Något Ni absoluuut inte får glömma!
Äntligen, är det torsdagfredag!
Torsdag, som är som min fredag. Och jag är så glad för det. För nä, det är inte roligt att gå hemifrån varje dag. Jag vill inte, men tvingar mig själv ändå. Men inte är det roligt. Eller roligt är det ju på ett sätt, såklart. Det är fantastiskt nyttigt att låtsasjobba och man lär sig något nytt varje dag. Men själva mammahjärtagrejen, är inte kul. Tröstar mig med att det är under en begränsad tid, att det ju hade kunnat varit längre dagar och det bästa av allt; att Liten älskar att vara med sin pappa. Och nu är snart vecka två är över. Med det kan vi konstatera att trots att det är jobbigt, så går tiden. För ja, tiden går i alla lägen. Det kan vi väl enas om!
Lugn. Morsan står en liten pyttebit från bäbisen, redo att ta emot honom. Om ni får hjärtsnörp av bäbispojke på vift med tandborste i mun, menar jag!
Nu ska jag sticka iväg, så att jag kan återvända hem någon gång. Till mannen. Och Minimannen, han som älskar sin tandborste och tycker det är helfestligt att ”borsta tänderna”. Han har ju några (sylvassa) gaddar, och vi försöker vårda dom så gott vi kan. Om än det blir ganska mycket jättegott-att-suga-vatten-ur-tandborsten-borstning.
Hoppas ni får en god torsdag!
Liten hälsar att ni absoluuut inte får glömma att borsta tänderna!
Bara så ni vet.
Kram/lillafrun
Något vansinnigt skönt.
Vadå? , tänker du.
Jo. Att efter en dag med mycket ljud och intryck, möta upp pojkarna som traskat ner på stan för att möta upp mig. Gå hela vägen hem i solsken. Med en glad unge med mössan på sned, i vagnen. Han satt alldeles tyst, det var bara en som hördes. Morsan. Jädra pladdertyp. Ja, jag behövde prata av mig, om ditt och datt. Och då lyssnar han alltid, alltid. M, alltså. Liten också förstås, på sitt sätt.
Vi åt mellis när vi kom hem och sen skulle ju Liten sova i vanlig ordning. Stick ut och spring nu! , sa mannen. En del av mina träningspass skriver jag upp i almanackan, och idag stod det ”löpning + core”. Jag har längtat hela dagen, men var mest sugen på att hänga med Liten när vi kom hem. Du vet säkert hur det kan vara, än fast man längtat efter att träna så hinner luften gå ur en och det enda som känns logiskt är att slänga sig i soffan, eller mysa med bäbis eller så. Men när bäbisen ändå skulle sova och inte var puss-tillgänglig, så stack jag ut ändå. Hade inte bestämt var eller hur långt jag skulle springa. Drog bara ut och sprang för hjärtats lust och det blev en sån där tur som man stoppar i spara-asken. I öronen hade jag min ”2015 vårpepp”-lista. Men bland annat Carolas Så-mycket-bättre-version av Orups Sjung hallelujah, och prisa Guuuud!
Sprang där och mimade med i alla wailingar…
Och känslan efteråt, när man kommer hem. Dyngsur i svett, med hjärtat genomarbetat och hjärnan tömd på tankar.
Något vansinnigt skönt.
Sen hade jag jordens sötaste PT som försökte hejja på morsan så gott han kunde.
Här är morsan-plankan fallfärdig och det enda som höll den uppe var synen av ungen som fått tag på morsans mobil, startat en låt på något vis och satt där och diggade till den. Väldigt gulligt!
Nu ska vi äta något som mannen längtat läänge efter; rårakor, med både potatis och morot i. Nykokt lingonsylt och iskall mjölk till. Allt det där, har han pysslat med när Liten sov och jag var ute och tömde hjärnan på grubblerier. Håhå, vi har det bra, jag och Liten. Jag får dåligt samvete ibland, M är så himla snäll. Jämt. Jag vet att jag inte är så tokig jag heller. Men som idag, när jag kände mig lite som en enda suck när jag kom hem, så är det obeskrivligt skönt och ovärderligt att ha en sån som han vid min sida.
Kram/lillafrun
Iskall vitaminboost.
Smoothie är bland det absolut godaste jag vet. Särskilt mangosmoothie. Det är nog min favorit. Eller jordgubbs-.. Eller blåbärs-. Eller hallon-. Eller som på bilden;
Blåbärssmoothie, som visade sig vara svartvinbärssmoothie. Någon morgontrött här hemma hade sett fel på bären och haft i sura vinbär istället, och vid första slurpen satte jag nästan i halsen. Det blev förbaskat surt, men en rejäl vitaminboost.
Hur en smoothie görs här hemma i lyan?
Några matskedar naturell kvarg, en banan, en skvätt färskpressad apelsinjuice eller en hel apelsin. Och till det där, maaassa mango eller bär av önskad sort. I med allt i en mixer. Mixa! Färdigt!
Perfekt som mellis, eller som en del av frukosten. Till kvällsfikat eller efter träning.
Onsdag och smoothiekärlek. Japp.
Kram/lillafrun
En återblick som fick hjärtat att volta.
Åh.
Blöjor storlek 1. 
En trave tvättlappar och två initialer, tillhörande två otroligt förväntansfulla människor.
