Just, precis, så.
Den här söndagen stoppar jag i hjärteasken, på direkten.
Trots att vi fick möta dagen tillsammans med klarblå himmel och strålande sol, så kände jag ändå där på förmiddagskvisten en moloken känsla i kroppen. Jag blev tvärlängtig på mannen och tyckte synd om Liten att han inte sett sin pappa på snart en vecka, och såklart synd om M också, som inte fått träffa sin gullunge på snart precis en vecka. Men, så tänkte jag om. Sov ner Liten i vagnen och drog själv ut till hardcoregymmet. Cyklade tills svetten bara droppade om mig. Lite styrka på det och jag klev ut ur det där förrådet som en ny människa. Med vi-ska-klara-det-här-känsla.
söndagsfräsch i ljusa chinos från förra året och en ny tisha i en utav mina favofärger; korall. Det är vår för mig.
I köket doftade mammalagad lunch och en äppelkaka värd att längta på.
Sen, till dagens absolut bästa;
Min moster, tillika Gudmor. Min kusin och två av hennes barn, det vill säga Litens tremänningar, kom på besök. Så himla, himla mysigt. Det var längesedan vi sågs och därför nu så himla roligt att ses. Minimannen dundrade på i vanlig ordning och showade järnet.
Efter tre timmar sovning i vagnen hade han en del energi i lillkroppen, om vi säger så.
Så vi satt där ute på altanen och hade det gott. Åt lunch och fikade..och pratade om ditten och datten och kramades och skrattade och lekte och drog leksaker av varandra (mest kidsen det sista, faktiskt) och vips var klockan sen eftermiddag och vi sa hejdå. Varma i hjärtana, efter en så mysig eftermiddag tillsammans.
Jag och Liten klädde då på oss och gick ut en stund i det helt ljuvliga vädret; eftermiddagslugnt, fågelkvitter, varm sol och med vår i luften. S hoppade i sandlådan en sväng innan eftermiddagssovning. Drog av ett avgrundsvrål när hans ohyggligt dumma mamma lyfte upp honom ur sandhaket. Hur kunde jag, liksom? Men han kom på att det ju var fasligt skönt där i vagnen och somnade.
Då, tog jag tillfället att dra iväg med skrindan, proppfull av saker och så med kameran på axeln. Ett litet fotouppdrag är gjort och jag bara ääälskar att fotografera. Så fantastiskt roligt! Håkan var min vän och följde med han också. Helkonstigt, sa han. Och jag kunde väl vara beredd att hålla med.
En extraordinär söndag med något heltkonstigt på toppen. Precis så.
Lillafrun
Senaste kommentarer