Nu har alla åkt.

Det är bara jag och päronen nu. Speciellt liksom, när hände det senast? När jag var tonåring och gick på gymnasiet och pluggade matte och fysik så ögonen blödde. Då.

Och så nu, några veckor bara. Men det är ju inte samma sak ändå, som när jag bodde hemma. Nu hälsar jag på liksom. Och Jag älskar känslan av att jag har mitt eget hemma. Att jag har en egen lya där uppe i norrnorr, tillsammans med en älskad man och ett babynest som än sålänge innehåller ett elefant-gosedjur men som snart ska fyllas med något mycket mer levande.

Men i alla fall.

I helgen har det varit familjehelg så det sjunger om det. Och familjens egna Nils Karlsson Pyssling, han älskar att vara med och hjälpa till i köket med sin mormor. Min mamma. Som jag också kallar för mormor, det är enklast så. När alla barnen är hemma i alla fall.

Nu däremot. När alla har åkt och det är så otroooligt lugnt här hemma, då säger jag mamma, såklart. Huset är nystädat och det brinner ljus här och där. Tänk dig den största klyschan framför dig; med eld i spisen, mat i ugnen, ljus överallt och en skön tystnad. Så är det. Jag njuter.

Jag älskar när det är full rulle och alla är hemmahemma. Men rackarns vad skönt det är nu också 😉 hihi.

Jag har, för en stund sedan, kommit in efter en lång pw. Mannen höll mig sällskap genom luren och jag babblade, babblade och babblade. Tack. <3 Nu väntar 3 veckor av praktik på den kulturskola som jag ”växte upp” på. Häftigt, pirrigt och roligt! Praktik alltså, den som resten av min klass gör i vår, men som jag har tryckt in nu, av skäl du säkert kan räkna ut.

Ja. Rader av ord, där det ena kanske inte hänger ihop med det andra. Precis som i mitt huvud. Funderingar, helt enkelt.

Kram/lillafrun