Arkiv | Drömgårdsliv

På alla sätt och vis.

av Emmeli | feb 22, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Träning

Jag har slutat frusta nu.

Morgonens energinivå var alldeles för hög för att inte användas, så jag och mannen riggade om hallen till det där hemmagymmet, för ett tabatapass. Jag njöt av att ha träningssällskap. Det, sällskapet, som undrade om jag höll på med operation vräkning eller vad. Neejdå, jag var bara på hugget! 😀

Under preggoteten har jag hela tiden valt att fokusera på möjligheterna till träning, istället för att se till begränsningarna. För såklart, är man begränsad som preggo. I alla fall nu på slutet, som hög-preggo. Men det går verkligen att göra massor. Mycket fokus på styrka, mindre fokus på kondis. Övningar för överkroppen finns det massor, sen får man helt enkelt nöta på med dom övningar som känns bra för underkroppen, nu i slutskedet; typ benböj, lårcurl på boll, marklyft…

Helnöjd med dagens pass, piffade vi sedan till oss och mötte upp vännen C. Vår bröllopsfotograf. Pulsade genom snön till ett fint fotoställe. Och återigen lyckades C fota finfina bilder, även om jag inte sett dom mer än på kameran. Men denna gång hade vi inte frack och brudklänning. Idag var meningen med fotograferingen att föreviga preggomagen, tillsammans med både mig (oundvikligt liksom) och M. Så mysigt att ha kvar sedan.

En sväng ner på stan har vi hunnit också. Gjort några små ärenden, jag vågar inte säga vad, och nu har vi landat hemma i soffan. Lördagssfikat och sett på skidskyttestafetten.

En helmysig lördag. På alla sätt och vis.

MÅ SÅ GOTT!

Kram/lillafrun

En bäbis ska födas.

av Emmeli | feb 22, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen

Vi har lördag här i lillastaden.

Nä precis, det är inte bara lördag här. Det är lördag överallt. Och det känns. Det är sådär lugnt utanför lyan; inte ett ljud och snön ligger stilla, stilla på träden. Här inne, sörplas det kaffe, OS-tv:n är på och mannen upprepar orden men sätt dig ner en stund! , om och om igen. Ja, idag när jag vaknade, intrasslad i en älskads armar, så kände jag plötsligt; Nämen nu bäbis, nu kan du få komma ut. Eller inte nu, men väldigt snart. Jag känner mig lite frustande; energin är på topp och det liksom kryper i kroppen. Jag är laddad.

Att vänta.

…på att en blå pärlhyacint ska slå ut. Eller att vänta, på att en bäbis ska födas. Väntan. Speciellt.

Det är en helt vanlig lördag, egentligen. En sån där, då kaffekoppen sitter fast lite längre i den ena handen och morgonrocken värmer kroppen en stund extra. Men mitt ibland det där vanliga… så väntar vi. Inte bara på en att en blå pärlhyacint ska slå ut. Nä.

Vi väntar på att en bäbis ska födas.

Kram/lillafrun

Att inte ha kunnat hålla sig. Igen.

av Emmeli | feb 21, 2014 | Jag och M, Liten i magen, Shopping

Fredagarna är mina älsklingsdagar.

Jag tycker om veckans andra dagar också, men fredagarna är speciella, så är det bara. Särskilt eftersom dom nu på slutet ofta inneburit morskan-besök. Som du vet, så fullkomligt ääälskar jag morskan-besök. Sorgligt att träffarna snart är över. Så nu njuter jag av varje gång så mycket jag bara kan. Idag var det ett långt besök, vi gick igenom allt möjligt. Till exempel hur M ska agera ifall att bäbisen är på väg ut när vi sitter i bilen, på väg mot BB. Kära nån vad pirrig i magen jag blev då!

Hjärtljuden var sådär stadiga och vackra som vanligt. Preggo-lyan hade inte växt någonting från förra gången… men då låg den i och för sig lite över tillväxtkurvan, så nu var vi mitt på igen. Ingen fara alls med andra ord. Bäbisen ligger så långt ner nu, så det är därför helt enkelt. Skönt för mig, då det betyder att jag kan andas bättre!

Efteråt blev det en liten sväng på stan. Liten behövde en filt. Och pappan fastnade för en mini-hood-jacka och mini-mys-bralla i storlek 50, som matchar mammans mysdress. Ja, jag kan väl inte påstå att jag inte fastnade för den. Det vore att ljuga stort. Så, återigen, kunde vi inte hålla oss. M har nu kittat både mig och Liten med mjukt och skönt inför BB-vistelsen.

Det känns ofattbart och magiskt.

