Att vara helg-redo.
Jo, jo.
Precis lika mysigt som det är att plocka fram stjärnor och juliga ting, precis lika härligt och fräscht känns det att plocka bort och ta fram ljust och pastelligt istället.
Efter att vi varit ute på vår förmiddagspromenad i snöyran, så har det vädrats och dammats och skurats. Soffan är kritvit och nytvättad. En sväng nere i stök-källaren har gjorts för att gömma julen och hämta upp våriga färger istället. Till min hjälp har jag haft Minimannen.
Det är helt klart en mer spännande match att göra saker samtidigt som Liten rejsar runt. För några månader sedan kunde jag sätta han där på golvet, omringad av leksaker. Och så satt han i dom flesta fall kvar när jag tittade dit efter några sekunder. Möjligtvis att han ålat nån liten bit åt något håll. Nu? Håhå. Han är iväg på en halv sekund! Svisch säger det så står han och vinglar vid nån garderobsdörr som han lyckats öppna och halvstödjer sig på. Vinkar glatt med den handen han inte håller i sig i och blir så till sig när jag upptäcker honom. Busunge. Det är vad han är.
Jag älskar att umgås med min bäbispojke.
Så jag lät dagens städa-ut-julen-och-in-med-våren-projekt ta så lång tid det ville. Det har tagit oss hela långa dagen att bli färdiga. Men så har vi ju hunnit banka på pianot, dansat till favoritlåtarna och lekt med leksakerna också.
Men nu är det storstädat också. Utöver att ha torkat varenda list, varje kökslucka och lya-vrå, så fick jag dessutom ett ryck och ville byta gardin i vardagsrummet. Den enda jag hade på stuberten var den skira sommargardinen. Så jag rev ner den som hängde, putsade fönstret, strök den nya och hängde upp den. Ångrade mig. Det såg alldeles för somrigt och kallt ut. Tog ner den nya och hängde tillbaka den gamla. Sånt kan man ju pyssla med om man tycker att man har oceaner av tid till sånt… ha ha!
Att stryka är typ det tråkigaste som finns, men jag gillar när det är gjort. Sen hur länge det håller, det är en annan femma. En stund i alla fall! Det här kuddfodralet kommer från min farmors mamma. Så himla fint.
Nu doftar det skurmedel och är så fräscht. Det enda som fattas är lite fredagsblommor i vaserna på borden. Imorn är det fredag och vi är helg-redo, tjoho!
Kram/lillafrun
10 månader idag.
Det är 8e januari idag. Och Liten är på dagen, 10 månader.
Så himla många månader. Varendaste en har haft sin charm. Under våren, när han var yttepytte var det ju mest mysa, äta, sova, syta, byta, mysa, äta… och så vidare. Helt ljuvlig tid. Under sommaren blev det mer vakentid, men ändå mycket sovande och det var väldans lyxigt när jag och mannen var lediga tillsammans, en toksoft bäbis på två personer. I höstas blev han ett sitta-på-rumpan-proffs, lärde sig bland annat att kravla framåt, vinka och stoppa saker i munnen med det sötaste pinsett-greppet. Men nu till den senaste månaden. Vilken jädrans utvecklingskurva!
Nu är han plötsligt ingen liten bäbis längre. Okej, han är bäbis. Men han ser ju ut som en liten pojke, med rufsig kalufs och pliriga ögon. Med fötter som två labbar och nypor så starka.Han har raketbränsle i sin lilla kropp, vilken energi! Han kryper i räserfart, drar upp sig, går mellan möblerna, släpper taget, ramlar. Tar sig upp igen, flåsar lite, vickar på rumpan när han hör musik, blir avis på Gosedjurs-Ulf (en uggla som heter Ulf) om mamman säger åh nu kramas mamma och Ulf!.
Så plötsligt har han tre ursöta tänder också. Det var några dagar som var lite smådryga och det märktes att S hade ont, men rätt snabbt var dom där gaddarna igenom och vi kunde pusta ut… för den gången. Det är tänder på g hela tiden nu, men dom första verkar ha gjort ondast. När dom var nya och sådär alldeles sylvassa, så testade han dom på morsan. Förbaskat ont. Tur han inte gjort så igen. Risk att mamman ställer in matserveringen då! Liten ammas fortfarande mestadels, äter sin lunch mitt på dagen och gröt på kvällen, men annars sörplar han mamma-mat på livet. Senaste månaderna har jag funderat på, nu när han är äldre, om han får i sig tillräckligt med näring. Men han växer så det knakar, är nöjd och sover hela nätterna. Så, då konstaterar jag att han nog får i sig tillräckligt med mat och fortsätter gärna i ljuva amningsbubblan ett tag till.
Så tittar han på en, sådär snällt och med det där leendet. Eller också tittar han på en, sådär tvärbestämt och säger MäÄÄ!. (Tror att det betyder typ ”NEJJ!”.. brukar nämligen dyka upp till exempel när jag vill pussas och inte han, eller när han ska kläs på och inte vill…).
