Att inte ta för givet.

av Emmeli | jul 16, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Träning

Vad vore jag utan honom…?

Det är både en och två gånger jag funderar på det. Men jag kommer alltid fram till, att jag inte behöver fundera på det. För, det är ju Vi. Vi, vi, vi. Men saken att jag funderar på det, betyder egentligen bara att jag inte tar det för givet. Och det är ju bra, tycker jag!

Ikväll har vi haft världens bästa kväll. Han och Jag. Ätit god skaldjurssoppa. Druckit kaffe under filten. Skrattat. Pratat om allt och inget, både stort och smått. Sprungit eljusspåret tillsammans, sida vid sida. Tränat ett kort tabata-pass med fokus axlar/rygg/mage. Ätit kvällsfika. Myst. Ja precis det har vi gjort.

Svettiga och äckliga och kära.

Imorn önskar jag få vakna upp till solen som strålar in genom sovrumsfönstret. Jag önskar få känna mig varm av sommarvärme. Jag önskar mig en skön onsdag. Ingen arg en, en glad en. Det önskar jag mig. Amen.

GODNATT!

KRAM/lillafrun

Det där livet.

av Emmeli | jul 16, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta

Ibland behövs det. Helt enkelt.

…Att man låter sig själv få känna efter och vara på piss- och skithumör, över både stora och små saker och liksom strunta i att tänka efter, utan bara vara och känna, precis som man känner. Om det är arg man känner sig, som jag gjorde, ja men var lite arg då för tusan. Det går väl över….

Och ja. Det gjorde det, det gick faktiskt över!

Efter att jag sagt alla fula ord jag kunde. Minst tre varv. Och muttrat och puttrat och ojjat mig. Vält ut saker av ren klantighet, det sista jag gjorde innan jag skulle cykla iväg på jobbet i ösregnet. Efter en mini-arbetsdag som fort tog slut. En cykeltur (sammanlagt 7 km cykel blir det varje jobbdag) hem igen som gjorde mig totalt dyngsur…

..Så kändes hjärtat och humöret på ett helt annat vis. Så skönt.

Ett varv med dammsugaren är också taget och jag vet att mannen är påväg hem ifrån jobbet. Vi ska ha tisdagsmys. Laga god fisksoppa till middag och totalt ignorera vädret. Tända ljus och mysa. Bara vi. Åh.

Det är inte så farligt att vara arg deppig någon gång då och då, det hör till liksom. Det där livet. Och, ibland behövs det faktiskt. Helt enkelt.

TA HAND OM DIG!

KRAM/lillafrun

Det är nog ordet.

av Emmeli | jul 16, 2013 | Emmeli funderar, Min lilla trädgård och baltan

Efter några timmar, då räcker det.

Ja, så känner jag. Timmar av regn som är så vräkigt att det inte går att beskriva med ett bättre ord än skyfall. Skyfall, snålblåst och 11 grader ”varmt”. Hallå!? Det är juli (!!!). Det är inte ofta jag ruttnar ihop på grund av något så världsligt som vädret, om det inte är så att det är katastrof-väder och skadar människor, såklart. Men idag, just precis nyss, så ruttnade jag ihop. Totalt. Jag vill ha sommar och varmt och njuta av blommorna ute på baltanen, inte måste springa ut i regnkappan och täcka över och säga ojojjoj, måtte ni klara er! åt mina stackars tomatplanter och blomlådor.

Jag försöker liksom tänka positivt och tycka att det är mysigt. Och visst, till en början. En liten morgon, men sen… Nä, fy tusan. Det är inte mysigt nu. Jag är bara arg.

Något som piggade upp lite var att jag till lunch-efterrätt kunde ta ett iskallt glas mjölk med en sked hjortronsylt i. Det var gott.

Det är nog bäst jag tar dubbel efterrätt, om jag inte ska se ut som en surtant på jobbet som jag ska till om en stund. Sa jag att jag ska cykla? Sa jag att det är istid ute?

