av Emmeli | jun 4, 2015 | Emmeli funderar, Musik
Det var gott med en kvällspromenad. Just ikväll.
Nu känner jag mig lite bättre till mods än tidigare idag. Dels har vi fått massor gjort idag och jag känner att vi är på banan inför examensdag och flyttrace deluxe-dagen efter den. Städat, både såna där typiskt flyttstädiga städsaker, men så har vi också städpiffat (så gott det går) inför imorn. Och högskoletidens sista rep är gjort. Det var skönt att få sjunga tillsammans med kompisgänget. Sen har det lagats mat. Jag och mannen har varit ut på varsin löptur. Jag, för att bli lite mer människa och inte en lommande vemodig sak på två ben. Nu när jag är sådär vemodig, då är det så himla, himla skönt att springa och tänka och så. Så har vi ju fått finbesök också. Min mamma och pappa har kommit hit och imorn kommer Svärisarna. Festligt! Liten är helt galet förtjust.
Och nu har vi varit ute på en ljuvlig kvällspromenad. Vandrandes på favoritvägarna. Vattnet var lugnt och vackert, kvällssolen mjuk och skön. Träden så, så gröna och häggdoften rent himmelsk.
Nu är jag redo för att ta min efterlängtade examen.
Lillafrun
av Emmeli | jun 1, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Musik
Det är precis en sån vi går in i nu. Idag är det första juni. Fantastiskt, alltså. Så härligt. Och jädrans tänker jag, vad tiden svischar! Sommar. En världsfin sådan tror jag att det kommer att bli. Vi har lyxen att återigen få en sån där långsommar tillsammans, hela Lilla familjen. Så glad att få ha det så. Livs-lyx. Sommarlovet deluxe börjar på fredag. Fast vi smygstartar lite redan nu.
Idag är det måndag och vi ska grejsa på här i lyan. Packa, mysa i vår madrassoffa (se bilden) och sådär. Ja, så ska jag och tjejerna iväg på högskolan och tömma skåp och fack och dricka en sista kårkaffe. Tänk på kåren, där vi suttit och peppat varandra, varit nöjda över saker vi tagit oss igenom, bävat för andra saker. Haft en lugn stund mellan nästa plugg- eller övningspass. Jag har även suttit där och klappat mage. Och vännerna med mig. Kommer ihåg hur vi satt och tittade på Liten som boxades åt alla håll och kanter. Åh.
Det är många saker som ska göras här i lyan på bara några dagar. Men det känns på något vis lugnt ändå, dagarna är sådär nästan ändlöst långa här och vi både kliver upp om morgonen och är vaken till sent in på natten. Ja, förutom idag då när vi visst drog till med en riktig sovmorgon. Det är så fantastiskt med det här ljuset. Ljust, ljust, ljust. Dygnet runt. Vilken energi det ger! Och det doftar så gott ute nu och jag känner mig sådär genomlycklig. Som en gråttant, men genomlycklig.
Examensvecka, fix- och flyttvecka. Nu kör vi!
En junivecka att aldrig glömma.
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2015 | Emmeli funderar, Lyan, Musik
”Det har aldrig varit som det alltid har varit.. livet betyder ständig förändring och att förändras, njut!”
Ett pärlband av ord att ta till sig. Så kloka, varenda ett. Ord från en utav mina gamla lärare. Någon som betydde så mycket för mig under det där året då jag bodde nere i Stora staden och för första gången i livet studerade musik.
Det var då livet-resan började på riktigt. Det där året när jag var arton år och skulle fylla nitton, hade tagit studenten, var förtrollande nykär i min ungdomskärlek, han jag är gift med idag. Det där året, när jag var arton år och skulle fylla nitton, tog jag ryggsäcken på ryggen och flyttade in på det där lilla Folkhögskoleinternatet, fullt av nya människor. Kloka, galna, musikaliska, spännande, roliga. Lika mig och också väldigt olika mig. Jag lärde mig massor på denna skola. Inte bara om musik utan även om mig själv. I det där lilla rummet på 16 kvadrat spenderade jag ett år. Ja, inte bara i det förstås. Jag läste naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, så jag hade (har? det är frågan!) mycket kunskap inom matte och fysik och sånt där, ni vet. Men mot alla mina tidigare tankar, hade jag fått den där snilleblixten och kommit på att jag ändå ville bli det där som jag på något vis stått emot för att inte gå i någon annans fotspår; Musiklärare. Och det är ju inte barra, barra, att komma in på Musikhögskolan. En rad av olika prov, både teori- och spelprov, gruppledningsprov, gehörsprov. Det jag behövde läsa in mig på, för att ta mig in på högskolan, var musikteori och gehör. Fysiken hjälpte mig inte där liksom, och att spela för hjärtats fröjd, hjälper inte heller mig när jag behöver sitta och skriva ner olika ackordsfunktioner till exempel. Så jag var där nere i Stora staden. Längtade efter den där kärleken som gjorde precis samma sak som jag, bara det att han var uppe i dom norrländska skogarna och sjöng och spelade gitarr och läste teori även han. Så blev det vår, vi åkte upp till Piteå båda två och sökte och gjorde prov på högskolan i dagarna tre. Som två trötta spöken åkte vi söderut, mot hemhem, för att pusta ut. Sen var det en evighetsväntan innnan vi fick svar. Vi kom in. Båda två.