Nu ska jag ta en promenad i snöyran, bort till vännerna. Det är hockey. Och ojsan då, nu blev det visst så bråttom att lillafrun får vanka dit på egen hand, eftersom M aaabsolut inte kunde vänta en sekund till…utan ordagrant sprang ut genom dörren, med frusna kärleksmums i burk och med mössan på sned. Älskade man.

Önskar er en trevlig helg, braiga Ni!

Kram/lillafrun

Tjat eller inte.

av Emmeli | feb 21, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Liten i magen

Åh. Han är hemma igen.

Sent igårkväll kom han hem. Trött, med ruffsigt hår, röda ögon men med det där leendet som säger mig allt. Åh, du är hemma igen, suckade jag. I samma stund som jag skrev orden nu, suckade jag också. Kanske tycker du att jag tjatar, men det äär väldigt speciellt att vara solokvist på veckorna, såhär preciiiis, precis i slutet av preggoteten. Så det är med stor lättnad som jag ser på mitt gröna-kryss-schema, som bara har några få tomma rutor kvar.

Och idag är det ju fredag, igen. Älskade, älskade fredag. Jag känner mig lite som en zoombie efter en natt av jag vet inte hur många uppvak, osmidiga vändningar från ena sidan till den andra och för att inte tala om alla preggo-kissningar. Det, är en sak jag är less på faktiskt. Att springa på tjotta typ 200 gånger om dygnet…. det är nästan ingen överdrift. Men något jag njöt av vid varje gång jag eller Liten väckte mig, det var att se den där vackra mannen som låg utslagen, alldeles bredvid, efter en vecka av alldeles för många timmar jobb varje dag. Allt för att så snabbt som möjligt komma hem till lilla familjen.

Så nu tar vi helg och laddar energi, hemma i den skinande lyan, med den vaaaansinnigt raka hissgardinen och med såna där oceaner av den bästa sortens tid; tillsammanstid. En helg med planer, antal få.

Ett utav av dom få är inom en liten stund… favvo-stället du vet! Liten laddar upp med fredagshicka.

Fredag- NJUT!

Kram/lillafrun

Misstänksamt eller inte?

av Emmeli | feb 20, 2014 | Emmeli funderar

Idag har varit dagen då jag skulle ha bestigit Mount Everest.

Ja, jag fattar ingenting. Känner mig nästan misstänksam till all energi jag bara sprutat ut idag. Hade visserligen en lugn morgon, med frukost och ett försök till OS-tittande. Och en ljuvlig långpromenad tillsammans med grannarna, i strålande solsken. Det gav energi i mängder. Så sedan bröt det loss och det ena ledde till det andra.

Det är vädrat, alla fönster är putsade, köket fullkomligt blänker om varenda lucka, kryddburk och varje liten kakelplatta. Köksgardinen är utbytt till en hissgardin som släpper in så mycket ljus som möjligt. Och strykhögen är plötsligt försvunnen och kylskåpet är återigen fullproppat, efter en sån där handlingsresa tillsammans med gullvännerna. Ett cirkelpass i hallen är tränat, med känslan yeah yeah, wow wow! Och slutligen är det såklart dammat, dammsuget och knäskurat överallt. Mattorna hänger fortfarande ute för att bli så kalla som möjligt.

Misstänksamt eller inte? Det visar sig!

Enda lilla krokbenet jag stött på idag, var när rundstaven till hissgardinen plötsligt var spårlöst borta. Och preggot här i huset behöver inte så mycket mer än så för att det ska börja ryka…. för snabbt la jag ihop ett och ett. Mannen har ju haft värsta TRX-bandsproduktionen senaste tiden…Och där har han, den lilla lurven, använt min rundstav. Morr. Men jag vägrade vääänta på att M skulle komma hem och fixa mig en ny, så jag drog ner i förrådet i M´s gömmor. Jag har förstått att det är där man hittar grejer.

I källaren är det något apdåligt lampsysten så lampan släcks typ efter 30 sekunder. Så ungefär i samma skede som jag och tjockmagen tagit oss förbi både barnvagnar och hockeytrunkar (okej, en av varje men livet smakar inget utan krydda!) så släcktes lampan och jag var tvungen att masa mig ut tillbaka i förrådskorridoren, kravla mig i mörkret efter väggen för att leta lysknappen.

Tänder.

Vi, jag och magen, gör ett försök till att ta oss förbi hinderna. Vi lyckas och.. där slockande lampan igen och det är kolsvart.

Tänder.

Tredje gången gillt lyckas vi hela vägen fram.

Där hänger en rundstav, tjock som bara den. Jag tänker: Den där! Den där ska jag ha, skit samma vad den är tänkt till. NU är den min!

Lampan släcks. Men nu kan jag vägen så bra att jag inte behöver något ljus för att ta mig ut och upp tillbaka i lyan. Letar fram en såg och på två sekunder har jag min rundstav. Fett nöjd!