av Emmeli | jan 22, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Lilla, lilla bäbispojken. Så lugn och stillsam.
Ha, ha.
Inte direkt, kanske. Jo, när busfröt var så trött, så trött och vi precis var på väg ut för vår långpromenix, då låg han som en prins och bara tittade på morsan menande; bädda ner mig nu då?. Kylan håller oss inte inne. Det är så friskt att vara ute och dessutom så förbenat skönt när man får komma in igen, med kinderna rosiga. Och! Nu ni, nu är ljuset på väg åter. Mitt på dagen är det faktiskt ljust nu. Hallelujah!
Bushumöret har varit på topp, hela dagen. Gungstolen har fått sig otaligt många gungomgångar. Morsan har haffat Miniman i kompostpåsen, i blöjhinken, under skrivbordet dragandes i alla sladdar. Bakom pianot, i kökslådorna, i skåp och garderober. Nu jädrar är alla eluttag igentejpade med svart gaffatejp. Ohyggligt fräsigt, faktiskt. Ja, nu får fancypancy ta steget tillbaka och bebbe-säkerheten kliva fram. Så får alla prylar på vardagsrumskistan ge vika under dagen. Kistan är liksom perfekt höjd för Minimannen att stå och vicka på stjärten och säga Da-da-da! (dansa-dansa-dansa) när musiken dånar. Några ljuslyktor anser han inte behövas där utan tar dom två och två och drämmer ihop dom. Ha, ha. Snart hänger han nog i gardinerna också!
Alltså, hur mycket är det egentligen möjligt att älska en Miniman?
Nu har jag, med hjälp av Miniman, inför-helgen-städat lyan och sitter nu och pustar ut. För ett år sedan fnös jag av tanken på att inte hela tiden ha det tipptopp och varenda pinal på sin ”rätta” plats. Nu? Bebbelivet i ett nötskal gäller. Och det finns inget jag älskar mer. Pinaler på sina rätta platser? Oviktigt. En lycklig bäbis? Världsviktigt!
Men nystädat kommer alltid vara nystädat. Alllltid vansinnigt härligt, tycker jag. Kanske ännu härligare nuförtiden. Omåttligt nöjda sitter vi här, blöta om knäna. Hon för att hon skurat och han, för att han envist krypit efter, sladdat omkring och undrat varför i hela friden hon gjort det så halt på golven…
Det doftar skurmedel och golven blänker. En stund framför Pippi Långstrump väntar. Vi varvar ner och har en skön stund. Och imorn, är det fredag, minsann. Fett najs.
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2015 | Middagsmat!, Recept
Hello.
Jo, jo. Det var ju vansinnigt gott det där och jag förstår att ni vill ha receptet. Tyvärr finns det inget prick-och-precis-recept, men typ såhär..
Vegetarisk lasagne
– krämig och mättande. Lasagnekoma utlovas.
Till en normalstor ugnsform, 4 personer (typ en sån på bilden!) behöver du:
- 8-10 färska champinjoner
- 4 vitlöksklyftor
- En liten påse färsk spenat (65 gram)
- 3 lagomstora morötter
- Någon sorts småtomater, en näve cirkus
- Créme fraiche, 4 dl kanske..
- Vatten
- En skvätt grädde
- Salt och peppar
- Och ost!! för sjutton. Riven ost.
- Och mozarella, två klumpar.
- Lasagneplattor, färska eller inte, hur man behagar.
Sen då?
- Skiva champinjonerna och fräs i vitlök, salt och peppar
- Skala och riv morötterna
- Skiva småtomaterna
- Gör ostsåsen på enklast möjligast vis; creme fraiche som du blandar med vatten och grädde för önskad konsistens. Ha i så mycket riven ost som du känner för. Koka upp och smaka av med salt och peppar.
- Varva sedan; ostsås – lasagneplattor – riven morot- ostsås- lasagneplattor- tomat- ostsås- lasagneplattor- svamp- spenat-ostsås-lasagneplattor- ostsås- skivad mozarella
- Skjuts in i ugnen på 225 grader i ungefär 25-30 minuter (om du INTE har färska lasagneplattor. HAR du färska, så går det fortare såklart).
Vansinnigt gott. Lättsamt. Krämigt, vitlökigt och perfekt mat för att stänga vinterkylan ute.
Som sagt, inget prick-och-precis-recept. Men på ett ungefär. Vegetarisk lasagne. Tack Syrran för ditt goda påhitt och lycka till, alla ni!
Ps. Gå in på facebook och gilla lillafrunsdagbok för att få uppdateringar snabbast möjligast! Så kan dessutom ääännu fler ta del av värmande lasagnerecept! Ds.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen
Med sneda morgonfrillan i sitt esse, ögonen igengrusade och kroppen som en mör, mör klump. Stod jag där med kameran och försökte fånga himlen som väckte oss denna morgon. Magisk. Och plötsligt, var den borta. Dom eldiga färgerna byttes ut mot ljusa, bleka, vintervackra pasteller.
Det är torsdag idag.
Vi har precis noll och ingenting inplanerat. Jag och Liten, alltså. Perfekt efter en dag som igår. Det blir en extrakopp kaffe denna morgon. Jag är så himla trött. Det är inte Liten. Han har sin raketmotor på och är på livsupptäckarhumör. 
