av Emmeli | sep 4, 2015 | Emmeli funderar
Håhåå, så sköööönt.
Avrundade arbetsveckan med att stanna till hos Storan och hämta ett fång med rosor att göra fredagsfint med hemma, sen körde jag hemåt och har ganska nyss ramlat innanför dörren. Efter en marathonlång arbetsvecka som började tidigt i måndags och som liksom har tuffat på ända tills nu, till sena fredagkvällen.
Åh, nu är jag verkligen inskolad på jobbet känns det som. Den här veckan har jag jobbat enligt mitt egna schema, vickat för en annan lärare och nu två senaste dagarna varit på Stråk- och Blåsläger och spelat tillsammans med en massa kids som dessutom avslutades så fint i kyrkan med spel för föräldrar och andra.
.
Men nu är jag alltså hemma, har helg och pustar ut. Förbenat skönt!
Pussar liten minimänniska och förundras över mannen. Världens bästa. Han som roddar Liten och hund och fixar och grejar. Nu håller han på att frysa in lingonsylt han kokat och bjuder sin fru på hemmagjord pizza till sen fredagmiddag. Gräsmattan är nyfrissad efter att pojkarna klippt den tillsammans idag. Och innetak är målat och redo att spikas upp där ute på Verandan. Oj som dom har jobbat på idag alltså. Idag också. <3 Ute på bron ligger den där högen med mattor och väntar på att få läggas på nyskurade golv.
Så ikväll blir det fredagsmys på hög nivå; jag ska fullkomligt gasa på med massa skurmedel och göra hemmet skinande rent! Nu ska det bli ordning på taket!
Önskar er en jättefin helg!
Lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Bilder från i söndags när vi var en sväng till Fäbodstugan. M och Liten lagade taket och jag latade mig i gräset.
Och sådärja.
Idag är det fredag och en dag jobb kvar innan helgen tar vid och jag kan checka in för Tillsammanstid med dom två bästa jag vet. Och så kanske jag hinner städa upp det stökiga hemmet också som jag inte prioriterade igårkväll. Äsch. Lite stök har väl ingen dött av, tänker jag (och peppar städomanen i mig…!).
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Mammalivet
Så var det torsdagkväll och jag rullade in här på gården tillsammans med älskade kollegan (Storan, ni vet <3) för inte så jättelängesedan. Precis i rättan tid för att hinna vara en liten stund med min lille Prins, få be Gud som haver och natta honom. Det kändes så bra i Mammahjärtat.
Den här dagen började så himla konstigt.
Ser ni?
Bara han och jag?
Hur konstigt som helst.
I morse hann vi båda vara med och lämna Liten på Förskolan. På tal om Förskolan, så är jag så himla glad att vi kunnat ta inskolningen i ett lugnt tempo. Eller förresten vet jag inte vad ett lugnt tempo är. Vi har haft inskolning en vecka nu, gått stegvis framåt. Än fast S tycker om Förskolan, har kutat in där från första stund, så är det mycket som händer och mängder av intryck att smälta för vår Miniman, så jag tror att det är bra att ta det hela lite piano oavsett.
I morse var vi då och lämnade lillprinsen för dagens lilla Förskoledos (idag: lämning, lunchätning själv utan mig eller M, och sedan hämtning). Första lämningen på direkten var igår och det hade känts så konstigt i Pappahjärtat, sa M. Så ni kan ju bara tänka er hur blödiga jag tyckte det var idag att vara med om samma sak. Tur att M var med också. Jag fick verkligen stålsätta mig, krama min starka lilla pojke hejdå (fel. Jag hann inte få någon kram. Fick en slängpuss istället innan han försvann in i lekvimlet…) och sedan gå.
Och det var då det blev så himla konstigt, då som jag och mannen helt plötligt bara var på två. Vi hade en stund till godo, så vi tog oss en långpromenad efter lämningen. Så himla, himla konstigt att vara bara vi, på en promenad. Utan vagn. Utan Liten.
Ja, Torehunden var ju också med såklart.
Och nu är jag hemma igen hos mina två, efter en massa lägertimmar. Trött men nöjd och lite, lite susig i öronen. Det ska bli skönt att lägga huvudet på kudden. Och så himla härligt- imorn är det fredag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 3, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Sovrummet
God morgon Torsdag från sovrummet jag tycker så mycket om!
Jag la mig med Liten igårkväll. För att stilla min Minimannen-längtan så bäddade vi ner oss i Storsängen och så har vi sovit, tätt, tätt i en nästan evighetslång natt. Många timmar alltså. Så mysigt och skönt. Och än om jag vet att S tycker så bra om att sova i sin spjälis så är jag ego ibland och lyfter över honom till oss. Han trivs där med, om jag säger så. <3
Snart helg, alltså.
Som sagt så jobbar jag extraextramycket den här veckan. Älskar Musikfrökenlivet, men idag ser jag fram emot helg och en massa tid med min Miniman och man. Men först! -drar jag, ett gäng lärare och elever iväg på ett Spelläger som sista rycket innan helgen tar vid. Känns helt galet. För ett gäng år sedan var det Lilla E (jag alltså) som åkte iväg med felan på ryggen, kände pirr i magen för att sova borta, spelade för hjärtats fröjd och kom hem stolt efter att ha klarat hela alltet.
Jag kommer hem ikväll och åker tillbaka i morgon bitti igen. Vill inte sova ifrån Liten. Ja, ni hör ju. Jag tycker det är skitjobbigt att vara ifrån honom. Helt sonika. Det är så fantastiskt att få ta del av båda världar; jobba lite och vara hemma mycket. Det passar mig alldeles perfekt. Men den här veckan är det ju lite tvärtom; jobba mycket och vara hemma lite. Det är intressant att ha provat på det också… 
Det är torsdag, alltså. Jag ser fram emot roliga jobbdagar men har samtidigt lite hemlängtan. Så kan det va´!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2015 | Emmeli funderar
Det är höst nu.
Den kom idag. Det känns i luften.
Det är kyligt och höstblåsten är här. Bladen börjar gulna på träden. Om morgonen är gräset alldeles regnblött av dagg. Naturen har börjat stanna upp liksom. Är inte lika grön, sprakande och krispig längre. Den är istället lite loj. Står stilla, helt enkelt. Än om det är lite sorgligt att lämna sommaren och det älskade ljuset, så för hösten med sig ett lugn, tycker jag. Sommaren är härlig på sitt vis; med Sommarlovets tid och allt som hör det till. Oceaner av Tillsammanstid. Smultron på strå, barfotaspring. Bad. Värme. Sol in på sena natten. Tid att göra precis vad man vill, precis hela tiden.
Men jag tycker också om kontrasten då och nu.
Jag tycker om nystartskänslan, rutiner och att njuta av vardag och se fram emot mysiga helgdagar.
Hög luft, färgsprakande träd, tjocksockar och Blundstone på fötterna. Jag ser fram emot skogsutflykter med pojkarna. Att värma sig under filten, tända ljus, koka soppa, baka bröd. Och hoppas, hoppas, det gör jag på att någon gång inom en snar framtid, få sitta i salen och höra elden spraka bakom kakelugnens luckor.
Det känns i luften. Den är här nu.
Lillafrun
Senaste kommentarer