Att måsta säga hejdå, igen.
Ja, så blev det måndag och dagen vi packade väskorna, tittade ut genom köksfönstret en sista gång och sedan drog mot norrnorr.
Vilka fantastiska dagar vi har haft. Mannen har visserligen jobbat som en galning och inte alls haft mycket till ledigt. Men ändå, vi ha varit där vi älskar att vara, och det är liksom det som räknas. Jag och Liten har haft lyxdagar, varje dag.
Vi åker hemåt med massor av friskluft i lungorna, ett gäng svettiga träningspass för morsan, magarna fulla av himmelskt god mat och så en massa sömntimmar in på sovkontot.
Sista septemberveckan för året, startade idag. Vi har sagt hejdå, igen och befinner oss nu i norrnorr.
En stor bula, en lyckad bilresa, ett välkomnande av lyan…. i form av en exploderad glaskupa från lampan inne i klädkammaren. Det var glassplitter överallt. En stor suck. Men vips var det bortstädat, vi hade tvärhandlat och nästa minut var vaniljljusen tända, packningen halvt uppackad och älskade gullvännerna satt med oss vi middagsbordet och åt.
En sak till! Jag är lite sur. Eller ganska mycket sur. Har ikväll upptäckt att alla våra merinoullskläder, dyra sådana, är malätna. Hål överallt. Såå surt. Materiella ting, men det är ändå surt, det måste jag få tycka.
Så Japp. Det var vår måndag. Både lite ris och lite ros.
Just nu dricker vi kaffe, bäbismyser och har det himla bra. Slutet gott, allting gott!
Kram/lillafrun
När man blir så rädd att det svartnar för ögonen.
Det är måndagmorgon.
Vi packar ihop oss, dukar fram frukost, somnar om en stund på sängen, kliver upp. Det är tidig morgon. Och måndag, helt enkelt. Bäbisen är på sitt vanliga, glada humör. Leker och mår som en prins. Sen säger det pang och sekund två kommer gallskriket från avgrunden. Ett ilande ner på vårdcentralen, sjuksyrra- och doktorsbesök och sedan, kunde vi pusta ut. Och äta frukost.
Vi kallar honom för Bulan nu.
Ont i pannan, men glad ändå. Lilla Minimannen, så du skrämde mamma och pappa. Men tack och lov gick lilla olyckan bra, men det där med rädsla, det har också fått en ny dimension sedan vi blev päron.
Då det känns som att man inte kan älska mer, då liksom spränger hjärtat gränserna och blir ännu större.
Att bli så rädd att det svartnar för ögonen. Det blev vi i morse. Men tack Gode Gud, för att allt gick så bra.
Håhåjaja, vilken start på veckan, alltså!
Kram/lillafrun
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att erkänna.
Ett kramande hejdå till Torehunden. Innan vi åkte från hemmahemma och mina älskade päron. Dom som alltid ställer upp, i vått och torrt. Som finns där och svarar i telefonen oavsett tid på dygnet, som vill göra allt det bästa för oss allihopa och som kramar och älskar oss, precis lika mycket nu, som då. Då, när vi var små.
Mina älskade pojkar och så Torehunden. Han, som är så grääsligt avundsjuk på Sixten, att det nästan är lite skrattretande. Lilla hunden, med dom stora känslorna.
Vi rullade in på gården till vårt Sommarhemma. Plötsligt blev vädret så vackert. Varmt och sol.
Jag och Storan har varit ute och mysjoggat. Och pratat och pratat och pratat. Det var underbart skönt.
Och titta här! Tror du att jag är peppad på att åka härifrån imorn?
Jag har suttit på bron, vid gammhuset, och filosoferat. Och jag säger inte att det är lätt, att allt känns så bra just nu. Jag säger inte att jag mår som allra bäst. Men jag säger, att jag är evigt tacksam för min älskade familj. Både den stora versionen och min alldeles egna. Den Lilla.
Nu ska jag njuta allt jag kan av den här kvällen. Och så ska jag säga några gånger till, till mig själv; Du är faktiskt också bara människa. Och det råkar faktiskt, vara helt okej.
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt, att erkänna det för sig själv.
Kram/lillafrun
Om och om och om igen.
Jag kanske säger samma sak om och om och om igen.
Men, dom här dagarna här hemma, är så värdefulla och välbehövliga.
