Det är gott.
Måndagmorgon. Sprakande brasa. Hallonsylt i filen. En morgonruffsig morsa. En superpigg bäbis. (Du som är/har varit i ”branschen”, förstår den kombinationen; en trött och en aspigg. Ha,ha). Han väckte mig i morse med klappar på kind och världens gulligaste ma-ma!
Nu pågår långkallsongparty och morgonlek medan snön yr utanför. Pappan jobbar bakom dataskärmen och mumlar om spännande saker. Jag och Liten? Vi är så jädrans lediga och njuter så det står ut genom öronen på oss!
Det är gott att vara här.
Kram/lillafrun
En fradgande sprätthöna.
Idag var det 40 lååånga, låånga mil.
Men vi är framme! Helt underbart. Jag har varit spänd som en stålfjäder hela bilresan och typ kört mer bil än mannen som på riktigt satt vid ratten. Det var inget roligt före idag. Till en början var M så gullig och förstående och sa mest så älskling, jag köör ju lugnt, det är ingen fara. Men efter närmare 40 mil med en sprätthöna som typ fradgat fram körtips i ultrarapidfart och velat ha full kontroll åt alla håll och kanter, så var han inte lika len i tonen längre.. ha,ha!
Efter 7 timmar var vi framme.
Då hade vi i och för sig stannat på Biltema en sväng, varit på Ica Maxi i Umeå och utfodrat oss alla samt stannat en snabbis i Övik för något jätteviktigt; att få tag på den där himla Marabou Japp. Den som jag tjatade på mannen att köpa förra helgen, som han inte fick tag på och inte kompenserade med att köpa något annat chokladigt utan kom hem tomhänt och erbjöd en mangosmoothie istället. MANGOSMOOTHIE!? , sa jag. JAG VILLE JU HA CHOKLAD!!!
Nåväl. Det där var förra söndagen och det funkade ju uppenbarligen med en mangosmoothie också. Men är man chokladsugen, så blir det liksom floppartat när något annat erbjuds, du förstår mig nog. Nu, är den där chokladen min i alla fall, och det som återstår är bara att se om den verkligen är så god som ryktet säger.
I alla fall.
Vi är framme.
Här hemma i höga kusten, såklart. Har landat hos världens gladaste mormor och morfar. Liten är totalspeedad och vet inte hur mycket han ska busa. Som för att ta i kapp alla timmar han suttit stilla idag.
Mamman och pappan är rätt trötta. Har blivit ompysslade med stora kramar, himmelskt god middag och såna där lyxiga ord som gå och duscha ni, vi passar Sixten!
Liten trampar på, håller i sig med ena handen eller ingen alls. Tore-hunden går efter som ett ulligt pärlband. Kanske, kanske har han en leverpastejbit som tappas på golvet snart? (så tänker Tore. Och masar vidare, efter den där lilla virvelvinden till bäbispojke).
Så, ja. Vi har det väldigt bra här. Och som du förstår, kommer det inte att gå någon nöd på oss. Vi ska precis hugga in på årets första semla. Mammas nybakade minisemlor. Håhå, den med mest grädde. Min.
Tack för alla hållna tummar och kör försiktigt! idag!, rara Ni.
Kram/lillafrun
Om allt går som det ska.
hej, det är jag.
Liten. Minimannen. Pastellkungen. Lill-Martin. Nu orkar jag inte rabbla upp fler namn. Jag heter ju egentligen Sixten.
Riktigt fräsigt namn faktiskt.
Sådärja.
Äntligen, äntligen, äntligen är vi på väg.
Men det är världens snöyra. Hade yrt så mycket i morse att bilen fastnade på första försöket att åka från lyan. Stackars mamma och pappa. Dom har gått ann som jagvetintevad nu på morgonen. Morsan har städat (det bästa hon vet är att komma hem till nystädat) och packat och tagit hand om mig, såklart. Pappa har burit och burit och gjort matsäck och skottat fram bil.
Och nu har jag har suttit här i bilen en lång stund, när pappa grejat utanför för att skotta loss oss. Mamma har suttit här bredvid, som sällskap. Så var hon ute och tog i allt vad hon bara kunde, så bilen till slut kom loss.
Nu väntar vi på att traktorn ska komma. Så vi kan ta oss ut på stora vägen. Det borde vara bättre där. Men är det inte det, då vänder vi, säger mamma. Hon är en riktig chicken när det gäller att vara ute på vägarna. Och det här vädret. Är ingen favorit, precis.
