av Emmeli | maj 5, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Tisdag!
Regnigt och så, så grått.
Sovmorgon. Fick väcka bäbisen till slut. Extremlyxigt. Frukost- och morgonbestyr. Tvätta och hänga tvätt. Slita ut sängkläder, tvätta, tumla och bädda tillbaka våra favoriter i stora bäddsoffan. Pappamorfar, Torehunden och Minimannen lekte som galningar under tiden jag rejsade runt i ett stadrace; dammsög och torkade golv nere men piffade även på vår våning. Så en massa bus och lek och jagande (morsan springer som en tätting efter Minimannen) och läsning av Mamma Mu och annat som vi hittade i stora bokhyllan på vår våning.
Lunchfix. Sen bäddades Liten ner i vagnen och sov dagens första och sista lur (jag brukar bara låta honom sova en gång om han drar till med sovmorgon. Annars sover han alltid två, som sagt). Då passade morsan på att dra iväg på en sån där megajobbig cykeltur som inte tar en någonstans men som framkallar mjölksyra från avgrunden och sprutande svett. Endorfiner.
Sen uppfräschning av svettmonster.
(Förresten! Hittade hårborsten igårkväll, när jag febrilt letade nappen som försvunnit från ena sekunden till den andra. Jag sökte överallt. Jag hade ju precis sett den och sånt där kan göra mig knäpp i huvudet. Mitt i allt letande lyste jag bakom elementet i ett sista försök och där var hårdborsten.. och diverse annat som Liten, garanterat han, gömt där. Och nappen? Den hade han lagt i ett blöjpaket…)
Parentes. Vi går vidare;
Liten sov och sov och jag var sugen på friskluft. Så jag packade mellis och drog ut med Minimannen fortfarande sovandes. Jag förstod att han skulle vakna eftersom han sovit så länge, och mycket riktigt. Och sån himla mysig promenad vi fick. Vi såg huur många djur som helst; galopperande hästar som var helt galna (åååhå, hästabstinens), tre långhalsade saker som flög ovanför oss (tranor typ?), höns, rådjur, ännu mer hästar, ett litet föl. Ja, vi hann nog säga tittah! minst två hundra gånger innan vi var hemma igen. Hemma, där Minimannen fick utelek-kläder på sig och vi fortsatte vår utevistelse, med premiärande av något väldigt fiffigt.
Och nu är det pussar och kramar på löpande band till Torehunden och så har den pensionärsskolkande Mammamormorn kommit hem och tisdagen börjar nå kväll och vi ska samlas kring middagsbordet. Jag längtar redan efter att få krypa ner i den renbäddade sängen bredvid min gosebäbis. Men först ska vi ha mysig kväll. Lek och bus och sedan förvandlande av Miniman till pyjamaspojke och servering av den lagomvarma, mysiga vällingflaskan..
Jo, jo. En dag i ett Minimänniskoliv kan konsten att gå i ett nafs alltså.
Ha en skön kväll!
(10).
Lillafrun
av Emmeli | maj 5, 2015 | I samarbete med.
Där ligger Håkan-kaninen, ja.
Utslagen i den varma vårsolen. Ombäddad av något mjukt.
I samarbete med Nordljus får min Miniman chans att prova detta bäddset. Minisängkläder med små, små stjärnor strödda över hela alltet. Där kvalitén är himmelsk och dom små sängkläderna så mjuka att jag aldrig känt något liknande. Gjort av 100 % ekologisk bomull. Som den gentleman Minimannen är, lät han sin vän Håkan-kaninen låna och slumra i det mjuka en stund.
Bäddsetet kommer från Littleheart. Vill Du att din lilla Minimänniska ska ha ett precis likadant klickar du HÄR, eller något liknande från samma märke? –Klicka HÄR, där finns en drös av fina sängkläder för dom allra minsta.
Så småningom tänker Liten och Håkan bädda i deras spjälsäng och inte vara ute på åkern och sova, som några andra luffare. Inte för att det är något fel med det, inte alls. Men detta set passar alltså helt utomordentligt i en spjälsäng.
Ja. Eller på en åker.
Det är vilket som.
Detta inlägg är i Samarbete med Nordljus.
Littleheart. Mjukare får man leta efter.
Lillafrun
av Emmeli | maj 4, 2015 | Lilla familjen, Mammalivet
Ja, det är där vi varit i tiiiimmar idag. Utomhus, alltså.
Ni ser ju. Lägg då till att det är vindstilla, tyst och med enbart fågelkvitter som hörs och jag och Minimannen har en världstrevlig tommelmorunda tillsammans, där vi pratar med världens finaste man i telefonen. Vi gick ut tidigare än vanligt, så Liten var inte sovtrött förrän vi gått nästan hela långrundan. Mysigt att ha honom vaken i vagnen för en gångs skull. Vi kikade på hästarna och pippifåglarna och konstaterade att det går fort nu;
… det blir bara grönare och grönare för varje dag.
Där har ni början av tommelmobacken. Sen fortsätter den i två och en halv evighet.
Den är fin, den där backen.
