Fredagsuppladdning! Och svar på alla möjliga frågor, Del 1.
Fredag!
Och en sån här bra dag gäller det att ladda upp inför, med stil. Liten intog igår kväll sin välling ute på bron, iklädd pyjamas, bland filtar och täcken och fårvällar. I tvättkorgen. Inget konstigt alls! Och med högklassig utsikt över Pappa och Farfar som jobbade med infarten. Vi njuter så av att bara kunna öppna dörren och vara ute, på en gång. Bland det bästa med att ha en alldeles egen gård!
Okej, nu kör vi som tidigare bestämt;
Jag har fiskat upp alla frågor som är obesvarade i kommentarsfältet senaste tiden, och så fick ni ju chansen häromsistens att fråga ännu något ni undrade över i frågestunden. Ni får ju såklart fråga på hela tiden, men nu kör vi ett litet svarsrace. Del ett kommer här!
- ”Vilken by vid höga kusten bor ni i? är det nordingrå eller Kramfors eller någon omkring där? 🙂 så fint där uppe! Kram”
Svar: Det är i en liten by, ganska mittemellan det. Mitt i Höga Kusten… 😉
- ”Låter härligt! Får man fråga hur stort huset ni köpt är? 🙂 hur många kvadrat?? kram”
Svar: Den våning som är inredd, den nedersta våningen, är på cirka 110 kvadrat boyta. Går man en trappa upp, finns det 6 meters takhöjd till att göra en, och kanske till och med en och en halv våning till av. Så huset är väldigt stort med sina nio meter upp till nock!
- ”Hej! Tack för en världsfin blogg! Jag och min man försöker just nu blir gravida och undrar därför lite hur det var för er. ”Planerade” ni att försöka eller det bara blev? Tog det lång tid från att ni bestämt er till att ni blev gravida? Hur märkte du att du var gravid? Kände du något konstigt/annorlunda i kroppen? Massa kramar!”
Svar: Hej och all lycka till, till er! Vi hade förmånen att väldigt lätt bli gravida och det är vi så tacksamma för. Liten var efterlängtad och om man kan uttrycka sig så; planerad. Första tiden var jag hysteriskt trött… det var nog det största tecknet. Kram!
- ”Hej! Hur kommer det sig att det blev det huset det blev? Kände ni dom förra ägarna eller hur fick ni nys om det?
Kan du inte visa fler bilder från huset?”
Svar: Det är Svärmors förtjänst! Skämt och sido; förra våren checkade Svärmor hus åt oss, Lilla familjen, att få sommarbo i över sommaren. Vi visste att det fanns ett hus nära Svärisarna, som stod tomt. Pratade då med den rara dam som ägde gården och fick svaret Ja på frågan om att sommarbo där. Vi flyttade in och blev helt enkelt förälskade. Inte alls meningen, vi skulle ju bara sommarbo. Men drömmen har alltid varit att återvända hemåt, så det här var ju lite för bra för att vara sant! Självklart ska jag visa fler bilder på huset!
- ”Hur tänkte ni när ni valde namn till Sixten? Var det svårt? Hade ni tagit reda innan på om det var en pojke eller flicka?”
Svar: Min Morfar hette Sixten i mellannamn. Så, det är efter honom. Ett väldigt lätt val! Vi visste inte om könet innan Liten föddes, men gissade hela vägen på en stark liten pojke och hade så rätt.
- ”Blir du aldrig sugen på onyttiga grejer? Du verkar jämt äta så sunt.. kram & tack för en fin blogg! du verkar så härlig!!”
Svar: All träning och som du kallar det ;sund mat, gör att mitt sötsug inte är så stort. Väldigt skönt, tycker jag. Och äter jag sockersött är det i dom flesta fall något hembakt eller en god glass. Helt enkelt sånt jag tycker är gott i sötväg. I alla lägen föredrar ju jag nybakt bröd med massa smör och ost på, framför en godispåse… men har mamma bakat sockerkaka eller så, då äter jag så det står ut genom öronen! Och; TACK för gulliga ord!!
- ”Men oj så mysigt det ser ut!!
Men nu för du förklara för mig hur allt hänger ihop.. Har ni köpt ett till litet hus eller hör det ihop på något sätt? Kanske har ni vunnit på lotto?