För mig var det total lycka, eftersom det var precis det där jag ville allra, allra mest. M? Han testade mest att söka för att se om han kom in. Och det gjorde han ju, såklart. Som sagt; han är en stjärna, på så många plan. Men den utbildning han ville in på, var ju den han också läste och nu har en Fil. kand. inom, Ljudteknik. Kompetensen han nu för vidare genom sitt föreläsande på universitetet, utbildar nya studenter, och åker land och rike för att uppdraga inom samma område. Trots att han hade kunnat komma in på vilken utbildning som helst, så valde han efter hjärtat. Det älskar jag honom för. Och beundrar honom för.
Om en vecka och två dagar får jag min examen. Då är vi helt färdiga här i Norrnorr. Om cirka tio dagar flyttar vi härifrån. Från den stad vi bott i i fem år. Här har vi varit nyförlovade, lyckliga lyanbor, äppelplockande, studerande, tränande, personlighetsutvecklande. Efter ett par år på högskolan gifte vi oss och hade vårt drömbröllop som vi delade med bland annat en massa fina vänner härifrån. Här har vi också väntat på vår Liten i magen. Här blev vi föräldrar. Här har vi levt livet tillsammans. Livet, med allt vad det innebär.
Nu är vi på väg på nya äventyr. På samma gång som jag är rätt, vad ska jag säga.. Modig? Så är jag också en trygghetsknarkare och vill gärna veta hur vägen ter sig framför mig och oss. Men livet fungerar ju inte så. I vissa livsskeden är det mer äventyrligt än i andra. Som nu.
Men, just det;
”Det har aldrig varit som det alltid har varit.. livet betyder ständig förändring och att förändras, njut!”
Precis så.
En sak till. Vi är framme i Norrnorr. Det känns helkonstigt. Och på alla möjliga vis. Mannen har redan hunnit ge sin fru 10 av rosorna som är hennes favoriter och vi har firat onsdag med jordgubbscrush. Det betyder att sommaren står för dörren. Bara en sån sak.
Lillafrun
av Emmeli | apr 15, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Musik
Så var det helt plötsligt onsdageftermiddag-nästankväll.
Jag sitter här och bara pustar ut en stund. Har haft ännu en bra frökendag, och det känns så stort, att ha fått ta steget ut i det verkliga jobblivet. I måndags kändes det lite som när jag körde bil själv för första gången, efter att ha tagit körkort. Jag kunde ju inte köra så mycket bättre eller sämre två dagar innan uppkörningen, när pappa eller mamma satt bredvid. Men bara grejen att dom satt där, gjorde att man på något sätt förlitade sig en liten uns på dom. Så när jag satt där själv, för första gången, så kändes det som om jag hade snott bilen och var ute på världens rackartyg, för ”inte kan väl jag köra, helt själv!?”. Samma sak här; ”jag är väl inte lärare?” … men jo, tänk för att det är jag. Och det känns helt crazybananasbra!
Kom hem i eftermiddag till en vilding och hans pappa. Bytte om och packade ner min lilla Miniman i vagnen. Vi gick på långpromenad, bara han och jag. Filosoferade och lyssnade på pippifåglarna och så försökte vi hålla oss vakna in i det längsta, men alla lyckades inte så bra.. en Miniman somnade och sover än, trots att jag tänkte att han skulle kapa sin eftermiddagsvila då han tydligen sov toklänge i förmiddags. Men vi klagar inte, på dessa långa sovstunder som han fortfarande har. Äta och sova har alltid varit och är alltså fortfarande, Minimannens specialitéer. Vildingen jobbar på varendaste vakenminut och ibland har vi svårt att hänga med i hans tempo, så det är rätt skönt med ett par lugna stunder om dagen, med andra ord.
Det är häftigt att ha ett par gummistövlar storlek mini som står ute på baltanen. Grusiga är dom och viskar om att någon lekt och haft väldigt roligt idag. Min ettåring.
Nu väntar köttfärssås- och spagettimiddag här. Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | apr 13, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Musik
Hej på er, denna helt makalöst regniga måndag!
Nu har jag kastat det där med att låtsasjobba åt fanders och har idag livs- och världspremiärat som musikfröken. På-riktigt-jobbat livets första dag, liksom. Så himla roligt har jag haft och fantastiskt trött var jag när jag kom hem.
