Allt annat än en vanlig måndag.
Att öppna dörren.
Komma hem, till hemmet som stått stilla ända sedan vi lämnade i morse. Litens bil står där den lämnades. Och ljuset är fortfarande där, och tänker så vara i i alla fall ett par timmar till.
Vi är trötta. Alla tre. Som alltid när man varit ledig en längre tid och liksom kopplat bort vardagståget och sedan börjar tuffa igång igen. Den här dagen har varit himla speciell också, jag blir alldeles full i skratt när jag tänker på den. Mannen, alltså. Mitt Allt-och-lite-till. Idag gjorde han det igen; ställde upp för sin fru på det där sättet bara en som älskar en till månen och tillbaka, är beredd att göra. Idag har vi varit kollegor. Han och jag.
Nu har vi testat det också, liksom. Jag skulle på riktigt kunna umgås med min man 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan, utan att tröttna på honom. Det kanske är något fel på mig då. Men ja, så är det. Nu ljummar det en aning i öronen efter dagens Rockbandsspelande med kidsen och både jag och M går och nynnar på samma låt om och om igen och liksom tittar år den andre med vi-måste-sluta-nynna-på-den-här-låten-annars-kommer-vi-bli-knäppa-i-huvudet-blicken. Och ja, vissa tyckte det var omåttligt spännande idag, när dom börjat lägga ihop ett och ett att det nog befann sig ett Kääärlekspar i musiksalen denna dag. Jag lovar! Vi var ytterst proffsiga. Men, det går ju liksom inte att dölja. Kärleken i blicken till den man älskar.
Och nu är det måndagkväll. Köttfärssåsen och pastan ligger tryggt i magen. Liten är så trött att ögonen går i kors, redan nu. Jag och mannen sörplar kaffe och bestämde nyss att en kvällspromenad där Liten får somna i vagnen och vi får skön motion och friskluft, det får det bli.
Så skönt. Att få komma hem till älskat hus. Snöra håret i en knut, ta kväll och pusta ut, tillsammans med mina två. Efter en dag som varit allt annat än en vanlig måndag. Väldigt praktiskt med en man med många strängar på sin lyra!
Ha en fin kväll alla ni. Och ta hand om er. <3
Lillafrun
Att ta vardag efter Sportlov.
Så var det måndag igen, ja.
En sån där vanlig måndag. Men vilket lov det var, det där! Kära nån, alltså. Det har gjort oss, hela familjen, så gott.
Det där pärlbandet av dagar, det sparar jag i min hjärteask;
Taikonshäng med hela Storfamiljen. Ett dunder-och-brak-Tvåårskalas. Massa tid tillsammans med Lilla Familjen. Vi rullade oss en SnöBernt en dag. Firade en Tvåårsdag en annan. Åkte och badade och simmade en tredje. Det har spenderats mååånga, många timmar utomhus, med bobåkning och långpromenader. Timmar i Slalombacke bland en massa älskade. Och andra halvan av lovet har gett oss så mycket sol att det inte är klokt. Det har bakats bröd och lästs nyaste Alfonsböckerna. Klistrats klistermärken i pysselbok och plockats videkissar. Skoteromvändning, från rädlsa till lycka, för en Liten. Den Första Riktiga Skoterutflykten tätt därefter. En drös med härliga träningspass. Luncher utomhus. Varmchokladsörplande, med sol mot näsa…
… Tack Sportlovet!
Och nu kör vi måndag och Vardag och det är ju bra fint, det med. Det blir en bra måndag, det här.
Önskar Dig en fin veckostart!
Lillafrun
Att hålla med sin man!
Vart det bar iväg igår morse?
Jo, med skoter och pulka lastad på stora släpet och med bilen packad med familj och massa gott i ryggsäck, så drog vi iväg till Lilla Byn. Och därifrån, utgick vi för Lördagens Utflykt.
Det var helt enkelt en heelt fantastisk dag och det Sportlovet är nog tusan det bästa någonsin!
En drös lördagstimmar spenderade vi där uppe på berget. Berget där jag bara varit en gång i mitt liv men som jag tittat på varje dag jag varit hemmahemma. Hela gänget tyckte vi att det var så festligt att faktiskt äntligen ta oss dit igen. Mannen agerade skoterskjuts. Hurtiga PappaMorfar gick uppför med Torehunden.
Till slut var vi alla på plats!
Tjohooo!
Åh, jag älskar att se mina älskade med leende på läpparna!
Och så otroligt vackert det var där!
Vi grillade mackor och skrattade med lillunge som lärt sig ny sång och så tittade vi på skotrarna som åkte förbi. 
Låtsades att vi var i fjällen, njöt av varm sol och tystnad. Och äntligen fick jag den där varma chokladen också. Smakade såå gott där i snön.
Sen sa någon ”Sisse vill häm, foova! ”(Han ville hem och sova). Så då packade vi ihop och jag och Sisse blev skjutsade utför berget igen. På några minuter kände jag hur lillkroppen sov mellan mig och mannen. Skön kille, det där!