Du ser väldigt lycklig ut på alla bilder! Jag tror du är på rätt plats
Sandra..”
Svar: Ha ha, lotto vore något! Så här är det; vi har köpt ett, på norrländska kallat, Hemman. En gård med skog och mark, stor tomt och med flera byggnader, såsom gårdhus, ladugård och så huset som vi bor i. Och dessutom ingår då den där söta lilla fäbostugan uppe på fjället. Tack för orden, vi känner oss väldigt lyckliga men fortfarande lite som att vi luras när vi säger ”det här är vårat nu”… det kommer nog ta ett bra tag att förstå.
Det var första delen, det. Nu ska vi ta fredag här! Städrace är först ut. Vi ha redan börjat, jag och min lilla hjälpreda. Jag och Liten ska tima medan pappan åker iväg och köper lite grejs inför morgondagens brobygge!
Lillafrun
Svett. Loppis. Och sommarmiddag dukat på något fint.
Precis så.
Förmiddagen spenderade jag tillsammans med den där Minimannen jag beundrar så. Helt galet hur mycket människa det ryms i den där lilla kroppen! Vi lekte och stökade med såna där vanliga vardagssysslor och sen var Liten min PT. Låg på mig, använde mig som klätterställning och var min extravikt när jag hoppade och hade mig. Vaaansinnigt jobbigt och otroligt trevligt!! Livets bästa träningspass. Jag brukar ju inte träna med honom, han brukar sova eller också brukar jag och M turas om att träna så att någon av oss bara är med Liten, men det gick strålande idag. Liten tjöt av skratt samtidigt som svetten dräpte om mig.
Pappan kom in utifrån och förevigade korthuset som höll på att falla och den där ungen som bara vara världens bästa PT.
På eftermiddagen drog jag, mamsen, Storan och Lillis iväg på loppisrunda. Timmar av skratt och tokigheter och några riktiga loppisfynd; som en spegel för en 40-lapp jag ska ha i hallen.
Liten älskade spegeln på direkten!
Några småkannor, en jag ska ha som minivas och en till mjölkkanna, fick följa med hem också. Och en liten silverbricka ni ser där i bakgrunden.
Jag och Liten ordnade sommarmiddag som vi dukade på vårt nya (hittat här på gården, och fått, redan förra sommaren. Lycka! ) köksbord och bjöd den arbetande mannen på. Varmrökt lax, kokt färskpotatis och lite citron och sånt. Och iskall jordgubbscrush i glaset. Enkelt och så, så gott!
Och såhär såg det ut i köket tidigare, med pluttbordet;
Älskar det där bordet.
Svett. Loppis. Och sommarmiddag dukad på något fint, ja. Kökssoffan ni skymtar får ni se bättre en annan dag.
Lillafrun
Bara sådär, lätt som en plätt!
Minimannen, ett år och fyra månader gammal igår, den åttonde. Älskade, älskade Liten. Det finns ingen mer fab än honom, så är det bara.
Och ja;
Det är så lyxigt! Att en vanlig onsdagkväll när regnet hänger i luften, kunna byta från lek- tränings- , fixarkläder, till något lite, lite mer propert, packa bilen med oss själva, ett par bastuhanddukar, en pyjamas till Minimannen, lite välling och sen dra iväg. Hem till älskade Lilla byn och min päron och den där Torehunden som inte får en sekund av vila så länge han har en Miniman under samma tak.
Så äts det och umgås och jag spelar som en galning på det där vita pianot jag är uppväxt med och som gör att jag spelar som alllra bäst. Och Liten passar på att hänga extramycket med Mormor och Morfar
Och hans päron får sig en bastu och blir genomvarma och sådär ljuvligt bastutrötta. Igår avslutades kvällen med jordgubbar och gräddmjölk, dessutom.
Sen kramas det hejdå och vi åker hem till vår gård igen.
Det är så himla, himla fint att kunna ses. Bara sådär, lätt som en plätt!
