av Emmeli | apr 11, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan
Nu är vi hemma!
Jädrans vad långt det var till norrnorr idag. Och fy vale vad drygt att åka från barmark till snö, om än det inte är tvärmycket snö kvar här, men ändå. Snö är vi kräkless nu, rent ut sagt. Nåväl. Här ska inte deppas! Det är strålande sol, många plusgrader, det töar och till och med pippifåglarna kvittrar.
Resan har gått bra, trots att vi var less rätt snabbt, alla tre. Lite katten i hatten på lill-macen för Minimannen och pladdrande om flytt för päronen, så har ändå resan svischat fram. En mathandling drog vi till med innan vi var hemma också, när vi var som mest less. Smart. Liten var på rymmen mest hela tiden. Jättekul tyckte hela Ica Maxi, förutom päronmamma och päronpappa…
Mannen har kört hela vägen, i vanlig ordning. Så nu när vi kom hem har jag gått ann som en tornado här, inte mer än rätt. Dessutom älskar jag det; att packa upp, sortera tvätt, dra igång en tvättmaskin, lägga var sak på sin plats och bara tvärdra en dammsugare efteråt trots att det var precis nystädat innan vi drog från lyan.
Nu ska vi njuta lördagmiddag och bara ha lugn kväll. Jag är helt mör i kroppen, efter all träning förstås men även efter den där lilla bergbestigningen vi gjorde igår (skaa visa bilder, så makalöst vackert det var!) med Minimannen på ryggen. Det får bli ett dopp i badkaret för oss alla tre, både skönt och välbehövligt.
Och ja, titta! Ett par gammskor. 24 år gamla. Från när jag var liten. Mamma hittade dom hemma i förrådet igår och jag blev så himla glad. Vad mysigt att ha, liksom. Och Liten kommer säkert tycka dom är übersnygga i sommar!
Åh. Nu blev jag sådär tokpepp. Klockan är snart 18, det är jätteljust och solen skiner. Vi är hemma i lyan vi älskar, men är så less på att vi kolavippar, men ändå, ändå älskar för att den är vårt hem. Nu och ett litet, litet tag framöver. Håhå!
Ha en fin lördagkväll allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år
Så var vi återigen på väg norrut.
Mot norrnorr och lyan vi älskar, men ändå är så less på att vi nästan kolavippar.
En sista morgon hemmahemma fick vi, med frukost bättre än på vilket hotell som helst. Liten hjälpte pappamorfar att kamma Torehundens skägg och busrejsade en sista gång. Medan morsan stack ut och sprang en sista runda innan hemfärd. Och nu är vi alltså på väg, till det vi kallat hemma i snart fem år men som nu börjar kännas som något annat, något vi är på väg ifrån.
Vi har haft så himla fina dagar här hemma. Välbehövliga. När jag fick slappna av på riktigt klappade jag ihop som ett korthus, typ. I tre dagar, precis i början på den här veckan, var jag mer eller mindre som ett vandrande spöke. Men för var dag som gått, för varje kväll jag gått och lagt mig i tid tillsammans med Liten, för varje stund jag tillåtit mig själv att bara tokgråta för att det är det som känts skönast. För varje stund jag vilat i hammocken, för varje pepp- och pratstund med familjen, för varje älskat springvarv, så har jag bara blivit mindre och mindre spökig. Och nu känner mig som en ny människa, i jämförelse med i måndags. Hallelujah!
Vi, jag menar mannen och jag, har hittills varit så bra på att ta en sak i taget. Det har gjort att det har flutit på så bra och att saker liksom inte har känts jobbiga, än om det är rätt mastodontiga perioder vi tagit oss igenom. Felet jag gjorde nu, var att jag bara staplade allt som känns pirrigt och småjobbigt här framöver, i en enda stor hög. Staplande, när man dessutom är trött och slut efter en målgång. Inte bra. Dessutom blev jag farträdd, i efterhand liksom. Men nu försöker jag återigen att tänka en sak i taget, allt kommer att lösa sig! , precis som jag brukar och det känns som ett stående, vinnande koncept. 
Mammamormor och Liten spejade på pippifåglarna en sista gång.
Sen blev det kramar och pussar och ett tack-för-allt! Vi älskar er. Hejdå, vi ses snart igen!
Älskade hemmahemma.
Lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen
Ja jädrans, alltså. Vilken tur vi har varit på i eftermiddag!
Har en hel drös av bilder från denna vackra tur med la familia, men jag tänker att vi tar dom imorn eller så. För nu ska vi ha fredagsmys, med hettande kinder och varmt hjärta.
Vill bara önska er..
Trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år
Vi vandrar hit…
..och vi vandrar dit.
Fredag!
Och det råder ingen tvekan om att det är april. Vädermässigt, menar jag. Igår sol och varmt, ena stunden. För att i nästa plötsligt vara världens störtskur. Precis då var vi ute på lekstund med Minimannen. Han brydde sig inte nämnvärt utan spatserade på i alla fall. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hit och dit.
Och idag riskerar vi att möta världens snöoväder om vi åker norrut. Så vi har beslutat att vi inte åker till norrnorr idag, vi tar det imorn. Det blir alltså en bonusdag här hemmahemma och den ska vi ta tillvara på; jag och mina pojkar.
Vi har startat med sån där lyxfrukost och skön morgonstund; Liten och Torehunden har jagat varandra och det är så härligt att se. Tore har tyckt att Liten varit rätt dryg senaste tiden, då han bara blivit ryckt i svansen och klappad lite för hårdhänt. Men Minimannen verkar ha lärt sig nu, klappar fint och är mjuk på handen. Så himla gulligt!
Han är ett riktigt busfrö vår lille prins. Det syns nästan, va?
Nu ska Liten sova i vagnen och jag ska sticka ut på en sån där springtur i aprilvädret!
Ha en fin fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2015 | Emmeli funderar, Träning
Vinden susar i öronen, solen värmer ansiktet och benen bär mig framåt. Det doftar tidig-vår, ni vet. Lera, jord och framtinat hundbajs. Jag har hög musik i öronen men jag hör mina snabba och ansträngda andetag i alla fall. Jag springer och springer. Jag springer uppför, känner pulsen och hur den stiger. Jag tar mig upp på toppen. Tjoar för mig själv. I samma veva som backen börjar peka neråt, sjunker pulsen och jag kan pusta ut ett slag. Jag tar igen mig i utförsbacken och låter benen bara springa, som av sig självt.
Jag njuter av känslan.
Jag känner mig fri.
Och orädd.
Lycklig.
Och tacksam.
Så kommer jag hem och kastar mig på altandäcket i solen. 
Det är egentligen inte sådär varmt, men jag är kokhet och det känns som en sommardag, där jag ligger i både sol och lä. Där pustar jag ut. Boostad med massa ny energi och med tankarna sorterade.
Att springa.
-Som den bästa medicinen.
Lillafrun
Senaste kommentarer