Jag bäddade ner honom i vagnen och gick sedan runt Tommelmon med honom. Tokjobbigt, iklädd moonbots på moddiga vägar. Men det var vackert. Och jag fann mina videkissar som jag var ute efter. Perrfekt!
Sen hann vi bara komma hem så dök jag in i hardcoregymmet, när jag ändå var varm liksom. Och där fick morsan sig ett sjuhelsickes intervallpass på gammcykeln. Otroligt slut och nöjd mötte jag sedan min fina M. I bastun, som Pappa ordnat åt oss, med luktljus (pappsen säger luktljus till doftljus. gullpappa!) och hela köret.
Vilken dag alltså!!
Som avslutades med mammalagad middag och så trött familj att det inte var klokt. Vi åkte hemåt med hela rasket mitt i Mello, landade hemma med sovande unge och två tvärtrötta päron, som för att hänga med lite satt och kollade färdigt på Mellon och sedan masade sig i säng och somnade på två sekunder bredvid den redan snusande ungen.
Och jag håller så med mannen; Vilket liv vi har!
Jag är upp-över-öronen-tacksam!!
Lillafrun
Att ha bytt rädsla mot lycka!
APPLÅDER!
(Från Sisse, till Sisse. Såå rätt att applådera sig själv då och då!)
Det är lördag och här hemma har vi minsann varit vakna sedan 06 i morse.
Ni förstår, vi hade en riktig sån där Tjohoo!-stund igår. I vinter har vi verkligen försökt att få med lille Sisse på skotertur. Jag är som sagt uppväxt med skidor på fötterna och samtliga fjällturer har varit skidturer. Underbart, ja! Men det ena behöver inte utesluta det andra, tänker jag. Så i en framtid; Fjälltur, med både skidor och skoter. Men.. som det varit så har Sisse inte ens velat sitta på skotern. Det är inte det att han är farträdd. Det är ljudet. Precis som hans mor var (och typ fortfarande är) när hon var liten.
Men, så plötsligt igår förmiddag, så skulle han åka So-kooj (skoter) , sitta mellan pappan och mamman. Och vi drog gladeligen iväg på liten tur. Och där satt han, som ett ljus. Mycket, mycket koncentrerad och så vansinnigt stolt när vi svängde förbi Farmor & Farfar. Brrrruuum! lät det sedan när den där trogne skotervännen startade efter ministoppet. Och så, var rädslan bytt mot lycka och Minimannen ville inte göra annat än att sitta där på skotern.
Älskade självutlösare på kameran! Den här bilden kommer nog pappan i familjen tapetsera en vägg med, eller så.
Så idag, blir det Familjens Första Riktiga Skoterutflykt tillsammans!
Vi snajsar runt i kalsongdressar och det packas och någon (mannen) är så taggad att jag bara går och skrattar åt honom. Älskade man. Kan tänka mig att det är ungefär som om Sisse absolut inte skulle ha velat gå i närheten av en häst tidigare, och sen en morgon vakna och liksom bara tjata om hästar. Så, jag gläds så med min M. Och ser fram emot dagen! Solen skiner även idag och man kan ju bli nipprig för mindre, liksom!
Dagen igår var helt fantastisk. Så varm och solen värmde ännu mer i ryggen under långpromenaden igår, än dagen innan. Nu blir det verkligen bara mer och mer vår i luften. Och vid middagen, strax efter 17, sken solen fortfarande. Kvällen igår? Tre möra ute-människor. En liten drogs genom huset på sin traktor, typ sju tusen varv. En mamma tränade med levande tvåårig extravikt. Så åt vi färska jordgubbar till fredagsmys innan det döks ner i storsängen och slocknades på en gång. Dom här dagarna, alltså. Sportlov, aj lavv!
Nu ska här packas matsäck!
Hoppas solen skiner på er alla idag!
Lillafrun
Att ha starten säkrad!
Jo, jo!
Jädrans vad trött jag var i gårkväll/natt när jag masade mig upp och satte den där kalljästa degen. Någon hade ju såklart somnat bredvid Liten och det där med att kliva upp och riva morötter och så, kändes tvärdrygt. Riva morötter är ju det ”jobbigaste” med det där receptet. Så ja, det är minsann ett väldigt smidigt bröd att göra. Där i tröttheten höll jag dock på att sluta ut det hela. Men så tänkte jag på fredagsfrukosten som skulle kunna bli och då blev valet lätt.
Så den här fredagsstarten är säkrad;
Vi kliver upp med tuppen, solen skiner i nystädade hemmet. Och här bakas bröd och klappas mage och kikas ugn och någon glassig leker med sin pappa och nu, är fredagsfrukosten klaar! som Sisse säger.
Receptet finns HÄR i vanlig ordning!
Glad fredag allesammen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
