God morgon ifrån huset!
Vi klev upp tidigt i morse och har haft världens lugnaste morgon. Ätit frukost i en mindre evighet, sörplat kaffet långsamt och bara haft det gott. Men nu ska vi bryta upp härifrån. Vi, Lilla familjen, kramar ur varendaste dag nu, så mycket vi bara orkar. Dom här oceanerna av tillsammanstid, börjar lida mot sitt slut och sommardagarna blir färre och färre och sommarledigheten, mindre och mindre.
Dagarna, det går att räkna dom nu.
Snart åker vi norrnorrut. Och livet tickar vidare där. Älskat, det också, men som vi njuter av vårt nu just nu.
Som igår; efter fix-och-grejs så var vi bjudna till världens bästa päron på middag och mys och möjlighet till barnvakt. Så lyxigt och gott alltihop! Innan den världsgoda middagen stack jag och mannen ut på en springdate tillsammans. Vi sprang den där hatälskade tommelmorundan med en backe så brant och lång att den nog aldrig någonsin kommer kännas lätt som en plätt. Om än den känns lättare nu än tidigare i livet. Och vi sprang upp, förbi lillskolan där jag gick när jag var liten Emmeli. Vi fortsatte förbi farmors hus och mormors hus och förbi det dagis jag gick på när jag var pytte. Där det finns buskar som jag vet att jag satt bakom och pussades tillsammans med han jag var kär i när jag var 5 år. Ja, det var en härlig runda det där. Och jag kände mig så lycklig. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva mitt livs starkaste jag, bara några månader efter att Liten i magen lämnat magen, och äntrat världen. Återigen, kroppen är fantastisk. Några (rätt många) skopor tjurighet har förstås också vara nödvändigt för att uppnå denna form och känsla. Jag skulle ljuga om jag sa något annat!
En han-och-jag-selfie efter avslutad löptur. Svettiga och glada!
Näpp. Vad jag babblar i väg här. Det får vara så. Men nu, nu är vi taggade på att starta den här dagen på riktigt!
Senaste kommentarer