Att ha släpat hem något från fjället. Och fredag.
Välkommen, ja.
Sådär ser det ut nu när man kommer in genom dörren hos oss. För ett par veckor sedan bytte vi ut steghyllan och var istället upp på fjället och kånkade möbler genom skogen som några andra galningar. Jag hade ju hittat skåp och grejer i Färboden. Så den där dagen när vi var upp och lagade taket, drog även mannen ner det där skåpet jag tänker att vi ska ha i ett badrum någon gång men som ju passar sig i en hall alldeles utmärkt också.
Han är bäst och just nu jätteefterlängtad. Han drog iväg på uppdrag igår morse och rullar nog in på gården om någon timme eller så. 
Men nu står det alltså här istället, skåpet. Mycket bättre så. Snart ska tjocksockar och vantar och mössor få flytta in där.
Vi säger Välkommen Fredag, också!
Det bara måste ha varit av vaccinet som Liten fick feber igår. I vanliga fall skulle jag såklart ha tänkt det på en gång…. men doktorn sa att det här vaccinet ger feber efter en vecka, tio dar.. men jag tänker att man kan reagera olika precis som med allt annat. För idag är min feberpojke feberfri och flyger runt här hemma precis som vanligt. Nåväl, skönt oavsett att det var en snäll Herr Sjuka.
Vi ligger och myser i storsängen tillsammans just nu, morsan pratar med sin kille och beställer gardinstänger av densamme. Liten sitter och pekar på Bröllopsfotot som hänger på väggen och säger mäh! va ä e dä? ungefär som att han för allt i världen inte kan förstå att hans mamma och pappa varit sådär snygga, någonsin. Ha!
Vi ska snart dra igång operation Städrace. Det är fortfarande riktigt surväder ute, ändå lite bättre än igår. Vi försökte ju gå ut igårkväll… klädde på oss och var kaxiga om att ”det finns inget dåligt väder”…. men det gör det baskemig visst. Det gick inte, vi fick vända om från promenaden då det bara vräkte in regn i barnvagnen och jag var kissat-på-mig-blöt trots regnkläder… men vi bytte kläder och gick ut en stund senare igen. Stannade bara på gården för att inte riskera att hamna under ett skyfall i skyfallen.. Liten var överlycklig. Idag har jag lovat honom mera utelek då det inte vräker ner lika mycket idag.
Vi hoppas på en fin fredag. Just så.
Ha det så bra idag!
Lillafrun
Att ha tillverkat något till en älskad.
Först en förmiddag full av lagom-mycket lek här inne. Det väder vi har här i dag är lite som ett skämt; himlen är öppen och har så varit i vad som känns som en evighet. Jag har knappt stuckit näsan utanför dörren på hela dagen. Och då är jag ändå inte kinkig på väder. Liten ville förstås ut ändå, men det tyckte inte jag passade sig. Friskluft är bra, men att bli blöt i kallt regn, nix. Det här är snarare skyfall än något annat…
När vi lekt och tittat på Pippi till strumporna nästan började växa på oss, tog vi lunch och sen slocknade min prins ovaggad i vagnen ute på Verandan.
Då, satte jag mig vid köksbordet och hade en så himla god stund.Varmt, nybryggt kaffe (varmt, liksom. När händer det?) och en hög av papper jag längtat att få pyssla med till Litens rum. Jag har sparat på pysslet lite, för att längta liksom. Idag fick jag det perfekta tillfället.
Regnet smattrade mot rutan och jag började min tillverkning av
-Vimpel till Litens Lekrum.
-Plättlätt och skitmysigt. Alla borde göra en vimpel.
Det enda du behöver ha är några pappersark, hampasnöre, en sax, en penna, några knappnålar och tejp.
Mät först ut hur lång vimpel du vill ha. Jag fäste mitt hampasnöre med några knappnålar inne på Liten Lekrum ungefär som jag tänkt att Vimpeln skulle hänga, och såg då hur långt som blev bra. Kapade av snöret och sen började jag min tillverkning av trianglar.
Storleken på dom gjorde jag enligt pappersregeln som var när man var liten och gick på pysselstund efter skolan; så lite spill som möjligt. Det råkade bli lagom, men gör så stora/små som du vill.
Sen bestämde jag ordningen på trianglarna, mellanrummet emellan dom (jag tog 4 centimeter) och sen tejpade jag helt sonika fast papperet på hampasnöret.