God morgon!
Det blir nog en fin torsdag, det här. Visst?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Håhå.
…nu känner jag mig som en blandning mellan en urlakad sill och en gammal disktrasa som gjort sitt. Nåja, så farligt som det låter, är det förstås inte. Bara det att jag hållit på och grejat som en arbetsmyra, hela dagen lång. Trött och löjligt nöjd, det är tillståndet hos undertecknad.
Mannen har haft ledig-onsdag så vi bestämde oss för att grejsa med allt möjligt idag, när vi kunde teama liksom. Först var vi ute på en långpromenad, vilka är det som går och går och går och går….., det är vi.
Så grejjade vi med tråkiga saker i förrådet och äntligen, äntligen kom jag mig för att rensa i Litens garderob. Småstorlekar som ligger där och bara tar plats. Är det något vi inte har sådär hutlöst mycket av här i lyan, så är det plats.
Sen unnade jag mig ett sjuhelsickes träningspass, ett lite längre ett. Mannen var min PT och det slutade med att jag var slut som en jagvetintevad och hade visst kört 9 tabatablock fyllda av jobbigheter. Väldigt roliga sådana. Sen hann jag bara hoppa i en dusch och torka mig så pass torr att jag inte såg ut som en hund som varit ute i spöregn, innan vi drog ner på stan. Jag sprang ett snabbt varv medan pojkarna väntade i bilen. Sen drog vi av en megahandling på stor-ica, fyllde kylskåpet till höjden och bredden.
Till sist har mannen bjudit mig på en hiiiiimmelskt god vegetarisk lasagne, á la Syrran. Sån där med färska champinjoner frästa i massa vitlök, riven morot, körsbärstomater, färsk spenat,och god ostsås och mängder av mozarella på toppen. Inte så svårt att göra, bara vansinnigt gott.
Och jag har precis gräddat sista plåtarna av tekakor, som jag visst drog till och gjorde storsats av här mitt upp i alltihop. Matlagning och bakning, hör kanske inte ihop i det här lilla köket, älskling. Sa mannen, lite extramurrigt och jag låtsades som ingenting.
Älskar att ha frysen proppad av hembakat och mår så gott i hjärtat när jag får ge Liten mackabitar av morsan-bakat bröd. Gott så det förslår, är det ju också. (HÄR är receptet jag brukar använda. Idag hade jag hälften-hälften vetemjöl special och grahamsmjöl. Och grova havregryn, såklart).
Onsdag, ja. Och nu väntar en kväll av lugn och ro. Soffan är aldrig så skön som när man är riktigt, riktigt trött.
Hoppas du också haft en finfin onsdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
God morgon onsdag!
Alltså..
Det är så vansinnigt skönt att ”bara” ha uppdrag ’att vara Litens bästa morsa’ nu om dagarna. Att inte behöva blanda ihop med någonting annat, utan bara, bara ha tid att vara med honom. Det gick ju fantastiskt bra i höstas också. Men jag tror att jag och M är så tjuriga av oss att vi aldrig i livet skulle ha erkänt (främst för oss själva) att det ju var lite halvgalet. Men å andra sidan visste vi att det var under en begränsad period, att det nånstans efter nyår skulle bli ändring på crazytempot. Mycket riktigt. Nu är vi ju här, på andra sidan. Som sagt, väldigt skönt. Och trots att det varit lite mycket den senaste tiden, så känner jag ändå att jag lyckats hålla 100 % fokus på Liten… ja, precis. Utöver dom där hundra procenten har skrivandet och pluggandet fått ta plats. Så det har helt enkelt varit lite mycket.
Jag blir typ nervös nu i efterhand av alla karusellpåhitt vi har tagit oss igenom. Förra året den här tiden läste jag någon slags rääserfart för att i slutet av februari kunna kliva på Liten-ledighet och vara hel-ledig ända till i höstas, utan att behöva ta studieuppehåll alltså. Den där planen hade aldrig gått om inte preggoteten och Liten i magen hade skött sig så bra.
Det är helt sonika bara fortsätta att tacka och vara tacksam. Och konstatera att lite tjurighet på toppen av det mesta, bara kan vara fiffigt, faktiskt.
Vad som hände igår?
Han stod. Själv.
Han gjorde det första gången för några veckor sedan. Men det var för att jag höll i honom och släppte småhänderna när jag kände att han hade balansen. Han ramlade då så fort kroppen vinglade lite. Men nu. Nu släpper han taget om stolen, eller vad han nu håller i, alldeles självmant. Så står han där. Parerar och blir till slut så till sig att han landar på den mjuka blöjrumpan.
Älskade Minimannen. Coola ungen som är så bestämd att morsan hoppar till ibland. MÄÄÄH! säger han, och flaxar med händerna som om han tycker morsan är lite småtrög som inte fattar exakt, på stuberten, vad han menar. Det är inte lätt att vara morsan alla gånger, haha!
Nu ska vi starta onsdagen här.
Önskar Er en god dag!
– och TACK för så fin respons på gårkvällens inlägg. Så himla, himla glad jag blev av alla svar och så spännande att läsa.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer