Och nu är det fredagkväll.
Mörkret har lagt sig över lillastaden. Det ligger ett sockervitt, bomullslätt lager snö på backen. Här inne, i lyan, dukar vi i pastellfärger och väntar på att middagsgästerna ska anlända.
Vill bara önska Dig en
Det börjar dra ihop sig nu.
För första gången på hela graviditeten så känns det som att vi börjar närma oss, på riktigt liksom. Vi snackar inte längre tredjedelar, trimestrar, tio veckor hit och månader dit. Vi kliver imorn in i februari månad och med det, närmar vi oss det efterlängtade datumet i början på mars.
Det är mycket som klickas hem, kommer i stora och små paket på posten och massor som springs i affärerna för. Senaste kvällarna har jag suttit och surfat sängkläder för spjälsäng. Jag ville ha något vitt, som var supermjukt i kvalitén och med en spetsdetalj rakt över påslakanet. Hur jag än skrev in orden på google så fann jag inte det jag sökte. Så igår, kring lunch, innan jag och vännen skulle sticka iväg ner på stan, så sa jag Äsch, jag kan sy ett. Det är ju baaara att köpa vitt tyg och spets och sen är det klarrt!
Ringde ivrigt mannen och berättade om min idé. Han fnös till i telefonen och jag hörde att det var ett skratt han försökte hålla inne på. Något jag hade kunnat skriva i den där listan häromdagen, som punkt 19…Jag kan inte sy. På symaskin alltså. Min syslöjdslärare på högstadiet såg alltid bekymrad ut när hon kom till min plats och skulle hjälpa mig… där jag satt med nålen på ena sidan tumnageln och tråden på den andra och dom stackars sömmar jag lyckas sy, var så sneda att det inte liknade någonting. Jag ville helt enkelt inte. Och vill man inte, då går det inte.
Men igår hade jag bestämt mig. Även om jag hade i bakhuvudet att M får sy. När han flyttade in i sin lya, tillsammans med bästa kompisarna, under gymnasiet. Då var det han som sydde gardinerna. Och av tyget som blev kvar sydde han kuddfodral. Alltså…. mest störande men samtidigt så gulligt så jag smäller av.
Äsch, jag kan inte dra på det längre. Det sket sig i alla fall. Jag hade gett upp redan under orden Köp tyg så du har några centimeter till sömnsmån och blablalbalbla. När vi ramlade in på Hemtex så låg det ju där. Det perfekta bäddsetet.
Vitt och med den där spetsdetaljen jag fantiserat om. Och filten är hemklickad ifrån Jollyroom och är i den perfekta ljusblå färgen. Den som matchar vårt överkast, ton i ton. Gissssa om jag längtar efter att få bädda om det lilla livet i allt det mjuka, vita och fluffiga!
Att förbereda för en efterlängtad. Jag njuter.
Och så blev det fredag.
Den som jag längtat efter och den som jag inte kunnat fantisera om att den kunde bli bättre, än att mannen skulle ramla in efterjobbet-tid. Det skulle ju ha varit underbart nog liksom. Att få kryssa ännu ett grönt kryss och få en extra kväll och dag av tillsammanstid, mer hade jag inte kunnat önska mig. Inatt har jag i sömnen legat och hållit fast den där älskade, ungefär som om jag trott att han skulle dra iväg igen. Och han har mumlat i sömnen, åh, vad skönt att vara hemma! .
En liten sovmorgon var helt självklart denna morgon. Och en lugn frukost. Med det där kaffet som jag längtar efter på veckorna. Mitt smakar nämligen rävpiss.
Jag har liite mini-to-dos jag måste göra idag, mannen också. Annars ska vi ta dagen ledigt. Vi ska bland annat dra ut på en långpromenad, med sparken som tredje hjulet (ja, nu när värken är mycket mindre så tänkte jag ta mig en tur igen. Näää… tok heller! den är med så jag kan få skjuts ibland, såklart ).