Styrde tejpmningen så att snöret hamnade lite längre ner på mitten, men precis vid hörnen ute i kanten. Klurigt och halvdåligt beskrivet, men du förstår nog.
Efter en mindre evighet av idogt, högst fokuserat arbete var jag färdig och kunde gå in i Liten Lekrum och Pysselpiffa.
Så nu är alltså hans sista hörna i rummet färdig och därmed hela hans Lekrum.
Här ser ni hans lilla ”Skolhörna”, där han kan sitta och rita och greja.
När Liten vaknade ur det sövande regnsmattret efter nästan fyra timmar (!), och fick se sitt rum så utbrast han:
Men, va ä de dä?
Men, titta!
OUUJ!
…Jag väljer att ta det som ett bra betyg.
En torsdag som inte blev som vi tänkt oss, men som blev småmysig i alla fall.
Och ni! -Liten hälsar tack för alla krya på!. <3
Lillafrun
Att ha Herr Sjuka i huset, igen.
Idag får lillbilen vila sig. Annars har den ett tufft liv, den där bilen. Gasar på mest hela, hela dagarna.
Herr Sjuka för Liten och livets första VAB för Morsan, alltså;
Inget vi såklart önskat. Men det här är också livet, liksom.
Jag kände det redan igår kväll, att Liten var småvarm. Vi la honom direkt i våran säng för att kunna ha bättre koll och nu på morgonen är febern här. Vi har klarat oss så bra från olika sjukor hittills i Litens liv, det är vi tacksamma för. Men nu är det så tydligt med alla småbaciller som umgås på Förskolan. Det är helt sonika bara att checka av sjukorna och bygga upp det lilla immunförsvaret.
Så vi tar en hemmadag, jag och Minimannen.
Just så. Nu ska jag ta hand om liten Miniman med feberrosiga kinder och hoppas på att läget håller sig vid några streck feber och inte blir värre än så.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
En höstig onsdag i september.
Efter morgonbestyr så gick pojkarna ut och lekte och grejade på gården, medan jag och Storan åkte iväg till skogs. Det var så vackert där. Solen bestämde sig plötsligt för att trotsa regnmolnen och det doftade så gott. Rofyllt. Sen hade jag världens bästa sällskap som jag inte träffat så mycket senaste tiden, därför njöt jag extraextra. Storan-tid är guld värd.
Vi gick typ sju mil och trodde hela tiden att DÄR, nämen NU hittar vi det där gyllene havet… men nja, några mängder fann vi inte.
Glad efter häng med syster återvände jag hem, med en kasse med finfina kantareller. Liten är alltid extra-kär i sin mamma när vi varit ifrån varandra, så jag överöstes med kramar från min älskade Minimänniska.
Sen efter lunch bäddades lillvännen ner i vagnen ute i friska luften. Jag dök in i min målarverkstad. FJÄRDE VARVET är nu målat på det där himla skåpet.
Och sen drog vi iväg på 1,5-årskontroll på BVC. Vilket hemskt besök för Liten, Pappa- och Mammahjärtat. S var livrädd. Det som brukar vara så mysigt att gå på BVC,..men nu har det minsann hänt saker sedan vi var där senast (vid ettårsdagen) och S kände direkt att det var något på lur. Han förstår så mycket nu. Men vi tog oss igenom besöket i ett gallskrik, fick stick i lillarmen, godkäntstämpel och kunde sedan gå vidare i livet.
Vi passade på att ta en långpromenad hela familjen.
Sen landade vi hemma. Någon satt och tittade på älskad vy (skämtar bara. han sökte nappen som han slängt iväg, tror jag).
Och nu är det kväll och vi har ätit världsgod middag;
Till förrätt; dagsfärska, smörstekta kantareller på surdegsknäcke.
Och en himmelsk morotssoppa med kräftstjärtar i, till varmrätt. 
En höstig onsdag i september. Mysig!
Lillafrun
Att Carpa skiten ur den…
Jo, jo.
Idag är det en sån där lyxig onsdag igen. När vi är hemma alla tre och får en heldag av vad det nu är vi vill göra. Att bara vara kram-nära, liksom- finaste som finns. En typ av kompensation för att vi istället inte är tillsammans så många lördagar till exempel. Vi tog en liten sovmorgon, har ätit god frukost och sörplat kaffe i lugn och ro. Väldigt skönt. Och nu jobbar tvättmaskinen på dagens första tvätt, jag ska hoppa ur morgonrocken och Carpa skiten ur den här onsdagen!
På återseende!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