Jag ska ju bara vara Liten-ledig nu och njuta, njuta, njuta och har enbart en enda sak kvar på högskolan; att gå på examensceremonin i början av juni. Men, jag kunde helt sonika inte tacka nej till detta lilla vik-erbjudande som jag fick förfrågan om för några veckor sedan. Litet, lagom och en nyttig och härlig smak av det riktiga jobblivet. Liten och mannen har hejat på mig att ta detta uppdrag nu, trots att jag bara vill ha ett stort andrum, och det är jag så glad för.
Jag pratade högt för mig själv när jag brummade iväg i morse. Jag som typ aldrig kör bil, fick lov att övningsköra med mig själv första biten. Men det där är ju som att cykla, inga konstigheter. Så var nästa steg att hitta till skolorna jag skulle vara på. Eftersom jag besitter näst intill noll och inget lokalsinne, så har jag övningskört med mannen en gång innan (det har jag varit tvungen att göra när jag varit ute på praktik tidigare år också… ha ha), men var ändå nervös för att tjabbla bort mig. Blev därför så omåttligt nöjd över mig själv när allt bara flutit på och gått så bra. Hela dagen.
Åhå, vilken pangmåndag!
Ramlade in genom dörren och fick en småspringandes, gubbskrattande Miniman till mötes. Och så mannen förstås, som kom lugnt och lommande efter, med det där finurliga leendet jag bara älskar. Dom där två, alltså. Bästa.
Vi har njutit av eftermiddag tillsammns, med bland annat en långpromenad i regnet.
Väldans äventyrligt(och vansinnigt blött)!
Måndag. På-riktigt-jobbat, alltså. Fett coolt.
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | mar 31, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan, Mammalivet, Musik
Det här, har varit en riktigt bra tisdag.
Kära nån vad härligt det är med hela vardagar igen, tillsammans med Liten. Än om jag gjorde fler saker i höstas och innan jul, än nu efter jul. Så känns ändå, mammahjärtamässigt, tiden efter jul i och med slutpraktiken, som det allra jobbigaste. Allt annat göra har jag ju kunnat styra till lämpliga tider, och inte behövt känna att jag är ifrån honom, på det sättet jag känt och varit dessa fem låtsasjobbarveckor. Veckor som bara var tvungna att göras på bestämd tid, såklart.
Förutom den där promenaden med vagnen i morse, där jag slet som ett djur för att ta oss fram. Att bara ta oss från baltanen och dra vagnen genom tunga, jädrigt irriterande djupa, snön och ut på gångvägen. Bara det, var en utmaning. Blött och slaskigt och höga plogkanter att ta sig igenom. Bra träning, visserligen! Men nä, nu får det fasiken vara slut med snö. Måtte den försvinna fort nu! Nysnö den här tiden brukar ju göra att den gamla, stenhårda snön smälter fortare. Eller är det bara ord jag är intutad sedan jag var liten, för min otålighets skull?
Men förutom snön då, så har det här varit en pangtisdag.
När Liten sov långvila på förmiddagen, passade jag på att spela fiol. Jag är inne i ett spelflow nu och tycker att det är så roligt. Innan liten kom var jag lite musikless, faktiskt. Sen blev jag mamma och hade fokus på annat, om man säger så. Men nu, verkar jag vara redo igen. Spelar för att jag vill och för att jag tycker att det är kul. Inte för att jag måste och ska prestera. Vilket känslan var lite, stundvis, när jag tog lektioner som mest och det övades för konserter och examinationer och hej och hå. Såklart kul och drivande, välbehövligt, utmanande och utvecklande.
Men jag njuter nu, massor. 
Så har det tvättats och vikts tvätt och jag har börjat packa så smått. Ja, sen är mannen nyklippt och så söt att jag dör lite. Och avundas honom. Själv ser jag ut som en sämre golvmopp i håret. Kanske borde prova hårborsten lite oftare. Vet av, ändå hyffsad, erfarenhet att det brukar bli bättre med ett par drag.. äsch!
Övningskört har jag gjort också. Till ett par småbyar här i norrnorr, som jag behöver hitta till om ett tag. Så har jag och Liten dansat disco på vardagsrumsgolvet, gjort piruetter och klappat händerna. Svettiga blev vi så ett plurr i badkaret satt fint. Vi älskar att bada tillsammans. Minimannen får vilda och leka, och morsan får en lugn (nåja, allt är ju relativt.. ) stund. Sen blir man ren också. Och sådär skönt inifrån-och-ut-varm och trött.
Mitt rum för toner.
Nu har vi ätit mannentrillade köttbullar och morotsstuvning och är så mätta att hälften vore nog. Med benen högt och pulsen låg, iklädd skönaste ullbrallan och med knuten på härsan, önskar jag er;
god kväll!
Och, tack mars för i år. Du är och förblir den hjärtevackraste månaden. Litens månad.
Lillafrun.
Senaste kommentarer