Att vara helt mållös och så varm i hjärtat.
Vilken helg!!!
När vi åkte från vår älskade pojke i fredags tänkte jag att det här kommer aldrig att gå.. Jag grät som ett barn i bilen och ville vända om. Men så började bilderna från farmor ramla in, en efter en. På hur bra han hade det och hur obefintligt mycket han längtade efter sina päron.
Så jag började slappna av. Njöt av prattid tillsammans med älskade vännen (som ju kom på besök redan i torsdags och åkte med oss mot bröllopshelgen i fredags) och mannen och att bara sitta en stund och slappna av. 40 mil i bil, liksom. Då hinner man komma ner i varv. 
Vi lämnade hemmet med en utetemperatur på 35 grader. Det. Var. Så. Varmt.
På vägen stannade vi och köpte glass. Jag kommer inte ihåg senast jag åt en glass, kan ha varit förra sommaren… så jag njöt i fulla drag!
Vips var vi framme i Piteå och hamnade på campingen bredvid festlokalen. Där hade M´s gymnasiekompisar (som ju var bjudna på bröllopet) ordnat 25års-uppvaktning för mannen. Jag visste såklart om hela alltet och har haft apjobbigt med att inte försäga mig. I present fick mannen en kofot… här ska rivas brädfodring så småningom (typ nästa år!).
Så blev det lördag och vi vaknade på den där luftmadrassen i en ekande tom lya. Mannen åkte iväg och klädde brudgummen och hade en mysig stund med sina närmaste killlkompisar. Jag stack ut på grisan och sprang som en ko som nyss blivit släppt på grönbete. Alltså, på riktigt. Alltid, alltid när jag ätit glass dagen innan jag ska springa, så går det som hejsan! Jag har läst om det där, att glass lagrar sig bra i musklerna och så springer man som en gasell. Det stämmer i alla fall för mig.
Plötsligt var vi finklädda och i kyrkan för soundcheck. Maaakalöst pirrigt! H och M var taggade, som ni ser! Särskilt H, kanske…! Mannen är inte så yvig i rörelserna, som ni säkert förstått. Han är bara finast och bäst på jord i alla fall.
Fiolen var redo.
Stämningen var så pirrig.
Jag var lika pirrig och förväntansfull som när jag och mannen gifte oss. Och M instämde.
Mannen, som igår bar sina manschettknappar han fick av sin blivande fru dagen han skulle gifta sig. Jag ville att han skulle ha dom dagen vi gifte oss, så han fick en för tidig morgongåva av mig.
Så började kyrkklockorna ringa. Prästen tala. Vi spela. Och plötsligt var dom gifta. Dom där två människorna vi, Lilla Familjen, tycker så himla, himla mycket om.
Vackra, det är bara förnamnet. Och nu är dom man och fru.
Och festen som sedan följde? Helt makalös. Vi hade det såå gott och roligt. Jag var så rörd hela dagen. Det är så fint att se när två människor älskar varandra så. Att spela på deras vigsel var svårt, men så ärofyllt att få göra. Att på kvällen tala till brudparet, var också svårt, men så oooerhört fint att få göra. Och det är ju så;
det som bryr ens hjärta. Det känns.
Och nämen, titta! Där är vi ju. Han och jag. Och faktum är, att när jag landat i att Liten inte alls saknade oss och hade det precis som jag trodde att han skulle ha det hos sin Farmor och Farfar; världsbra! (Måste bara få skryta lite om honom; så himla duktig liten pojke. Så trygg i sig själv, redan nu. Jag blir så stolt!!) Då, njöööt jag så av att bara vara med mannen. E och M. Hålla handen konstant, pussas i massor, dansa med varandra på kvällen så svetten lackade, bara ha ögon för varandra, skratta tillsammans med älsklingsvännerna och bara, bara ha det så fantastiskt härligt. En helg av tumanhandtid, vänner, gott att äta, fniss, skratt, bus och ett bröllop att aldrig förglömma.
TACK E och C för i helgen. Fantastiskt. Och återigen;
All lycka till er, älskade ni! <3
Jag är mållös och så varm i hjärtat. Och nu är vi på väg hem till vår älskade lilla pärla. Som vi längtar nu!!!
Lillafrun
Att ha en lördag att se fram emot.
Idag är det lördag.
Och två utav våra allra närmaste vänner ska säga Ja till varandra. Det är stort. Och att vi får vara med, är en ära. Vi har en lördag att se fram emot.
Hur det har gått för Liten, som på bilden klättrar vid lilla bänken på fäbovallen?
-Jag fick mms hemifrån med en sovande Miniman… strax efter nio i morse. Han mår som en prins hos Farmor och Farfar, precis som jag trodde. Jag och mannen tycker det känns helkonstigt att vara utan vår lilla virvelvind. För mig känns det som om jag har glömt att ta på mig kläderna eller så. Naket. Vet knappt hur man beter, rör, för sig när man inte har en Liten i handen eller famnen eller att fästa ögonen på. Jag är bara Emmeli och fru för en helg. Konstigt. Nä, nu måste jag sluta prata om Liten, annars längtar jag ihjäl mig.
