Dom där två.
Tacksamheten över att ha dom där två i mitt liv. Finns inget bättre, större eller något som gör mig lyckligare.
Att sitta i rummet bredvid och lyssna till hur pappan läser saga, med murrig och kärleksfull röst, för den lilla pojken. Pojken med dom pliriga ögonen, stora viljan och den aldrig sinande banken av leenden. Det, är smått oslagbart.
Pojkarna läser bubbelvänner. Och jag och fina vännen/kompanjonen sitter i rummet bredvid och förbereder inför veckans opponeringsuppdrag. Vi satt på samma vis igår kväll, till sent, tills ögonen blödde liksom. Men nu är vi nog klara med granskning och sammanfattning och jag blir pirrig i kroppen. Snart är förhoppningsvis vår uppsats helt och hållet färdig och kan läggas på hyllan som ett avslutat kapitel, att var stolt över.
Dom där två. Bästa som finns. Min bästa hejjaklack.
Godnatt, alla. Och tack för idag.
Kram/lillafrun
På riktigt.
Det är så kallt här i norrnorr nu. Och det har snöat i så många dagar. Det är vinter. På riktigt.
Igår vågade jag mig inte ut, med sjuk bäbis. Men lika snabbt som den där dunderfebern kom, verkar den ha dragit sin kos. Från gårdagens 40, till dagens normala 37. Idag är virvelvinden, för mig smått mirakulöst fort, tillbaka. Och vi bestämde oss för att våga oss ut. Klädde på oss, Liten hoppade i både merinounderställ och fleece och dök sedan ner i Voksin och bäddade ner sig som ett litet paket. Jag ville liksom inte att han skulle dra i sig den här kall-luften, vilken han inte gör om han ligger nerbäddad i den där mysiga. Så återigen hyllade jag det där inköpet.
Den där uppfinningen, alltså. Voksin. Om du funderar på att köpa en Voksi och undrar om den faktiskt är värd alla dom där pengarna? Då säger jag: JA, JA, JA!
Fortfarande tjugo grader kallt ute idag, bäbisen snusade och sov och var alldeles lagom varm där i vagnen.
Klär man på så mycket som merionunderställ och fleece, när det är bara några minus. Ja, då blir det alldeles för varmt förstås i Voksin. Men en dag som idag, när det är riktigt kallt, då vågar man klä på lite mer. Oftast, när det bara är någon minus, så räcker det med vanliga kläder, mössa och vantar. Nä, nu är Voksi-hyllandet över, tror jag!
Kolla där på mössan, på rosetten..
Så fascinerande hur himla vackra snöflingor är. Visst?
Liksom helt perfekta och oförstörda. Singlandes, från ovan…
Vi vandrade långt, bäbisen sov och morsan kämpade genom snön. Friskt, minsann.
Och nu är det vinter. På riktigt.
Kram/lillafrun
Hurra!
Åh jag är så lyyycklig, jag är så lyycklig!
Älskade ungen mår så mycket bättre idag. Ja, enligt han själv är han så vaansinnigt frisk, men morsan försöker hålla på hans broms lite för att inte skynda för fort.
Men fy. Det har varit ett kämpigt senaste-dygn.
Att vara i mammas famn, sova där i och att äta mamma-mat, det har varit det bästa. Hurra för amningen i ett sånt här läge; både mat och dryck, i ett. Lagom varmt och alltid redo. Ja, fiffigt är bara förnamnet!
Med under tjugo grader kallt igår, höll vi oss såklart inne hela, hela dagen. Att rulla runt i vagnen här inne i lyan, det funkade också. Det var under dom rullande småstunderna jag i rapidfart kunde vika tvätt, stryka lite, bädda och laga middag tills mannen kom hem. Jo, jo! Det där med att göra tusen saker samtidigt, det blir man en jäkel på som förälder, inte sant?
Annars gjorde vi mest ingenting. Precis som sig bör under en sjuklingdag. Kurerade, myste, tröstade, såg på Pettson. Det var väldigt skönt när pappan kom hem från jobbet och vi var två som kunde resonera kring det lilla livet. Och med timmarna som gick, så blev han faktiskt bara piggare och piggare. Natten har varit halvstrulig, med tanke på att Liten brukar sova i ett streck. Men när vi vaknade 10.00, jag och Liten, då insåg jag att vi nog sovit som klubbade i alla fall dom senaste timmarna. Väckt blev jag av att bäbisen satt och sa ”dä!” och petade mig i ögonen.
