av Emmeli | mar 19, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 0-3 månader
Det är omvälvande att föda barn. Så är det.
Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas såhär mycket i hjärtat. Jag är lyckligare än någonsin, hjärtöversvämmande kär i Liten (ibland rinner det över och jag bara storgråter), så tacksam – över allt- och jag som nästan trodde att kärleken till min man inte kunde bli starkare än vad den var, visade sig ha fel. Jag bubblar. Känslorna är utanpå, på något vis. Dom är för stora, för mycket, för fantastiska, för bångstyriga… för att stängas inne.
Att föda fram ett barn.
Det är det mest fantastiska jag någonsin gjort. Det finns ingenting jag är så stolt över här i livet, som över att jag- lilla jag- klarade det där marathonloppet. Helt makalöst bra dessutom. Ja, jante kommer inte i närheten av det här. Jag äär så stolt över mig själv. Och tacksam.
Hela graviditeten har varit heelt fantastisk. En morgon sa jag till M; Jomen, nu, nu börjar jag känna mig gravid. Samma dag var jag ändå ute och gick, städade lyan och tränade. Så, så farligt var det ändå inte. Såhär i efterhand kan man skratta åt min kommentar, då det visade sig vara dagen innan vi åkte in till BB….
Min älskade morska här i lillastaden sa att ”den perfekta barnmorskan som ska förlösa dig, hon heter B och henne skulle du verkligen gilla”. Vem tror ni möter oss när vi på fredagkvällen (7mars) traskar in på förlossningen? …B, såklart.
Hon var makalöst bra, tog hand om oss på bästa vis. Rakt fram, inga pjåskerier och fantastiskt kärleksfull. Precis som jag vill ha det.
Vi blev inlagda på en sal. Där låg vi i några timmar; snuttade lustgas (heaven!!) och tog värkar. Mannen har skrivit upp några citat ifrån mig.
- Jag älskar att föda barn
- Jag älskar lustgas
- Jag har aldrig mått såhär bra
- Jag längtar till nästa värk
…och på frågan går det bra? – svarade jag allltid: JA! Tillät mig liksom inte ens tänka att det här gör ont… för ondare skulle det ju göra, det förstod jag. Centimeter, för centimeter, ondare och ondare. Men vi kom närmare och närmare vår prins. För varje värk tänkte jag ett steg närmare, snart är han här. 03.30 var värkarna kraftiga. Och en narkosläkare var på avdelningen för att sätta epidural på en annan tjej. B var en morska som var för smärtlindning och tyckte att jag skulle ta den. Men jag vägrade. Jag hatar sprutor och tänkte att; Det gör ju bara ont, värkarna alltså. Det går över. Med epiduralen har jag inte samma chans till kroppskontroll och jag riskerar att få en vidrig huvudvärk efteråt. NEJ, nej, nej. Jag vill inte!. Det var helt klart det jobbigaste skedet under hela förlossningen… att säga nej och att helt gå efter min egen magkänsla, under en helt ny upplevelse. Skulle jag klara mig? Jag bestämde mig för att- JA, jag klarar det!
Med hjälp utav andning (gjorde precis som när jag tränar), lustgas (paaaaartylarty! tjoho!) ,visualisering mot det bästa målet (bäbis, där- högst uppe av den grisigaste intervallbacken. Japp, varje värk var en grisanbacke. Funkade galet bra som tankesätt!) och den där älskade mannen (Kom igen älskling, Du är grym. Lite till. Snart uppe, kom igen. Lite till. Nuuu, klingar den av.) Vi var teamet vi alltid är.
Det var så magiskt häftigt att känna vilken kroppskontroll jag hade. Allt tack vare träningen, och viljan. Jag kunde andas luuugnt, spänna dom muskler jag visste gjorde nytta, inte dom som gjorde att det kunde säga sprick-sprack. B vägledde mig, sa följ kroppen- och jag tog hennes komandom. (Jag var ju livrädd innan, för ”Ystad-Haparanda-grejen”…. så, i mitt förlossningsbrev stod det bland annat: gör aaallt ni kan för att jag ska vara hel efteråt. Jag tar smärtan! Så det gjorde hon.
