Det dyrbaraste vi har.
Vi var ju hos Storan igår också.
Var ute och gick,bara hon och jag (och han som pratade med sig själv i vagnen), och babblade i munnen på varandra non-stop. Så kom vi hem och möttes av en hel skock med ungar, katter och mannen som kom från sitt äventyr. Vi fikade hembakt bröd med ost och himmelskt god hallonmarmelad. Sörplade kaffe ur dom stora prickiga muggarna, klappade katter och byggde duplolegoflygplan.
Umgicks. Pratade. Njöt.
Så himla, himla härlig stund med ett gäng älskade vi har saknat sedan vi sa hejdå senast.
Familj. Det dyrbaraste vi har.
Kram/lillafrun
Bra grej.
Det var en så himla fin kväll igår.
Mannen gjorde sig fin i skjorta. Och jag i blus.
Så åkte vi iväg.
Först hade jag typ magknip och ville vända om så fort vi åkt. Ja, inte vända om på allvar alltså. Men du fattar. Bortsett från några tillfällen när jag och M stack ut och sprang tillsammans i somras, när Liten sov som en stock i vagnen. Då har vi ju inte varit ifrån honom någonting. Jo, just det. En gång i julas, när jag spelade julkonsert. Då var han hos farmor och farfar ett par timmar, eftersom M beslutade att komma och överraska mig i publiken. Och så igår då, längsta gången någonsin. Men allt gick ju bra, såklart. Minimannen är en trygg liten varelse.
Och efter att jag och mannen konstaterat att han har det hur bra som helst, av den långa filmen som skickades till oss på lekpartyt som pågick hos mormor och morfar, så blev vi lugna och plötsligt var vi inne i vår bubbla. Det kändes som om tiden stod stilla och att det bara var vi där. Maten var himmelsk och vi njöt så. Det var precis sådär mysigt och romantiskt som jag drömt om, fast ännu bättre. Plötsligt hade flera timmar gått och det hade varit en så makalöst fin kväll. Bara han och jag.
Så återvände vi hem, lyckliga och varma i hjärtat av den fina stunden som varit. Med magarna så nöjda av ljuvlig fjällröding och en maaakalöst stor marängsviss som vi inte mäktade med, ens på två! Vi nästan sprang från bilen och in i huset. Blev mött av en bäbis som provade att äta upp mamman och pappan med alla halv-våldsamma pussar och kramar. Sen somnade vi, tidigt, alla tre. I en kärlekshög jag tackar för, varje dag.
Date, alltså. Bra grej.
Kram/lillafrun
Date.
Den där bilden. Från vår bröllopsdag. Det var sommar,grönt och varmt. Och väldigt pirrigt.
Idag?
..Är det vinter, snövitt och kallt. Det pirrar i magen. Inte för att jag ska gifta mig, eller så. Det pirrar, för att mannen bjudit ut mig på fin restaurang, bara han och jag. Vi har en kväll framför oss, att vara bara man och fru, M och E. Avsluta långa meningar, hinna se varandra långa stunder i ögonen, hålla handen och helt enkelt njuta av tillsammanstid. Det känns ohyggligt glammigt, romantiskt och på samma gång; värkande i mammahjärtat. Precis, precis som det ska vara.
Vilken onsdag. Finare får man leta efter.
Kram/lillafrun
Att ha fått andats den där luften, en stund.
Igår var vi där.
Och sa hej och klappade om lite (skottade) och andades luften som känns annorlunda precis där. Och kände det där pirret i magen, liksom. Som precis när man är sådär hysteriskt nykär. Den där känslan; inte veta allt-vara nyfiken-inte känna varandra riktigt, riktigt-känslan.
Den här hemhemresan nöjer vi oss med att bara komma och hälsa på och kolla så att allt är bra. Men bara en stund där, traska på lillvägen och säga det är så skönt att vara här! , det räckte för att bli tankande och Sommarhemma-lyckliga.
Någon kastade av sig dunjackan för att flasha en dagens; ullbyxor från Lindex och stickad tröja från Gina tricot. Canada Snow på fötterna och Lindex-halsduk runt halsen.
Och idag är det onsdag.
Jag och Liten drog visst till med en långsovmorgon de luxe. Så vansinnigt mysigt. Han är ju som ett levande gosedjur när han sover! Nu har hela familjen ätit havregrynsgröt med äppelmos och leker nu med en liten virvelvind. Jag och M laddar för att om en stund gå ut i supergymmet. Minimannen tänker sova, säger han. I eftermiddag ska M iväg på vift, och lämpar av mig och Minimannen hos världens bästa mormoster och Storan! Vi längtar!
Det är så mycket jag ser fram emot idag, här ska njutas.
Allt gott!
Kram/lillafrun
Om man ingen egen har?
Idag behövs en för stor mössa med ruffsig tofs. Så är det.
Om man ingen egen har? -Då tar man mormors! Svårare än så, är det icke!
Minimannen fyller ryggsäcken med sånt som är bra att ha; Håkan och trasan, typ.
Jag ska till farmor och farfar!, säger han.
Vi följer med.
Och här, hos svärisarna, är det varmt och gott. Jag sitter i sköna soffan framför brasan, rödrosig om kinderna då jag och mannen precis varit ute för andra gången idag. Första turen var den där vanliga tommelmorundan, men den andra svängen traskade vi iväg för att hälsa på något älskat. Så nu sitter jag här och tycker att jag har det så väldans skönt och känner mig liksom lite nipprig.
Vad det är härligt att vara nära våra familjer, såhär. Den grejen har helt enkelt fått en ännu större betydelse sedan Minimannen föddes.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