Han fick fortsätta länge, tills jag började fundera om det var värt att bli halvblind på kuppen. Åh. Inget kunde gjort mig gladare idag. En bäbispojke på god bättring. Hurra!
Tack för alla gulliga ord, här och där, senaste dygnet. Ni är för rara.
Kram/lillafrun
Mammahjärtat värker. Pappahjärtat också.
Jag önskar så att det var jag.
Istället för han.
Mammahjärtat värker. Ja, pappahjärtat också. Såklart. Älskade lilla Minimannen har sin allra första feber i livet. Och den, med besked. Natten har inte varit skön, precis. Men han har varit och är så tapper, Liten. Ögonen är inte lika tindriga som vanligt precis och kinderna är så, så rödrosiga. Han försöker ändå hålla igång, men tycker det är rätt skönt att sitta och se på Pettson och Findus.
Så idag blir det en sån dag, för mig och Liten.
Jag ber en bedjande bön om att det här ska var över fort. Vi har haft det så förbaskat förskonat från minsta lilla gupp, ända sedan Liten föddes. Så nu känns en stark febertopp med en kokhet kamin till bäbispojke, som världens berg av otäckheter. Mååtte han bli frisk, fort och på en gång.
Älskade Liten.
Mamma saknar redan den där tornadon som dagligen virvlar och inte alls har tid att sitta still.
Kram/Mamma
Det är allt bra fint, alltså.
Idag har Bagarberta fått sitt lystmäte.
Först matbrödsbak och direkt efter; bullbak. Precis som förra året den här tiden (kolla Här!, stormagen med Liten i) blev jag häromdagen så himla sugen på vaaanliga bullar. Med chokladkräm inuti. Och mortlad kardemumma. Hujedamig. Så gott.
Och idag hade jag gett mig den på att jag skulle göra såna där längder som jag aldrig tidigare hade gjort. Men jag frågade ju mor igår hur man gjorde. Det var bara det att den infon inte stannade så länge i mitt huvud. Jag hade dessutom alldeles för pressat tidsschema idag för att hinna ringa igen eller fundera så mycket. Så, jag körde på.
Jag klipper lite här och lite där och viker lite hit och dit och klipper lite mer.
Herre min je, pärlsocker kan göra underverk…
Det sörplades kaffe.
Och bakades och bakades. Det var typ 225 grader varmt i köket och imma på alla lyans fönster. Det doftade himmelskt!
Dom ser inte ut som mammas, precis. Men jag är fett nöjd för att vara första gången. Nöjd ska man va´, tycker ja´!
Och när sista bullarna gräddats, piffade jag till mig och lämnade mina pojkar. Det här var bara strax efter lunchtid, så det hade snotts på minsann! Iväg jag drog, i tunnstrumbyxor och kjol. HUR I HELLSKOTTA tänkte jag där?
Så fort jag kom ut frös jag (typ) till is och såg ut som du vet han i Ice Age , han som jämt kämpar för sitt himla ekollon. Ögonen höll på att ploppa ut likt hans. Men jag hade bara inte tid att vända hem för att dra på täckisarna. Så jag beslutade att springa. Till C, som alldeles strax satt och väntade på mig för att vi skulle dra igång vår opponerings-förberedelse.
Det är kallt idag! konstaterade gubben jag mötte.
Å jädrar vad rätt han hade. Närmare sjutton minus, visst.. Och lite snålblåst på det. Från att ha varit ugnsvarm, till det där. Så vaknade jag på riktigt, för dagen. Och njöt när jag kom fram. Om jag säger så.
Fixet gick finemang. Pojkarna kom sedan och hälsade på, med bullar och morsans täckbyxor. Så eftermiddagsfikade vi gott, gott fika tillsammans. Både C´s goda kardemummaskorpor, och bullarna såklart. Himla gott.
Sen traskade vi hem genom kylan. Och nu är vi i lyan igen.
En söndag. Bagarberta har fått sitt lystmäte och vi är en dag närmare opponering. Ett mysigt fika med fina vänner. Och på toppen av allt det där; en hemmakväll i efter-bullbaks-varma lyan, tillsammans med dom jag älskar mest.
Livet är allt bra fint, alltså.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