Haha! Nu har jag fått vräka ur mig min väder-ilska så nu sitter jag och skrattar för mig själv istället. Knäpp, det är nog ordet.

KRAM/lillafrun

Det osar.

av Emmeli | jul 16, 2013 | Emmeli funderar

Jag har en riktig sommarlovsmorgon idag.

Regnet vräker ner utanför. Det smattrar mot rutan och jag och mannen unnade oss en lång sovmorgon idag. Så mysigt att ligga under täcket där det är varmt och skönt, och veta att man slipper gå ut.

Nu har M precis åkt iväg på jobb. Jag myser omkring här hemma, alldeles solo. Halv-mysigt. Inte hel-mysigt, som om han vore hemma. <3
Det mjukaste plagg jag äger, det har jag på mig. Den godaste morgonkoppen kaffe, den står här bredvid och väntar. Och den mysigaste musiken, den står Jamie Cullum för.

En riktig sommarlovsmorgon. Det osar lugn och ro, och jag njuter.

GOD MORGON TISDAG!

KRAM/lillafrun

I min smak.

av Emmeli | jul 16, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Träning

Det är sena sommarnatten och jag är vaken och pysslar i köket.

Den här dagen har varit helt och hållet i min smak. Mannen- och Jag-tid. En morgon av brödbakande. En massa skogsluft och lyckan i att hitta hjortron. Att få koka sylt. Att äta middag som smakade himmelskt, efter många timmar av traskande.

Men sen där någonstans, började jag känna mig efter-maten-trött, du vet. Och mina planer om kvällens löpning, såg helt plötsligt ut som jobbet att bestiga det högsta av alla berg i världen. Men jag visste ju att jag ville, egentligen, innerst inne. Jag skrev till bästis att Jag ska ut och springa. Sen kokade jag mig en kaffekopp och laddade med, samtidigt som jag stod i dörröppningen och pratade med våra älskade grannar som också var påväg ut och springa. Och så sa jag det till dom också; Jag är inte ett dugg sugen nu, men jag ska också ut och springa. Och typ där, vid skedet att jag berättat för tre av mina allra närmsta, då kunde jag ju liksom inte banga… Så jag snörade på mig skorna, skitnervös och med världens prestationsångest. Det låter helt galet, men som sagt, jag är bara människa jag också. Och ibland, då känns tröskeln för träning så hög, och jag bygger upp en press på mig själv som blir jobbig. Det var nämligen inte vilket pass som helst jag skulle köra heller. 1-minuts-intervaller väntade och det är bland det jobbigaste jag utsätter mig för. 1 minut där jag springer allt jag har, varvat med 1 minut i vanligt/lite långsammare än normalt löptempo. Grymt utmanande! 30 minuter och jag är alltid helt tokslut.

Men så tänkte jag Skiter jag i att träna, då har jag gruvat mig i onödan. Och byter jag träningspass, då har jag också gruvat mig i onödan. Ut med dig nu!

Så jag gick ut genom dörren. Regnet kom och det blåste. Kallt. Men jag tog mig till spåret och tryckte på timern. Och jag sprang och sprang, kände efter 5 minuter, att det här går bra. Det fullkomligt öste syre in i mina lungor av allt regn. Benen kändes starka och jag var som en tjur. Frustade och så osade det om mig. Och vet du! Det gick så bra, att jag kom ”i mål” ca 1 minut snabbare än förra gången, vilket då, var min personliga reckord. Hur coolt!? Jag var helt euforisk efteråt, kroppen är så häftig!

Tror du att jag ångrade mig att jag stack ut? 😉

Hemma körde jag ett corepass, tog sedan en varm dusch, hoppade i mys-shortsen och satte igång att baka ut degen som skulle bli skurna pepparkakor, samtidigt som jag åt kvällsmålet; kesella med hjortronsylt och müsli.

Ja …och sen ringde bästis och vi pratade längelänge, men det kändes kortkort och jag är så glad för min älskade Idan. <3 Och sen ringde Storan och vi har också pratat jättelänge och det är bara så himla mysigt.