Titta på henne, sa hon. Titta på henne, vad fokuserad hon är. Hon är som gjord för det här. Hon vill det här. ( Dom orden ifrån B gjorde mig så boostad, jag kände mig som världens powerwoman!)
Klockan 06.00 fick jag äntligen börja krysta. B vägledde: Lite till, lite till älskling, liite till. Stopp! … och där och då,att i krystvärken inte ”få” pressa på mer fastän kroppen ville… det var…… ja, vad ska jag säga? Häftigt? Ja, häftigt! Allt var häftigt!
Till slut kunde hjärnan inte registrera smärtan och jag befann mig i något oförklarbart. Det var så nära. Jag klappade bäbisens huvud, längtade efter att livet skulle komma ut, och när jag var på väg att börja fundera över hur många grisanbackar jag hade kvar egentligen… då säger B:
I nästa värk kommer bäbisen. Ta ett andetag i lustgasmasken, släpp den sedan, krysta och ta emot ditt barn.
Jag gjorde som hon sa. Och ja, Jag fick ta upp Liten med mina egna händer. Om det var magiskt? Om man kan undra varför solen började skina just när Liten kom ut?
Ja.
06.36 låg han på mitt bröst. Så vacker att klockorna stannade.
Jag klarade det!!! utbrast jag.
06.36, 8 mars 2014. Den dagen då mitt och mannens liv tog en svängning vi aldrig kunnat ana skulle vara såhär fantastisk. Liten, du ääär vårt allt.
av Emmeli | mar 18, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Ja… nog är han en prins alltid. 10 dagar idag och nu börjar vi kunna ana en liten likhet mellan mamma och son. Utseendemässigt är det ju vääääldigt mycket pappa. Och lugn,nöjd och trygg som han är… det är också pappa. Ja mamma också faktiskt. Förrutom ”lugn”, kanske. Men i alla fall. Den där grejen…att han har börjat morra. Skriker inte, är inte ledsen… men morrar. Han blir arg helt enkelt. VARFÖR tar det 2 sekunder innan jag får mat, när jag bara har tålamod att vänta i en halv sekund!?
Typ så.
En bestämd mini-man. Helt riktigt, tycker mamman!
Åh. Som vi älskar Dig, lilla knyte. Redan så mycket personlighet.
Slumrar i ännu en polarn-stass.
Tänk att han är här nu. Som jag har längtat efter att få ta på Liten dom där minimini-brallorna. Och nu ligger han där, i spjälsängen och är så söt att det är omöjligt att sluta titta på honom.
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 17, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Att vara i bäbisbubbla.
…det är det absolut mest fantastiska tillstånd jag och mannen någonsin varit i. Vi är heeelt eniga. Och Liten trivs också här. Han dansar runt i molnen, klunkar mjölk som en liten kalv och sover som en prins. Vilken bäbis alltså. Jag är så kär att kroppen värker.
Helgen har varit helt galen och magisk och underbar. Helt klart värd en egen sida i dagboken. Inte nu. Nä, nu hinner vi inte det… vi ”måste” bäbisgosa lite för att sedan vara redo för hembesök av BVC. Liten ska bli vägd och sådär… spännande!
Jag har en egen, alldeles underbart levande, docka. Han är det bästa som har hänt mig, lyckan och kärleken är total. <3
Vi hörs snart igen!
Kram / lillafrun
av Emmeli | mar 15, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Liten.
Du är så vacker att mamma och pappa tappar orden. Med all säkerhet är det Du, som är den vackraste här på jorden. Fem fingrar, fem tår. Ett hjärta som tickar och en liten mage som hickar. Med kinder så lena och ögon så blå, griper du tag i oss och får våra hjärtan i raketfart slå. Ja, mamma och pappa är så kära i Dig, du är vårt allt. Den vi älskar, mer än tusenfalt.
Du, 7 dagar idag. Dom bästa 7 dagarna i våra liv.
All kärlek till Dig, Liten.
från mamma och pappa.
av Emmeli | mar 14, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Liten 0-3 månader
Det är fredag.
Den absolut bästa fredagen i hela mitt liv. Första fredagen, som mamma.
