av Emmeli | maj 8, 2015 | Mammalivet
Så var det fredag!
Så himla bra, alltså. Det betyder ju att det bara är sju dagar kvar. Av arton, så känns det bara som en skvätt.
Just nu har vi världens mysigaste stund jag och Minimannen;
gäspar högljutt efter en god natts sömn. Med kudden kvar i våra ansikten myser vi här i stora bäddsoffan. Just nu framför ett avsnitt av Pettson och Findus -”Tigergap och cirkussnärtor” (festligt avsnitt!!)- och Liten ligger i min famn, mot mitt bröst. Hans huvud hoppar till lite, i mina hjärtslags takt, och jag sköljs över med en sån där tack-för-livet-känsla. Bästa känslan.
Det är tomt hus. Bara Jag, Liten och Torehunden. Medan Liten kikar på sin favorit, fnissar jag lite för mig själv när jag tänker på gårdagen. Soarén. Älskade R (och världens bästa musikfrökenStoran) var så duktig och jag var en mycket mallig Gudmor ( och Lillan). Det var bara det att jag inte kunde sitta stilla så många sekunder…. typ, kanske, tre… Alltså Liten, vilken liten Minimänniska. Snacka om energiknippe. Han var ööööööverallllt på det där soaréstället, tillika vårt bröllopsfestsplace.
Han sprang slalom mellan bilarna på parkeringen, kramade den vårleredyngigades bilen av dom alla, stoppade småhänder i hjulhusen. Hittade tomburkar jag inte hunnit se före honom, klättrade i trapp, körde fallskärmshopp (utan fallskärm) från högt-för-att-vara-bäbis-höjd. Så sprang han förstås som en galning efter dom större barnen, försökte resa en för han meeegastor cykel och hänga med, han också. Ha, ha på den! Så ville han också klättra där storbarnen var, på såna där grejer som ser ut som überstora trådrullar, ni vet? (kabeltrumma har jag, ända från Tjeckien, fått upplysning om att det heter nu..)
Såna fanns på parkeringen och ungarna var som galna i dom. Liten också. Jag höll i honom hårt såklart, men fick mig en uppläxning av en man. En yngre man… kanske 4 år gammal;
DU mårte förtå att det är livsfarligt för han att vara här!
Ständigt ute på rymmen och med ett torrt morsanskinn springande efter sig. Han bubbelskrattandes och jag, för det mesta, likaså. Det går liksom inte att göra annat, när man ser det där lilla livet. Glad i livet och en riktig buse. Det är min unge, det!
….
Nu ska vi ta fredag!
Önskar er en fin sådan. <3
(7).
Lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Träning
Torsdag!
Och …”Idag ska vi njuta. Sandlådehäng, ute-på-gräsmattan-tabata, sova vagnen under bar himmel, kanske hinna sörpla en kaffekopp i solen…”
Jo, jo.
Njutit har vi gjort, men inte hela tiden. Litenstackarn har stundvis gett ifrån sig såna där ljud som jag inte är van vid, men som jag ändå nu vet vad det är; jädrans tandsprickning. Och det ser så ont ut. Bara från igår till idag har en liten, men i lillmunnen ganska stor, hörntand ploppat fram. Men han verkar ändå inte så brydd som man skulle kunna tänka sig. Gnisslar till ibland som en osmord gammdörr, ungefär.. Häpp.
Han somnade i vagnen och jag drog till med det där tabatapasset ute på gräsmattan. Vidrisch under tiden, men oslagbar känsla efteråt. Precis så. Så full av endorfiner slog jag till med värsta finstädningen i det där huset jag en gång kallade för hemma och som jag och Liten nu för tillfället har som vårt hem. Så tacksamma för det. Finstäda är det minsta vi kan göra.
Skinande rent och min städnerv lugnande ner sig. En del hann jag under tiden Liten sov, men annars är han en hejjare på det där med städning, han också. Och tillsammans, är vi ett grymt team. Det känns längesedan vi hade vanligt torsdags-städrace tillsammans då vi ju är på fläng och språng, så att säga. Så jag njöt idag!
Sen har vi varit ute och lekt i sandlådan, ätit mellis och grus och försökt bada i diken. Morsan har sagt mer än tusen gånger att hon är så glad över dom där brallorna som hennes kille gav henne i höstas..
Fjällrävenbrallorna är perrrfekta att leka ute med Liten i. Jag har ju inga galonisar…. men dom här är min motsvarighet, kan vi säga. Jag kryper och krälar och har mig. Dyker ner i gruset som nån grussimhopperska… det är tvunget. För på en halv sekund har liten diverse obraiga saker i munnen och jag offrar mina fingrar för att rensa. Japp.
Och nu sitter jag och pustar ut en stund efter en sova-ner-Liten-för-eftermidagslur-promenad. Ja, sitter, för typ första stunden på hela dagen. Förrutom några minuter efter träningspasset var över och jag var så slut så jag inte visste vad jag hette. Men sen har dagen tuffat på, vanliga mammasysslor, träning, finstädning och utelek och nu är vi på väg på kvällsäventyr. En älskad liten pojke har sin vårsoaré ikväll. En stolt Gudmor ska dit och lyssna, såklart. <3
Kaffekoppen i solen? Den får vi ta en annan dag!
