Regn, trevligheter och mastodontprojekt.
Alltså.
Vad det har regnat idag.
Regnet har fallit konstant, timme efter timme, utan uppehåll. Vi drog ut efter frukost, jag iklädd pappas alldeles-för-stora regnställ och med Liten snusandes i vagnen. Vaaaansinnigt blött. Men härligt på något vänster. En hurpromenad som kan sammanfattas som genomblöt.
Visserligen blött och kanske inget hejdundrande utelekväder, men i övrigt har dagen varit så himla trevlig. Jag älskar verkligen att vara hemma med min Miniman. Vi har sannerligen trevligt ihop. Dansar och sjunger och klappar händerna och äter och pussas och kramas. Så leker vi kurragömma; morsan går och gömmer sig och Liten tussar efter och håller på att göra i brallan av pirr och glädje när han hittar mig. Ja, morsan blir lika gladrädd hon…
En utav dagens allra mysigaste stunder, var när vi åt lunch med pappan. Han satt på restaurang i ett helt annat land, och vi satt här hemmahemma och åt den där himmelska fiskgatängen med potatismos från igår. Tillsammans var vi. Det kändes för en stund som om vi var precis i samma rum. Såna gånger älskar jag teknik. Andra gånger, gör jag det inte. Som när saker krånglar. Men idag har baskemig tekniken varit på min sida. Jag har äntligen, äntligen lyckats bli klar med en del av mitt mastodontprojekt som jag lagt ner massa timmar på. Bilder från ”Liten-i-magen”-tiden, Litens touchdown, Litens första år fördelat i kvartal. Sen lite extramycket från allra första tiden; ”När Liten kom till jorden” och från hans dopdag och ettårsdag… ja, ni hör ju, ett litet projekt. Det finns fantaaastiskt mycket bilder och nu ska det framkallas och sättas in i album. För att Litens första år inte skulle bli helt omöjligt mycket bilder att gå igenom, så har jag var tredje månad sedan hans födsel, satt mig och sorterat ut dom bilder jag vill framkalla från varje kvartal. Det har tagit nog många timmar nu ändå, trots uppsamling kontinuerligt. Extramycket tid tog det också då jag faktiskt gått igenom hela året en gång till. Var så rädd att jag skulle ha missat något bild. Så på kvällar när Liten somnat, har jag suttit och grejsat med detta och idag har jag sprungit till datorn till som tätt och laddat upp bildmapp, för bildmapp. Perfekt syssla en dag i början på maj, när luften är kall och regnet faller tätt.
Nu är ääntligen 626 bilder på väg till tryck. En lättnad, faktiskt.
Med ögonen fästa ute i regnets mitt-i-ingenstans. Som två vindögda fågelholkar har vi stått. Och bara tittat och tittat. För regn är fascinerande grejer. Särskilt när man är ett år.
Med tjocksockar på, har vi varit ute-fast-inne-ute… på altanen alltså. Med regnet smattrandes mot taket i en rasande fart.
Titt som tätt dyker det på Instagram upp bilder och filmer, som inte dyker upp här i dagboken. Sök på lillafrunsdagbok så hittar ni oss där!
Allt gott till Er!
Lillafrun
Så vaansinnigt fiffigt!
hej. det är jag, Liten!
Har ni sett, va! Vilka braiga, fina, röda, till-mina-stövlar-matchande galonisar jag har fått av någon som älskar mig så hjärtat svämmar över?
Jo, jo.
Och jag menar, ska det envisas med att vara sånt här regnväder. Ja, då är det så vaansinnigt fiffigt med galonisar, det vill jag bara meddela. Gå och köp dig ett par du med. Dra dom över din overall så är du fit for, ja vilken utelek som helst, egentligen.
Men jag antar att du också tycker om att leka i sandlådan, för det gör väl alla? Ja, tänkte väl det. Där, i alla fall. Där passar dom ypperligt. Samt vid trädgårdsarbete. Jag kanske borde ta och köpa ett par till mormor, faktiskt.. hon gillar trädgård och sånt.
Mina röda brallor kommer från kaxs, Kappahl. Dom hade tydligen fått bäst i test i nåt sånt där galonbralletest. Perrfekt!
Och vet ni?
Idag är det bara nio dagar tills min pappa kommer hem. Nio dagar ifrån varandra. Och nu nio dagar tills vi ses. Det är utförsbacken kvar… hejja hejja hejja Pappa i det där Tjeckienlandet långt bort!
(9).
Liten
Minimänniskolivet.
Tisdag!
Regnigt och så, så grått.
Sovmorgon. Fick väcka bäbisen till slut. Extremlyxigt. Frukost- och morgonbestyr. Tvätta och hänga tvätt. Slita ut sängkläder, tvätta, tumla och bädda tillbaka våra favoriter i stora bäddsoffan. Pappamorfar, Torehunden och Minimannen lekte som galningar under tiden jag rejsade runt i ett stadrace; dammsög och torkade golv nere men piffade även på vår våning. Så en massa bus och lek och jagande (morsan springer som en tätting efter Minimannen) och läsning av Mamma Mu och annat som vi hittade i stora bokhyllan på vår våning.
Lunchfix. Sen bäddades Liten ner i vagnen och sov dagens första och sista lur (jag brukar bara låta honom sova en gång om han drar till med sovmorgon. Annars sover han alltid två, som sagt). Då passade morsan på att dra iväg på en sån där megajobbig cykeltur som inte tar en någonstans men som framkallar mjölksyra från avgrunden och sprutande svett. Endorfiner.