Så var det torsdag, plötsligt. Och regnet har vräkt ner i natt. Det vet jag för att jag och mannen var vakna till tvärsent och lyssnade på smattret på rutorna. Någon i huset fick visst för sig att det var ett perfekt tillfälle att mitt i natten gå upp på övervåningen, där det är koolsvart, och konka ner det stora slagbordet. Så byttes det gardiner i köket och avslutades med att samma åkte upp igen och till sist stod mannen på köksbordet och fixade oss den kökslampa vi saknat sedan Norrnorr och nu har ovanför matbordet igen. Lite nattfix, alltså. Och det regnar fortfarande, och är typiskt loppisväder…!
Lillafrun
Att visa ett stycke gårdshus, möbelverkstad och färdigt skåp.
Där;
Gulhuse´som vi säger.
Det gula, gamla gårdshuset som också tillhör denna gård är så fint. Står där, i lugn och ro, och bara är. Har ingen brådska någonstans. Det ser ut som det gjort länge, länge och så kommer det också att få göra för oss, ett bra tag till. Just nu använder jag det som möbelverkstad bara. Och det är ingen dålig sådan, vill jag lova!
Ska vi gå in?
Uppför järntrappen som jag ibland brukar sitta på när det är eftermiddag, solen är varm, Liten snusar i vagnen bredvid och jag bara har den där vyn jag älskar framför mig. 
Vi kliver in genom pardörren och kommer in i den lilla hallen. Öppnar dom där gamla, bruna, vackra pardörrarna och så hamnar vi i mitt första fixarbås;
Där, på bilden. En natt när jag höll på och fixade i ordning skåpet jag fann här på gården som från början såg ut så här:
Hå, hå så mycket jobb det var just med denna möbel. Fyra-fem lager färg som jag bestämde mig för att skrapa bort för att inte riskera att all färg ändå skulle börja ramla av när jag målade på med mina nya färglager.
Skrapande, putsande, tvättande. 
Inuti såg skåpet ut sådär. Men jag bestämde mig för att måla det så det skulle bli fräscht att ställa en massa pinaler där inne.
Och där på bilden, är jag så mycket gladare än jag ser ut. Faktiskt helt galet ivrig att äääntligen få börja måla. Det är liksom belöningen, målningen, efter allt förarbete, som är så vaaaansinnigt tråkigt, är gjort. Då gå på färgaffären och låta färgmannen hjälpa mig att blanda till en perfekt vitfärg (eller någon annan kulör, för den delen) och sedan gå hem och sprätta färgbruk och gå lös på vad det nu är för möbel jag håller på med.
Skåpet som färdigt?
Vitt, vitt, vitt. Och där på bilden är vi inne i det rum jag har som målarrum. Och inuti skåpet?
Vitt, hyllpapper och spets.
Så det där var ett stycke gårdshus, möbelverkstad och färdigt skåp. Möbelfix, alltså. Så förbenat roligt!
Och idag är det onsdag, sägs det. Tvärtung löptur (jag och mannen sprang varsin. För han gick det lätt, men jag med mina telefonstolpsliknande, träningsvärkande ben; aaaptugnt!), kompisbesök, ommöblering, tvättfix, Litenlek och så lite utejobb inför helgens snickardagar. Nu pausar vi från gårdsfix och åker och hälsar på i Lilla byn och umgås med Torehunden och världens finaste Mormor och Morfar. <3
Ha en skön kväll alla ni!
Lillafrun
Att ha varit på skattjakt.
Det är annorlunda nu. Vi som är vana vid 64 kvadrat och inget mer och nu har det så stort att vi själva inte förstått det ännu. Titt som tätt tar jag mig en tur här på gården, bara för att och ja, helt sonika när jag behöver någonting. Som den där dagen jag kom på att Liten inte längre skulle ha sina kläder i garderoben inne i det där lillrummet, utan ge plats för linneskåpsgrejer där istället och då flytta småkläderna till en byrå. Så jag gick på jakt. 
Och fann den där uppe på vinden.
Så, där inne;
i sovrummet med den gräsgröna mattan, står en gammal skänk med klaff och tre bra lådor att fyllas med kläder i minimänniskorstorlek. Väldigt vacker, tycker jag. Och med vita rosor, ett par uuurgamla (mina) kavatsandaler, en Minimannen-fluga och en gammal spegel från när jag var barn, så är det en så vacker hörna.
Norra Drömgården, alltså. Fortfarande som en saga.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