Önskar Er en skön torsdagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2015 | Emmeli funderar
Att efter gråregniga dagar få vakna till det där;
Sol, blå himmel, värme, vindstilla och till så mycket grönt att det är helt fascinerande. Bara från igår till idag är det så mycket grönare. Regnet gjorde sitt.
Ljuvligt.
Helt klart en god morgon!
Idag ska vi njuta. Sandlådehäng, ute-på-gräsmattan-tabata, sova vagnen under bar himmel, kanske hinna sörpla en kaffekopp i solen…
God morgon till er och ha en fin torsdag!
(8).
Lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Mammalivet
Alltså.
Vad det har regnat idag.
Regnet har fallit konstant, timme efter timme, utan uppehåll. Vi drog ut efter frukost, jag iklädd pappas alldeles-för-stora regnställ och med Liten snusandes i vagnen. Vaaaansinnigt blött. Men härligt på något vänster. En hurpromenad som kan sammanfattas som genomblöt.
Visserligen blött och kanske inget hejdundrande utelekväder, men i övrigt har dagen varit så himla trevlig. Jag älskar verkligen att vara hemma med min Miniman. Vi har sannerligen trevligt ihop. Dansar och sjunger och klappar händerna och äter och pussas och kramas. Så leker vi kurragömma; morsan går och gömmer sig och Liten tussar efter och håller på att göra i brallan av pirr och glädje när han hittar mig. Ja, morsan blir lika gladrädd hon…
En utav dagens allra mysigaste stunder, var när vi åt lunch med pappan. Han satt på restaurang i ett helt annat land, och vi satt här hemmahemma och åt den där himmelska fiskgatängen med potatismos från igår. Tillsammans var vi. Det kändes för en stund som om vi var precis i samma rum. Såna gånger älskar jag teknik. Andra gånger, gör jag det inte. Som när saker krånglar. Men idag har baskemig tekniken varit på min sida. Jag har äntligen, äntligen lyckats bli klar med en del av mitt mastodontprojekt som jag lagt ner massa timmar på. Bilder från ”Liten-i-magen”-tiden, Litens touchdown, Litens första år fördelat i kvartal. Sen lite extramycket från allra första tiden; ”När Liten kom till jorden” och från hans dopdag och ettårsdag… ja, ni hör ju, ett litet projekt. Det finns fantaaastiskt mycket bilder och nu ska det framkallas och sättas in i album. För att Litens första år inte skulle bli helt omöjligt mycket bilder att gå igenom, så har jag var tredje månad sedan hans födsel, satt mig och sorterat ut dom bilder jag vill framkalla från varje kvartal. Det har tagit nog många timmar nu ändå, trots uppsamling kontinuerligt. Extramycket tid tog det också då jag faktiskt gått igenom hela året en gång till. Var så rädd att jag skulle ha missat något bild. Så på kvällar när Liten somnat, har jag suttit och grejsat med detta och idag har jag sprungit till datorn till som tätt och laddat upp bildmapp, för bildmapp. Perfekt syssla en dag i början på maj, när luften är kall och regnet faller tätt.
Nu är ääntligen 626 bilder på väg till tryck. En lättnad, faktiskt.
Med ögonen fästa ute i regnets mitt-i-ingenstans. Som två vindögda fågelholkar har vi stått. Och bara tittat och tittat. För regn är fascinerande grejer. Särskilt när man är ett år.
Med tjocksockar på, har vi varit ute-fast-inne-ute… på altanen alltså. Med regnet smattrandes mot taket i en rasande fart.
Titt som tätt dyker det på Instagram upp bilder och filmer, som inte dyker upp här i dagboken. Sök på lillafrunsdagbok så hittar ni oss där!
Allt gott till Er!
Lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2015 | Liten ett år, Minimannen & Juniflickans kläder och ting.
hej. det är jag, Liten!
Har ni sett, va! Vilka braiga, fina, röda, till-mina-stövlar-matchande galonisar jag har fått av någon som älskar mig så hjärtat svämmar över?
Jo, jo.
Och jag menar, ska det envisas med att vara sånt här regnväder. Ja, då är det så vaansinnigt fiffigt med galonisar, det vill jag bara meddela. Gå och köp dig ett par du med. Dra dom över din overall så är du fit for, ja vilken utelek som helst, egentligen.
Men jag antar att du också tycker om att leka i sandlådan, för det gör väl alla? Ja, tänkte väl det. Där, i alla fall. Där passar dom ypperligt. Samt vid trädgårdsarbete. Jag kanske borde ta och köpa ett par till mormor, faktiskt.. hon gillar trädgård och sånt.
Mina röda brallor kommer från kaxs, Kappahl. Dom hade tydligen fått bäst i test i nåt sånt där galonbralletest. Perrfekt!
Och vet ni?
Idag är det bara nio dagar tills min pappa kommer hem. Nio dagar ifrån varandra. Och nu nio dagar tills vi ses. Det är utförsbacken kvar… hejja hejja hejja Pappa i det där Tjeckienlandet långt bort!
(9).
Liten
Senaste kommentarer