Just nu full av små vårlökar som blommar precis vid vägen. En vägkant som gör en glad, helt enkelt.
Och den där långbacken, är alllltid så förbenat skön att komma upp på toppen av. Så möts man av den finaste bokstaven också.
Jag och Liten drog till med ett familjefoto. Vi var helt sonika så jädrans nöjda när vi var där uppe på toppen. Håll tillgodo
…… klockrent.
Lilla Familjen L.
Alla samlade. Ni ser väl? Spökmorsan nere till vänster, suddigare-än-suddigast-Liten där i mitten. Och så mannen. M!
Ja, så det är där vi varit idag. I världens största rum;
Motionerat, sovit, ätit grus, suttit en halv evighet i sandlådan, sörplat kaffe, dragit på oss inte mindre än två bulor. Åkt skrinda, krattat grus och så har vi varit vansinnigt trötta också. Jag var uppe och nattsuddade till alldeles-för-sent och har enbart mig själv att skylla. Liten har varit som ett åskmoln för att han blev väckt i förmiddags mitt i sin skönhetssömn.. jag vet inte vad som väckte honom. Det enda jag vet är att både jag och Liten är i stort behov av mycket sömn och skattar oss lyckliga som får sova så gott och mycket hela tiden, men idag har vi legat lite på minus både han och jag. Det blir en tidig kväll, med andra ord.
Har ni haft en bra måndag?
Hoppas det.
Lillafrun
av Emmeli | maj 4, 2015 | Liten ett år, Mammalivet
Har ni sett?
En tiger till trädgårdsmästare. I full färd med att kratta ordning på gruset. Ytterst märkligt. Fast, egentligen inget konstigt alls. Sådetså.
Den gulligaste, charmigaste, mest bestämda (näst efter sin morsa), rosenkindade unge jag vet. Ljuvlig är ordet och varje dag är en fröjd med dig, Minimannen. Än om du stundvis nästan tar kol på din morsa med ditt virvelvindande, sådär så tungan hänger utanför min mun och jag känner mig som den där godistanten i Pippi Långstrump när Pippi gastar ”Nej, arton KIILO karameller ska jag ha!” varpå godistanten svarar blekt och utarbetat bakom disken; ”aija!”och jobbar vidare..
Ruschasam, men världens snällaste och goaste unge är du!
Och nu är vi inne på vecka två. Det är måndag och idag skriver vi;
(11).
Bara en sketen dag till den riktiga nedräkningen kan börja. Håhå, så fint.
Lillafrun
av Emmeli | maj 3, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Just, precis, så.
Den här söndagen stoppar jag i hjärteasken, på direkten.
Trots att vi fick möta dagen tillsammans med klarblå himmel och strålande sol, så kände jag ändå där på förmiddagskvisten en moloken känsla i kroppen. Jag blev tvärlängtig på mannen och tyckte synd om Liten att han inte sett sin pappa på snart en vecka, och såklart synd om M också, som inte fått träffa sin gullunge på snart precis en vecka. Men, så tänkte jag om. Sov ner Liten i vagnen och drog själv ut till hardcoregymmet. Cyklade tills svetten bara droppade om mig. Lite styrka på det och jag klev ut ur det där förrådet som en ny människa. Med vi-ska-klara-det-här-känsla.
Vips;
söndagsfräsch i ljusa chinos från förra året och en ny tisha i en utav mina favofärger; korall. Det är vår för mig.
I köket doftade mammalagad lunch och en äppelkaka värd att längta på.
Sen, till dagens absolut bästa;
Min moster, tillika Gudmor. Min kusin och två av hennes barn, det vill säga Litens tremänningar, kom på besök. Så himla, himla mysigt. Det var längesedan vi sågs och därför nu så himla roligt att ses. Minimannen dundrade på i vanlig ordning och showade järnet.
Efter tre timmar sovning i vagnen hade han en del energi i lillkroppen, om vi säger så.
Så vi satt där ute på altanen och hade det gott. Åt lunch och fikade
..och pratade om ditten och datten och kramades och skrattade och lekte och drog leksaker av varandra (mest kidsen det sista, faktiskt) och vips var klockan sen eftermiddag och vi sa hejdå. 
Varma i hjärtana, efter en så mysig eftermiddag tillsammans.
Jag och Liten klädde då på oss och gick ut en stund i det helt ljuvliga vädret; eftermiddagslugnt, fågelkvitter, varm sol och med vår i luften. S hoppade i sandlådan en sväng innan eftermiddagssovning. Drog av ett avgrundsvrål när hans ohyggligt dumma mamma lyfte upp honom ur sandhaket. Hur kunde jag, liksom? Men han kom på att det ju var fasligt skönt där i vagnen och somnade.
Då, tog jag tillfället att dra iväg med skrindan, proppfull av saker och så med kameran på axeln. 
Ett litet fotouppdrag är gjort och jag bara ääälskar att fotografera. Så fantastiskt roligt! Håkan var min vän och följde med han också. Helkonstigt, sa han. Och jag kunde väl vara beredd att hålla med.
En extraordinär söndag med något heltkonstigt på toppen. Precis så.
Lillafrun
Senaste kommentarer