Ett mannen-sytt spjälskydd på väg att bli färdigt.
En nybäddad säng och uggligt babynest, till ”Liten i magen”.
Jag skulle egentligen bara söka upp en bild på en rackarns semla, semmeltisdagen till ära. Jag har nämligen inte bakat några semlor i år, tyckte att jag fick den största lyxen i att få äta mammas semlor förförra veckan när vi var hemma, att jag liksom inte iddes fylla frysen med semmelbullar, då det dessutom bara är jag (och säkerligen Liten om han skulle få) som tycker om det här hemma.
I alla fall. Jag kikade i min dagbok och precis den här tiden, för precis ett år sedan, så höll vi på med diverse übermysiga saker. Jag får lite smått kramp i hjärtat, på samma gång som det slår volter. Typisk mammahjärtakänsla.
Vi byggde skötbord, fixade bättre förvaring inne i badrummet, köpte pyttesmå blöjor, sydde spjälskydd, bäddade i spjälsängen och puttenuttade med minipyjamasar. Och massa annat snart-kommer-bäbis-fix. Okej, mannen gjorde typ allt det där; byggde och sydde och fixade med storgrejerna. Jag bäddade och puttenuttfixade och var jädrigt preggo, det var liksom mer min grej. Fy för symaskiner, liksom. Dessutom i kombination med härjande preggohormoner av alla slag.
Men åh, åh, åh!! Min lilla pluttunge är snart ett år. Förstår ni, ETT ÅR!? Hur gick det till? Hur i hela friden gick det till? En pyjamas i storlek 50, åhåhå!!
På ett sätt känns det helt självklart, jomen det är såklart han är ett år nu, vi har ju levt och njutit varje dag tillsammans, månad för månad, skrivit upp allt och lite till som hänt i hans första-året-bok , fotat, njutit och levt livet så mycket vi bara orkat.
Men å andra sidan?
-Jag fattar ingenting!? Jag klämde ju just ut det där lilla livet? Det var ju just den där lördagsmorgonen, då jag och mannen sprang livets häftigaste marathon tillsammans!
Jo, jag hittade semmelbilder också. Men bilderna innan Liten var hos oss, fick mig helt rörd, på ett annat sätt än semlorna. Om jag säger så.
Och nu har jag ju dessutom sån tur, att fastän jag inte bakat och bjuder på semmelfika som jag är van att göra, så löser det sig i alla fall. Så underbart! En gullevän har bakat och bjudit över oss ikväll. Hå, hå vad gott det ska bli! Mannen jobbar men Liten hänger med mig såklart. Pyjamasklädd, då det ju är bäbisnatt, och med en liten egen fikapackning. Sen vet jag hur det kommer sluta ändå, det där… jag kommer sitta och jonglera bäbis i famnen, samtidigt som han bara kämpar för livet att få smaka vad det är jag har i min hand… Så jo, innan den här dagen är över har nog liten Miniman blivit varse om att det där med semlor är fina grejer!
Ha, ha… det är så roligt det här med föräldraskap. Hur man SA att man skulle vara som förälder, och hur man faktiskt BLEV. Vissa saker följs, men långt ifrån allt. Huvudsaken man gör sitt bästa och är sin unges bäste mamma och pappa, tänker jag. Och vem i hela friden, hade kunnat få mig att tro innan jag blev morsa, att jag skulle tycka det vara ego-vila-time att stå i ica-kön och VÄNTA på min tur?
Åh, jag måste skratta!
Semmeltisdag, alltså. Med en återblick i arkivet som fick hjärtat att volta.
Livet är svindlande. Helt klart.
Må så gott!
Kram/lillafrun
Kök, hundvalpsavslöjande och tisdag.
Så var det tisdag.
Och jag är i startgroparna för en ny dag. Ännu en morgon att pussa pojkarna hejdå och traska ner på stan. Det är så skönt att starta dagen med promenad. En härlig låtsasjobbarvana, som påminner om tiden innan Liten var hos oss. Då var ju jag och M ute och gick snortidigt varje morgon. I spöregn, snöyra eller sol, det spelade ingen roll. En väldigt mysig morgonvana, som helt sonika började för att vi skulle testa om vi skulle kunna skaffa hund, att komma upp på morgonen liksom, men som fortsatte för att det visade sig vara en så skön start på dagen. Angående valpen…Vi kom så långt att vi skulle åka till Umeå för att kolla på och tinga en valp. Men, så tog vi vårt förnuft till fånga; det är ju egentligen inte en hundvalp vi helst vill ha…. så kom Liten till oss! Hurra!
Några tidiga morgonpromenader blir det inte nu. På morgonen har ju Liten sin lekigaste tid! Nu blir promenaderna i samband med att Liten ska sova istället. Så alltid med en barnvagn att putta på. Jag älskar våra barnvagnspromendader, men tycker också att det är härligt att någon gång gå alldeles ensam, och svänga fritt med armarna. Precis som jag får lov att göra nu om morgnarna.
Köksiga bilder idag. Från häromdagen. Tullisarna är lite mer utslagna nu och klockan är tupptid istället för nästan-mitt-i-dagen.
Nu ska jag fortsätta mitt puss- och krambunkrande inför dagen. Gosig efter-natten-varm pyjamasbäbis, alltså. Oslagbart.
Ha en god semmeltisdag!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