Sen uppfräschning av svettmonster.
(Förresten! Hittade hårborsten igårkväll, när jag febrilt letade nappen som försvunnit från ena sekunden till den andra. Jag sökte överallt. Jag hade ju precis sett den och sånt där kan göra mig knäpp i huvudet. Mitt i allt letande lyste jag bakom elementet i ett sista försök och där var hårdborsten.. och diverse annat som Liten, garanterat han, gömt där. Och nappen? Den hade han lagt i ett blöjpaket…)
Parentes. Vi går vidare;
Liten sov och sov och jag var sugen på friskluft. Så jag packade mellis och drog ut med Minimannen fortfarande sovandes. Jag förstod att han skulle vakna eftersom han sovit så länge, och mycket riktigt. Och sån himla mysig promenad vi fick. Vi såg huur många djur som helst; galopperande hästar som var helt galna (åååhå, hästabstinens), tre långhalsade saker som flög ovanför oss (tranor typ?), höns, rådjur, ännu mer hästar, ett litet föl. Ja, vi hann nog säga tittah! minst två hundra gånger innan vi var hemma igen. Hemma, där Minimannen fick utelek-kläder på sig och vi fortsatte vår utevistelse, med premiärande av något väldigt fiffigt.
Och nu är det pussar och kramar på löpande band till Torehunden och så har den pensionärsskolkande Mammamormorn kommit hem och tisdagen börjar nå kväll och vi ska samlas kring middagsbordet. Jag längtar redan efter att få krypa ner i den renbäddade sängen bredvid min gosebäbis. Men först ska vi ha mysig kväll. Lek och bus och sedan förvandlande av Miniman till pyjamaspojke och servering av den lagomvarma, mysiga vällingflaskan..
Jo, jo. En dag i ett Minimänniskoliv kan konsten att gå i ett nafs alltså.
Ha en skön kväll!
(10).
Lillafrun
Ett himmelskt mjukt samarbete med Nordljus.
Där ligger Håkan-kaninen, ja.
Utslagen i den varma vårsolen. Ombäddad av något mjukt.
I samarbete med Nordljus får min Miniman chans att prova detta bäddset. Minisängkläder med små, små stjärnor strödda över hela alltet. Där kvalitén är himmelsk och dom små sängkläderna så mjuka att jag aldrig känt något liknande. Gjort av 100 % ekologisk bomull. Som den gentleman Minimannen är, lät han sin vän Håkan-kaninen låna och slumra i det mjuka en stund.
Bäddsetet kommer från Littleheart. Vill Du att din lilla Minimänniska ska ha ett precis likadant klickar du HÄR, eller något liknande från samma märke? –Klicka HÄR, där finns en drös av fina sängkläder för dom allra minsta.
Så småningom tänker Liten och Håkan bädda i deras spjälsäng och inte vara ute på åkern och sova, som några andra luffare. Inte för att det är något fel med det, inte alls. Men detta set passar alltså helt utomordentligt i en spjälsäng.
Ja. Eller på en åker.
Det är vilket som.
Detta inlägg är i Samarbete med Nordljus.
Littleheart. Mjukare får man leta efter.
Lillafrun
I världens största rum.
Ja, det är där vi varit i tiiiimmar idag. Utomhus, alltså.
Ni ser ju. Lägg då till att det är vindstilla, tyst och med enbart fågelkvitter som hörs och jag och Minimannen har en världstrevlig tommelmorunda tillsammans, där vi pratar med världens finaste man i telefonen. Vi gick ut tidigare än vanligt, så Liten var inte sovtrött förrän vi gått nästan hela långrundan. Mysigt att ha honom vaken i vagnen för en gångs skull. Vi kikade på hästarna och pippifåglarna och konstaterade att det går fort nu;
… det blir bara grönare och grönare för varje dag.
Där har ni början av tommelmobacken. Sen fortsätter den i två och en halv evighet.
Den är fin, den där backen.
Just nu full av små vårlökar som blommar precis vid vägen. En vägkant som gör en glad, helt enkelt.
Och den där långbacken, är alllltid så förbenat skön att komma upp på toppen av. Så möts man av den finaste bokstaven också.
Jag och Liten drog till med ett familjefoto. Vi var helt sonika så jädrans nöjda när vi var där uppe på toppen. Håll tillgodo
…… klockrent.
Lilla Familjen L.
Alla samlade. Ni ser väl? Spökmorsan nere till vänster, suddigare-än-suddigast-Liten där i mitten. Och så mannen. M!
Ja, så det är där vi varit idag. I världens största rum;
Motionerat, sovit, ätit grus, suttit en halv evighet i sandlådan, sörplat kaffe, dragit på oss inte mindre än två bulor. Åkt skrinda, krattat grus och så har vi varit vansinnigt trötta också. Jag var uppe och nattsuddade till alldeles-för-sent och har enbart mig själv att skylla. Liten har varit som ett åskmoln för att han blev väckt i förmiddags mitt i sin skönhetssömn.. jag vet inte vad som väckte honom. Det enda jag vet är att både jag och Liten är i stort behov av mycket sömn och skattar oss lyckliga som får sova så gott och mycket hela tiden, men idag har vi legat lite på minus både han och jag. Det blir en tidig kväll, med andra ord.
Har ni haft en bra måndag?
Hoppas det.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