Pappa är lugn.
Håkan är med, såklart. Och han är också lugn.
Så ja. Om allt går som det ska, drar vi på äventyr idag. Alla tre, alltså. En hel vecka. Sju dagar av absolut lyx. Jag längtar. Morsan verkar också längta. Hyper, liksom. Så klagar hon belåtet över sin Träningsvärk som hon tydligen dragit på sig. Fånigt. Fååånigt, tycker jag.
Pappa är ändå starkast. Han är stark som en björn faktiskt.
Visst har jag fin ryggsäck? Lika som mamma.
Nu kom traktorn. Vi rullar iväg. Håll tummarna för oss idag.
Hejdå.
/Liten
Att ha tröglördag.
Äsch.
Vilken tröglördag det här har varit. Du vet hur det kan vara ibland. Det går trögt, liksom.
Så, ja.. trögt har det gått. Ja, förrutom att vara med Liten förstås. Att se på Pettson tillsammans med honom och snusa fjunig bäbisnacke och ta emot oändligt med bäbiskramar och hans eeeej! (heeej!) med världens gulligaste falsettröst. Det, har gått som hejsan. Men i övrigt? Nja, packningen ligger fortfarande i högar sådär.. äsch. Det ska nog reda till sig innan natten är här!
Dom där tunga ögonlocken har tjurats på hela dagen och jag har känt mig som en grinig sjuåring och skulle ha kunnat brutit ihop för noll och ingenting. Som till exempel när den där jädrapisskit-köksluckan tvärlossnade och gångjärnet gick av. Luckan ramlar ner bara man petar på den nu…luckan till soporna och komposten, dessutom…perfekt. Ännu mer fritt fram för någon oerhört älskad.. nåja. Det hade ju kunnat varit värre!
Han är vänlig och koncentrerar sig på låda fyra istället. Där ligger alla mått som är helt fantastiskt roliga! Fast roligast är att bara stå där och hiva sakerna bakom ryggen i ett enda huj!
Innan M stack iväg på jobb var vi ute allihopa, vandrade långrundan och konstaterade att det nu, faktiskt, slutat snöa. Och i eftermiddags när Liten sov, passade jag på att träna veckans sista pass. När jag liks var på tjurhumör kunde jag lika gärna kötta på med ett tungt, tungt pass. Så det gjorde jag. Du har det här nedanför om du är nyfiken.
Lördagsgris,alltså.
(Plyometriska utfall kan du söka på i sökrutan högst upp till höger! Totalt hinner man 2 gånger per ben på den övningen, eftersom det är en enbensövning).
En blus som packas ned. Kanske, kanske kommer den att behövas vid ett särskilt tillfälle…
Näpp. Nu ska vi ha lördagkväll här. Jag och min lilla älskling, han som förgyller vilken tröglördag som helst. Vi ska jobba på och har bestämt oss för att bli helt klara med att-göra-listan innan pappan kommer hem. Så kommer vi iväg så fort som möjligt i morgon bitti.
Det låter som en plan. Hepp, hepp!
Kram/lillafrun
Något vi kommer sakna. Något syrligt och suddigt. Och lördag.
Lördag!
Och här bjöds det på skön sovmorgon, minsann. Kände mig dock lite snopen när mannen sa att klockan var nio och mina ögonlock kändes tunga som om det vore kring långt innan tupptid.
Vi hade en finfin kväll igår. Och vi konstaterade att det där med grannhäng, trapphushäng, att vissla vårt speciella vissel i trapphuset för att få kontakt med varandra genomlägenheterna… allt det där, det kommer vi att sakna. Massor. Men vi njuter nu, så länge det varar.
Den där pajen jag gjorde till efterrätt, var en syrlig ananaspaj. Den ni ser en suuupersuddig bild på här nedanför. I alla fall: helt och hållet ljuvlig! Receptet på den, och maaassa annat gott, hittar ni HÄR! (Jag lät den gräddas i en liten stund extra, tills man såg att pajen hade ”stannat” liksom).
Serverades med vaniljglass till!
Och idag är det lördag, ja. Mannen drar iväg på uppdrag lite senare och det ska packas och grejsas. Imorn åker vi på äventyr, hela familjen. Jag och Liten ska jobba på tillsammans har vi kommit överens om. Det blir en bra dag det här!
Ha en god lördag!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
