Den där lördagsstarten gick inte av för hackor;
-pojkarna och jag, på solig långpromenad.
Jag kände mig helt enkelt lite såhär;
Efter mysig familjestund under morgonen så pussade vi sedan pappan hejdå.
Han är fasligt busy vår älskade pappa och man. Med dom orden sagda är vi både oerhört stolta, tacksamma och beundrande över hans framgångar… och så blir vi också lite väl längtiga ibland när det, som den här veckan, blir lite lite hela-familjen-tid. Med det jämnar ut sig, vissa veckor blir det mer av den älsklingsvaran, och andra lite mindre. Liten lider nog inte alls, han får träffa sina päron så att han blir less. Det är mest jag och M som sprungit om varandra senaste. Så jag längtarr helt enkelt efter min M.
Jag och S hälsade på Farmor och Farfar en sväng och så lekte vi hemma på gården. Efter lunch drog vi iväg med Pärlan. Hamnade här;
– hos älskade Mammamormor och Pappamorfar och Torehunden. Där det frissades träd och grejades med äpplen och kokades gryta och bakades äppelkaka och eldades löv och gudvetallt. Det var full fart!
Jag och Minimannen passade på att norpa lite nya färska blommor.
Och medan S hängde en stund med Mormor, så passade jag på att ge mig ut på en springur. Jag tog ut mig så att jag var som ett rödblommigt, vimsigt spöke en stund efter målgång.
Vi hade mysiga och goda timmar där i lilla byn. Vissa gjorde ett pyjamasklätt sista försök att bota febern med så mycket äppelkaka det bara orkades. Mormor hade ju precis bakat och jag tycker Liten gjorde ett smart val. Att i alla fall försöka…
Så landade vi hemma när kvällen var Liten-ska-sova-för-natten-sen och jag satt i salen med tända ljus och lyssnade på lillvännen som låg och snorsnarkade i storsängen.
Nu ligger jag här i sovrummet där solen strålar in. Väntar på att min lillvän ska vakna. Han har snörvlat på och småpratat, typ feberyrat, i sömnen i natt. En gång måste han ha varit vaken i sitt snack också. Då han satte sig rakt upp och tittade åt pappans sov-håll;
mäh! ä pappa? .
Jag blev så paff att han har sån koll, liksom. Så jag svarade va, vad säger du?
Ä pappa? , sa han igen och blev nöjd när jag svarade att han var på jobbet och kommer hem imorn.
S gör mig paff mest varenda dag nu. Hur mycket ryms det egentligen i en sån där liten kropp och knopp?
Det ser ut att bli en vacker söndag-
kaffebryggaren har jobbat färdigt och jag ska ta dagens första, dagens bästa, kaffekopp till dom nyvärmda bröden jag var i frysen och hämtade för en stund sedan. Så lyxigt med som-nybakt varje dag. Och snart, snart rullar nog vår älskade M in på gården och vi kan ha en mysig hela-familjen-söndag tillsammans.
Må så gott idag! <3
Senaste kommentarer