Fredag, vänner!
Njutbart.
Idag är det världens bästa torsdag.
Jag och vännen jobbade på så bra med rapporten att vi till slut inte kunde fortsätta längre, förrän vi pratat med vår handledare om hittan och dittan. Så vi tog helt enkelt eftermiddagen ledigt och räjsade ner på stan tillsammans. Jag shoppade gulligt till Liten (visar vad en annan dag), några nya ting till lyan, hämtade tre stora paket på posten och handlade (äääntligen!). En lyckad tur. Men ett preggo blir trött av sånt där, så är det bara. Så när jag kom hem åt jag lite mellis och somnade en stund. Men jag hade mitt mål med kvällen; städa som en galning så att jag fick lägga på den nya mattan (japp, det blev ett byte till den större storleken) och att allt bara skulle vara klart tills M kommer hem imorn.
Dammat överallt, dammsugit, mattorna har hängt ute i kylan och blivit minuskalla och fräscha. Och golven är skurade (Liten och jag är ett bra team där, det är ännu roligare att knäskura när man har någon som peppar en med kickar). Och den där grejen att lyfta vardagsrumskistan, för att ta bort gamm-mattan, vika ihop den, lägga på den nya stora mattan och sedan masa tillbaka kistan… ja, det var lite småjobbigt ska jag erkänna. Men jäädrar vad duktig jag kände mig efteråt.
Och sist men inte minst, när jag var så trött så jag såg i kors, då skulle jag bara göra det sista. Det tråkigaste, städa toan. Med största lökarna under armarna och utsmetat smink i hela ansiktet, så klappar jag mig själv på axeln och sa Nu är du färdig, hejja! DÅ RINGER DET PÅ DÖRREN!!!
Vem tror ni står där?
Han. Med det där leendet och en tung blombukett i famnen.
Alltså….
Ja, nä… nä.. äh, du förstår nog. Jag kastade mig i famnen på honom och började storgrina. Glädjetårar och några jag-kämpar-varje-dag-med-att-hålla-humöret-uppe-men-nu-kan-jag-slappna-av-tårar.
Han är hemma. Och ska så vara heeela helgen. Han har jobbat som en galning den här veckan tydligen, något jag inte alls kunnat ha koll på. Och jag är ledig imorn, så vi kan ta helg. Nu.
Jag som hade tänkt vara lite piffig när han kommer hem imorn. Istället har jag sladdriga preggo-långkallingar, skurvattensblöta sockar och föör stora lökar under armarna.
Men veeem bryr sig!?
HAN ÄR HEMMA!
Det är vinter nu.
Det är det inget snack om. Kyla och snö. Och har man tur; en vacker sol som strålar så starkt att man tvunget måste kisa. Det är vackert nu, inte sådär mörkt som det har varit. Och nu blir det bara bättre och bättre, vi går en härlig tid till mötes. Vi är på andra sidan. Det blir ljusare och ljusare, solen kommer börja värma och årstiden kommer snart att bytas till vårvinter här i norrnorr och vår i söder. Inte klokt när man tänker på det. Tiden gå fort alltså.
Igår kände jag mig lite frusen och var sugen på något varmt i en kopp. Något som kunde ge mig vitaminer och värme i kroppen. Jag kokade..
– oförskämt enkelt. Och såå gott.
Till ett par koppar varm blåbärssoppa behöver du 250 gram blåbär, 2 dl vatten och (om du vill) 3 msk socker. Värm alltsammans i en kastrull. Under omrörning häller du sedan i 1/2 msk potatismjöl som du blandat i ett glas med 1 msk vatten. Låt soppan koka upp till första bubblorna. Dra då kastrullen av spisen och drick vid önskad temperatur.
Lika god kall som varm! Och tillsammans med ett par havre med smör och ost på… ja då kan det typ inte bli bättre!
Vinter och blåbärssoppa. Klockrent!
Senaste kommentarer