sovit och sovit.
Hejdå.
Hälsningar / Liten
Senaste kommentarer