Kalasbyxorna och ännu ett vojne vojne.

IMG_9512

Vad det där är?

Jo. Det är en onsdagssuddig hög av dom där monsterna jag tjurigt kravlar på mig om dagarna. Kalasbyxorna. Men nu är dom av och jag känner mig fri, magen putar och tårna spretar. Det är ingen lek att dra på sig såna där nu. Men vad gör man inte liksom?

Och just nu sitter jag här, i mörka kvällen, och känner mig alldeles galet bortskämd. Både igår och idag har jag varit bortbjuden på så himla mysiga och goda middagar. Vänner. Jag säger det igen. En gåva. Dessutom fick jag ikväll en privat fotoredigeringskurs utav vännen, som är en hejjare på det där med foto. Antingen skulle jag älska att hålla på och redigera och grejsa, eller också skulle jag bli galen för att jag tycker att det tar för lång tid. Antingen eller. Du vet.

Näpp. Jag ska göra tidig kväll nu, för (icke)ovanlighetens skull. Har en vilding i magen som jag hoppas ska vara lugnare nu, natten som kommer, är den som var. Vojne vojne…. det står ju överallt, var jag än läser, att det nu borde börja bli trångt i bebbe-lyan och rörelserna borde bli mindre liksom… Jag har inte märkt av det. Om jag säger så.

Tack för idag.

GODNATT!

Kram/lillafrun

Det både verkar och är så.

 

IMG_9359

Men alltså kolla!

Pretty woman. Elefanten jag fick när jag var alldeles för gammal för gosedjur, men som jag bestämt hade jätteönskat mig, och dessutom då fick, i julklapp av päronen. Hon, är påtvingad en aaaalldes för stor hängselbralla och sitter på den filt-proppfulla kistan i sovrummet och ser lite förstoppad ut. Jag och M är definitivt  två typer som verkar längta nästan outhärdligt mycket efter sin bebbe.

 

IMG_9360

Jo, visst verkar det så. Och visst är det så också!

IMG_9362 IMG_9365 IMG_9366Dag som natt, kommer Liten kunna dansa i prickar och pasteller.

Aaah. Tiden! … gå fort nu!

Kram/lillafrun

Ja, så är det faktiskt!

Ny dag. Nya tag!

Ja, så är det faktiskt!

IMG_9508

Du vet den där tekniken som jag oftast inte förstår mig på…..innan jag skulle stänga av datorn igårkväll så stod det sådär (kolla ovan). Alltså. Han är ju bara för bra för att vara sann, min småspökande man där nere i södra norrnorr. Ord som gjorde att jag kunde somna som en prinsessa.

Och idag startade jag dagen i ottan, för att äta halva frukosten, fixa lite inför dagen och sedan köra ett intervallbaserat styrkepass. Jag tycker det är urtråkigt att träna utan mat i magen, bränslet fattas ju liksom då. Så när jag träningsdejtar med mig själv på morgnarna, då gör jag hellre såhär; kliver upp tidigare än jag måste, tänder ljus och tar det lugnt och sedan trycker jag på någon hysteriskt peppande musik. Och bara kör!

Nu sitter jag här. Svetten rinner, jag är endorfinhög och ska precis ta och äta andra halvan utav frukosten, för att sedan traska mot det där rummet som jag och vännen sitter instängda i om dagarna. Idag ska jag vara asbra på att skriva rapport, har jag bestämt!

IMG_9510 IMG_9511

Onsdag!

Det känns…. mer än bra.

HA EN BRA DAG!

Kram/lillafrun

Varning…

…nä, inte för något allvarligt. Bara för preggot….

Jag har haft en fin dag, känt mig vid gott mod och ja, dagen har rullat på. Men så kom jag ut i mörkret, med hjärnan tömd åt en rapport. Traskade hemåt och fick en gråtklump i halsen. Jag veeet att det inte är dugg synd om mig och blablabla. Men, det är verkligen så himla drygt att ha M så långt ifrån just nu. Det enda jag vill är att borra in mig i hans famn och bara vara där. Det snurrar tusen frågor och funderingar i huvudet på mig, såna som jag kan tänka mig är vanliga att tänka i högpreggotider. Återigen, jag äär så glad för M´s alla fina uppdrag härsan och tvärsan, men ibland råkar jag glömma bort det och vill istället bara ha honom precis här, där jag är.

Bara vetskapen om att kunna säga kan du hjälpa mig med det här?  (det kan vara att dra på strumporna när magen bara känns för i vägen och fogarna strejkar…eller vad tusan som helst.) Vetskapen av att kunna och det avslappnande,trygga, i att honom nära. Vetskapen, tryggheten. Det är inte så att jag ropar på honom och ber om tusen tjänster när han är hemma, tvärtom är jag tjurigare än någonsin och vill klara allt själv. Men ja… känslan nu, av att inte kunna be om hjälp eller fråga och fundera tillsammans. Den är dryg.

Nu har jag sovit middag i en liten stund och ska klä på mig för att traska bort till fina vänner på middag. Återigen, tack för er. <3

Har suttit och kollat på mina favoritbilder på mig och M. Några finns här nedan…

321153_10150326420267660_742424389_n

I blå lagunen på Gotland.

45689_428706522659_3851272_n

Ute på promenad efter älskade grusvägen. Den finaste. Den vid sommarstugan.
44370_428685657659_6008589_n

På scoutläger. Redo att traska upp på berget för lägerbål.

8221_124273247659_3438452_n

Så galet mycket pirr i magen den här bilden ger mig.

14248_187411572659_5241260_nOch det här … på min älskade man och en utav mini-männen i familjen.

Nä. Nu ska jag lyfta hakan och försöka tänka positivt.

ALLT GOTT!

Kram/lillafrun

Jag har fastnat.

IMG_9337Ja just så.

Jag har fastnat. I pastellnästet. Där jag hör hemma.

IMG_9341

IMG_9343

Senaste nykomlingen här hemma, är en stilig, mjuk och samtidigt blank, kudde ifrån Hemtex. Den är i perfekt isig, ljus och i en len turkosblå färg. IMG_9356

Den maffiga tulpanbuketten jag fick utav mannen, pryder kistan och ger mig vårkänslor. Den tillsammans med den stoora ljusa mattan och dom ljusa, pastellmjuka kuddarna.

IMG_9347

Och på kistan står ett gäng glasiga ljuskällor. Den höga ljusstaken finns nu att köpa på Åhléns för en 40-lapp och ljuslyktorna fann jag på buketten häromdagen, för hela 7 kronor styck. Ohhlala för sånt!IMG_9335

Jag har fastnat. I pastellnästet. Där jag hör hemma.

Kram/lillafrun

 

G-VMBJT57ZE4