Det gulligaste av allt, är att han härmar ljud mer och mer nu. Det senaste han säger är tatt-tatt (tack-tack). Och det kör han stenhårt med, då han upptäckt att hans päron blir överfötjusta när han säger det. När han får sina leverpastejbitar på morgonen, säger han tatt-tatt. Förståår du vad gulligt? Så ibland prickar han rätt, men oftast så kryper han mest omkring och säger tatt-tatt där han tycker att det passar.
tatt-tatt! tatt-tatt. MääÄÄ! tatt-tatt. mäh!? ma-ma. dada. tatt-tatt. Om och om igen. Typ så.
Raketbränslet tar kol på vem som helst och jag och pappan springer med tungan utanför munnen rätt ofta nu förtiden.
Men vi är så förbenat glada att ungen är glad, mår bra, verkar ha en ursnäll mage och dessutom sover som en prins i sin säng om natten och långa stunder i vagnen på dagen. Allt det där, gör liksom att vi gärna jagar och springer och leker och har oss, hur mycket han än vill, den där lilla Minimannen.
En mammas ord om bäbispojken hon älskar mer än livet självt. 10 månader idag. Dom bästa månaderna i livet.
Grattis på din dag, älskade son. <3
Kram/lillafrun
Något som inte funkade då. Bättre nu.
Det är inte klokt vad trött jag varit idag.
Visserligen är vädret obeskrivligt grått och dagsljuset minimalt. Men ändå.
Det har tvättats soffplymåer och kuddfodral och hängts tvätt härsan och tvärsan här i lyan. Och lagats ännu mera barnmat. Så var vi ju ute och gick också, under den ljusaste timmen… Men annars har det inte gjorts många knop (förutom mannen som jobbat hemifrån). När Liten sov sin eftermiddagslur gjorde jag detsamma. Så vansinnigt skönt att kunna. Krypa ner under filten och sova i en lång stund. Vakna yr och vimmelkantig, lagom till middagen ska lagas och mörkret där utanför är så kolande, kolande svart.
Det blir lax till middag idag. Färsk lax och kokt potatis. God sås och gröna ärtor. Vanlig mat. Så gott! Liten hjälper till, allt han kan. Drar i lådor, öppnar skåp och sliter i murgrönorna som hänger (hängde! Nu, avklippta!) från fönsterna.
Ikväll har jag som mål att köra ett överkroppspass. Mannen också. Träningsvärken i kroppen är här, om man säger så. Men det stoppar inte, såklart. Kanske tränar vi i omgångar, eller väntar tills Minimannen somnat för kvällen.
I övrigt ska vi bara lata oss och göra ingenting.
Det är liksom som att den där avslappningen och tröttheten fått sånt utrymme nu under tre veckor, att den nu tagit plats på riktigt. Brett ut sig vitt och brett, suddat ut kanterna och gjort nya, längre bort. Jag tror min kropp behöver få vara lite trött ett tag, den hade nog egentligen behövt få känna det redan i höstas. Kanske behövt lite lägre tempo ibland. Jag gav den nog bara inte utrymme. Funkade inte riktigt då. Men nu, bättre. Håhå så skönt!
Kram/lillafrun
Något gulligare och mysigare finns inte!
Han växer ju så det knakar den där lilla pojkbäbisen!
Så nu har Minimannen fyllt på nattgarderoben återigen.
Två nya, nu nytvättade och redo att användas. Hittade dom på kappahl.
Bäbis i pyjamas, alltså. Något gulligare och mysigare finns inte! Särskilt inte om bäbisen är nyvaken, med varma kinder och rufsig morgonfrilla. åh.
Kram/lillafrun
Väldans fancypancy!
I precis, precis den där mysdressen svajsar runt här hemma nu.
Vi har tillsammansledig onsdag idag. Och det slår mig, att precis lika drygt och tråkigt som det kan kännas när M drar iväg en lördag. Precis lika underbart är det när vi får en hel fredag, måndag eller som idag -onsdag, tillsammans. Dagarna spelar ju egentligen ingen roll. Okej, ibland spelar det roll. Men som idag, lill-lördag, känns det så lyxigt att ha en ledig dag och jag njuter så det står härliga till.
Så vi halkar tillbaka i jullovs-mode igen. Vansinnigt skönt! Vi går i mjuka kläder. Äter frukost en lång stund och sitter och tittar på vårt älskade yrväder. Det bara lyser bus i ögonen på honom. Men nu har första bensintanken för dagen tagit slut, så härnäst väntar en långpromenad för föräldrarna och en långvila i vagnen för lille Minimannen.
Jullovsbilder. På mysdressen, från Lindex. Så förbenat skön och dessutom fin med guldiga detaljer på brallan och små guldiga pluttar på tröjan. Väldans fancypancy!
Önskar Dig en fin onsdag!
-det är många som jobbar sin första dag idag efter ledigheten. Hejja på!!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