Igår var det lördag. En sån himlabra en. Vi hade tidig träningsdate med Storan. Jag hade skrivit ihop ett nytt passupplägg som visade sig vara tvärjobbigt och idag har gett skön träningsvärk i hela kroppen. Efter passet drog M iväg på jobb och jag och Liten åkte till lilla byn jag bott i, och kallar för mitt hemmahemma.
Vi möttes av god lunch och sedan gick vi ut i stormen. Liten gungade så det kittlade i lilla magen. Och så var vi ut på långpromenad med Torehunden. På grusvägar, omringade av stora lägdor, förbi lillskolan och husen som jag fortfarande kallar för farmors och mormors.
Sen sov han, Minimannen, i den sköna luften, i tiiimmar. Mamman passade på att lyxa med långdusch, att sätta upp håret i annat än en knut eller svans och så grävde hon bland sin mammas prylar och lånade hennes smink. Jag kände mig, på riktigt, som 12 år igen. Sen kröp jag ner under filten i soffan, och somnade. Vaknade efter en stund för middag, så god att jag tjöt rakt ut. Mammalagad mat. Den går inte av för hackor!!
Efter middagen hade vi världens skönaste lördagshäng här.
S tog sig också en dusch, satt där på golvet och höll i munstycket själv. Så söt att mamman dog söthetsdöden ett par gånger. Kvällen spenderade vi sedan i en varm nyduschad hög i soffan, framför brasan. Ända tills att pappan kom hem, mitt i natten. Då kröp vi ner i bäddsoffan där uppe på övervåningen och har i natt sovit som tre klubbade sälar. Ja, kära nån vad jag har sovit under dessa dagar. Och behövt alltihop. Precis varenda minut.
Idag vaknar vi till veckans sista dag. Mannen är ledig och vi har en heeel dag kvar här hemmahemma, tillsammans. Att ännu en morgon ha fått äta denna brakfrukost, sörpla kaffe framför brasan och bli ompysslad som om jag vore 12 igen. Det är sån lyx att det finns inte.
Tacksam, är jag.
Kram/lillafrun
Älskade dagar.
Vilken mysig dag det var igår.
Jag, mamma-mormor och Liten tog bilen mot stan. Jag hade kunnat vända bara vi kom fram, var liksom dönöjd över att ha kört själv och dessutom kört fel och svängt av E4an och kommit rätt igen och lyckats parkera bra bland löningstokiga. Men, såklart vände vi inte. Vi strosade runt, och jag njöt så. Mamma var min personal shopper. Jag har liksom struntat i det där med att shoppa kläder till mig själv, ett bra tag. Det är ju bra, såklart. Men jag älskar ju samtidigt det där. Så jag stod i provhytten och mamma hämtade det ena plagget efter det andra och sa prova här! å, den var du fin i! ta den här halsduken runt dig också.
Ja, där har ni framsidan, förresten!
Så, sådär höll vi på, jag och mor. Och så åt vi lunch och shoppade åt Liten och gick på kullerstenen genom spöregn och blåst och blev blöta och kalla och efter att vi strosat färdigt tyckte vi att det var väldans skönt när vi väl kom fram till bilen igen. Vi åkte hemåt och landade på direkten i Mäjadalen. Där startade vi fredagsmyset tidigt, umgicks i köket allihopa bland mysig fredagsmusik och Storan kokade himmelsk kantarellsoppa och det gjordes vitlöksbröd, bakades äppelpaj och Liten, han var omringad av såna som älskar han. Alla, alltså.
Vi åt och mådde som prinsar och prinsessar och när det blivit natt och var så svart att man knappt såg någonting där utanför, då åkte vi hemåt, jag och Liten. Vi väntade och väntade, på pappan. Minimannen sov och jag låg på aga. Väntade, på han som igår pendlade ett avstånd som man inte ska pendla på en dag men som han gör för att han älskar och vill vara så snäll jämt. Han är ju sån, min M. Och åh, så gott vi somnade alla tre när han väl stod där i regnet på bron, kring två i natt.
Idag tog vi sovmorgon. Det stormar utanför fönstret och det är lördag. Min älskade man ska iväg om några timmar igen, så nu njuter jag och Liten järnet av att ha honom här med oss.
Ha en fin helg alla Ni!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