För precis en vecka sedan drog den efterlängtade karusellen igång.. jag och M gick till morskan på förmiddagen och hon meddelade att Liten hade börjat packa väskan och nog tänkte flytta ur preggolyan, när som helst. Det var en obeskrivligt häftig känsla. Obeskrivlig, som alla andra känslor som nu svallar.
Det är min första fredag som mamma och jag går på moln. Att kunna ta en dusch och raka benen, uuuutan att ha andnöd- det är en härlig känsla. Och att kunna välja och vraka i garderoben… rosa, rosa, rosa. Och jeans, i annan färg än svart. Såna där småfåniga saker- men väldigt härliga liks förbaskat!
En mamma.
Och efter en förmiddag med bäbisgos och lyxig egentid för mamman (duschen alltså.), så knackade det på dörren. Litens farmor och farfar är här och oj så bortskämda vi och den lilla prinsen blivit. Det har regnat kramar, paket, kärlek, blommor och allt möjligt jätteuppskattat. Liten myste under paketöppningen….
Han är en Miniprins av rang. Beskyddad utav Pretty woman.
Och nu har vi mysstund. Igen. Ny-äten och alldeles svettig i håret, ligger han på min axel och njuter.
Mamman bloggar med ena handen, men avbryter tusen gånger för att pussa Miniprins. Han doftar så gott.
Liten och jag önskar er alla en trevlig helg och återigen, TACK för alla grattis, fina ord och kommentarer. Glädjer oss. Massor! <3
Kram/ lillafrun och Liten.
av Emmeli | mar 13, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Hej hej!
-Liten här.
Ha! Jag har lärt mig hur man hackar sig in på morsans blogg. Vad är en blogg förresten? Verkar vara något himla konstigt, men lika mysigt och roligt, påhitt. Mamma verkar älska grejen, så jag hakar på jag med. Jag har många fans… blir nästan lite röd om mina gosiga kinder.
I alla fall.
Idag har det varit en helmysig dag. Idag också. Jag är så fantastisk, på alla – ja precis alla- sätt och vis. Mamma och pappa är sådär barnsligt kära i mig och jag charmar dom genom att… pja, bara finnas till. Lätt som en plätt, alltså.
I morse när jag vaknade så kände jag liksom hur det pirrade lite i kroppen. Pappa badade mig och jag njöt så. Sprattlade som bara den och spretade på dom där långa, snygga tårna. Pirret i magen fortsatte… förstod inte riktigt varför först, sen kom jag på det- torsdag! , det betyder ju städdag! Mamma var heeelt galen; tjoade och hade sig och sa tänk! för en veckan sedan, kröp jag här med en stor mage under mig. Och nu, precis en vecka senare… är magen tom och istället ligger det en Liten och snusar och sover så gott, där i spjälsängen!
Ja, hon verkade helt crazy bananas, är hon alltid så?
Nåja. Jag sov och mådde gott under tiden, älskar ju dammsugarljudet! Och pappa, han åkte iväg och handlade och sådär (… höll verkligen aaaaldrig på att kunna åka iväg, pussade på mig ”en sista gång” tusen gånger..) och när han kom hem hade han typ shoppat sönder hela världen. Han sa: Idag hade jag kunnat köpa hur mycket som helst, förvandlades till en shopaholic (inte direkt hans normal-style) och det är inte mig emot. Jag är som mamma- älskar fina kläder!
Kolla bara vad jag myst i idag; prickar och pasteller. Men så är jag ju pastellkungen också. Den bästa.
.. Jah, Jag är ju en riktig goding. Men tänk alltså… jag har ju rätt så stort huvud och är ju ganska stor och sådär. Det kändes nog en hel del när jag skulle ut. Men, det verkar ju knappt angå henne!? Morsan alltså. Och jag är jättejättejättetacksam för att jag inte gjorde mamma illa minsta lilla, att hon nu, fem dagar senare, kan må såhär himlabra. Hon tänker klokt, tycker jag; att hon ska låtsas må sämre än hon gör, så att hon inte går på för hårt och riskerar bakslag i kroppen. Älskade mamma… jag kan inte prata mer om henne, jag får abstinens. Måååste kila!
Tjing!
/ Liten.
Senaste kommentarer