En sak till bara.. något som också är konstigt. Är att landa i den tooooktomma lyan här i Norrnorr. Vi har den kvar till sista juli, så vi passar på att sova här denna helg. Så, på en luftmadrass som bara dånat så fort någon av oss rört på sig, gett huvudena självsvängningar om man råkat vrida sig lite för snabbt och något ömma ryggar… Där, har vi sovit i natt. Spartanskt, kan man säga att det är här. Luftigt, mycket space. Ekande. Tomt. Och vi skrattar gott här ”hemma”.
Strax ska jag börja göra mig i ordning för dagen. Men först ska jag ge mig ut på en löptur, såklart. Älskar ju att springa här uppe i Norrnorr. Kommer kännas platt jämfört med Höga Kusten-backarna. Så det får nog bli en sväng på mitt kära grisberg, tjoho!
Ha en fin lördag!
Lillafrun
Trillande mammatårar.
Oj, oj, oj.
Inte trodde jag väl att det skulle kännas så här jobbigt som det faktiskt gör. Att lämna honom. Jag är ju så himla, himla van att vara med honom. Alla dygnets timmar. Varje dag. Som max har jag ju varit ifrån honom några timmar i streck och då är det så att jag rusar och puttar på livet så att det ska gå framåt fortare och jag äntligen ska få komma hem till min lilla pärla igen. Är jag ute och tar en löptur så springer jag så är det bästa med att komma i mål, att äntligen få pussa på Liten igen. Jag älskar att vara med min Miniman som har energi för minst 14, buset lysande i ögonen, kan minst 23 varianter på det vansinnigt användbara ordet ”NEJ!”, lägger sin hand i min, pussar på mig. Och är min dyrbaraste ägodel.
Nu ska vi vara ifrån varandra från idag, fredag eftermiddag, till på söndag. Söndag, så tidigt som möjligt. Första gången långborta, alltså.
Vart vi ska?
Till Norrnorr, på våra älskade vänners bröllop! Det, ska bli helt fantastiskt. <3
Så jag stålsätter mig;
Liten kommer ha det huuur bra som helst hon världens bästa Farmor och Farfar. Han älskar att vara med dom och kommer säkert inte sakna sina päron en sekund. Det är helt klart värst för mamman. Hos henne trillar mammatårar som en fors. Men i denna tokvärme, är det faktiskt lite Minimannenplågeri att ha honom med i bil, 80 mil på bara ett drygt dygn och sen imorn, en massa sitta-still-tid… nä, han får det fint hemma. Hos Farfars och poolen och alla leksaker. Springa bar och känna vinden i lilla fjuniga, lockiga håret.
Packat hade han gjort, väl och genomtänkt. Allt från badbralla och solskydd, välling och pyjamas. Till såpbubblor, snabbskor och nya kepan.
Håhåjaja.
Nu är vi på väg. Har haft en galet varm och härlig dag. Varit mycket i skuggan, även långpromenerat i stekhetta för att visa vännen, som sovit över hos oss från igår, runt om i byn. Och så har vi badat i poolen. Japp, morsan doppade också ner sig där i lillpoolen. Och nu drar vi! Mot Norrnorr och ett bröllop jag bara vet kommer vara så vackert att jag får dåndimpen.
Livet, alltså. Ibland känns det bara så mycket.
Lillafrun
Idag fyller han år.
Idag fyller han år
Han;
med det största hjärtat jag vet. Dom vackraste ögonen och varmaste handen. Han med ett aldrig sinande tålamod. Ett lugn som liknar det spegelblankaste vatten. Han som är pappa till min älskade son, den bästa jag kan tänka mig. Mannen jag är gift med. Min pärla.
Idag fyller han år. 25 år.
Kanelbullar och jordgubbssmoothie och rykande hett kaffe och hembakt bröd och såklart, en fruktsallad. Födelsedagssång, frukost- , Miniman och paket på säng. Han är värd allt det bästa.
S äter alltid, alltid gröt till frukost på morgonen. Men idag fick morsan bestämma och då blev det välling. Mysigt och gott! (vi kompromissar ju, jag och mannen; välling kväll, gröt morgon!)
Liten var nyfiken på vad det var pappa fick i paketena.
Så idag är det födelsedagsfredag.
Grattis på födelsedagen älskade M!
/puss och kram från dina två största idoler
Att ha sommarens frågestund.
Nu är sommaren här på riktigt, alltså.
Så. Himla. Härligt.
Förmiddagen spenderade jag dock inne. I räserfart bakades det lite till och så förvandlade jag huset från bak- och kladdhak, till skinande rent och fint. Några köksglimtar, kommer här;
Både kökssoffa och bord ska bytas ut inom kort!
Ja, och sen, har vi haft en riktig sommardag. Pappan var med en stund men har sedan jobbat på med allt möjligt. Ikväll ska det gjutas plintar. I alla fall. Jag och Minimannen har myst med Sväggan och Lillkussen och plaskat i pool och fått sol på näsan och sörplat i oss melon och bara haft det så skönt. Sen somnade barnen, utmattade efter allt badande. S sov hur länge som helst och jag hann både grejsa med det ena och det andra. Till exempel sätta hyllpapper i mitt lilla skåp och sedan dra av ett tabatapass i skuggan under äppelträdet.
Och med denna bilden från idag, på världens coolaste Miniman i badbralla och UV- tröja, så säger vi att det är dags för en frågestund! Frågor som ställts senaste tiden i kommentarsfältet, dom jag inte hunnit svara på alltså, dom väver jag in i frågestunden.
Så, fritt fram; Fråga på! Nu har vi Sommarens frågestund.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
