Och så var det kväll.

Jag sitter i köket och har precis ätit middag. Köttfärsbiffar och sallad. Och hinkvis med vatten. Jag är så förbenat törstig hela tiden. Och idag är jag både törstig och trött. Fantastiskt trött, faktiskt. I huvudet. Dagen har ju, för första gången på 3 månader, innehållit timmar på skolan. Väldigt roligt, men oj vad ovant det kändes. Under föreläsningen på förmiddagen så sov Liten och när det började närma sig matdags kom pappan och lilla prinsen. Jag fick ett sms där det stod ”vaknar<3”. Och ut som jehu flög jag ur föreläsningssalen, ut till han som jag längtat mig galen efter . Ur munnen kom orden Bbbbääbiis!! Mamma är här nu!! Folket i foajén måste trott att jag var galen. Och jag säger inget om den saken. Jag säger bara som det är. Jag är galen i honom, min älskade miniman.

Tre dagar av måste-fix är alldeles lämpligt, faktiskt lite smygroligt, trots att det är examinationer på g. Det har ju med dom där vännerna att göra. Dom vi lunchade med på kåren idag. Det var Litens första kårlunch. Och som den musikbäbis han är, svidande han om till ny blöja, i ett övningsrum, såklart. Och sen for han från den ena vännens famn till den andra. Och det värmer i hjärtat att se; han är älskad, lille S.

Mina älskade rullade sedan hemåt medan jag och kompanjonen kämpade på lite till. Sen drog jag hem. Och jag vet inte hur många pussar dom där gosiga minikinderna har fått sedan jag ramlade innanför dörren. Det är det enda jag har gjort sedan jag kom hem.


IMG_6823

Älskade handen i min. 

Sen har jag varit ute på en löprunda i skogen också. Och! Hör på det här: yogat. Jaa… jag har kommit på att det nog kanske är bra för mig. Jag är ju så himla hyper av mig. Att andas låååångsamt (får lite fnoskler av att bara skriva ordet långsamt… ett tecken! Yoga är bra för mig.) och inte bara göra träning som innebär maxpuls och massa galna hopp, blodsmak och sånt, jag tror på det. Det också, alltså! Yoga. Ja vem vet, kanske min nya grej? Jag började med solhälsningen. Den kan jag sedan förut. Men lite bortglömd var den delvis, så mannen drog ut en beskrivning åt mig. Med bilder och text och hela faderittan. Första varvet höll jag på att dö. Ja,för innan jag hade läst varje positionsbeskrivning, där varje mening började med antingen andas in eller andas ut, följt av en lååång beskrivning av hur man tog varje position…så var jag typ lila i ansiktet. Det småblåste lite, så papperna flög. Jag höll ändå andan. Myrorna bet mig på fötterna. Jag började känna hur arga Lilla-My-typen klev fram. Kände mig också lite småskum som stod där ute på gräsmattan, flåsandes, ja menar; aaaandandes luuugnt. Men annars! – så gillade jag det! Och till slut fick jag lite flyt på det hela. Och efteråt kände jag mig inte lika snart-kommer-kanske-åskan-tung i huvudet.

IMG_6818

Och nu ska jag fira med en dusch och en lugn kväll. Det är ljuvligt väder ute. Kvällssolen är vacker, graderna varma, det grönskar så det knakar, fåglarna sjunger, himlen är blå. Ja, du förstår. Ljuvligt.

Min tisdag alltså. Den har innehållit lite av varje, kan man säga.

Ha en god kväll!

Kram/lillafrun