13122015-IMG_7153Inget ont som inte har något gott med sig, brukar man ju säga.

Ibland kan det vara svårare att se det goda i det eländiga… som nu; med dagar av Sjukstuga Deluxe så har det väl inte varit sådär jättelätt att se något gott i det hela. Förrän nu, när vi börjar tillfriskna, är hemma alla tre tillsammans för att samla 48 friska timmar för att sedan kunna fortsätta livet bland människor vi älskar och ta slutspurt innan Jullov och sånt.

Igår hade vi en sån där halvsjukdag. Ingen mer sjuka mer än trötta och utmattade kroppar. Utanför lyste solen och termometern visade på tio minusgrader. Vi klädde på oss och gav oss ut. Gick småsteg över vår egen mark intill Gården. Njöt av bara den grejen. Trots att pojkarna inte for fram så fort så orkade jag inte ens hänga med i deras tempo. 13122015-IMG_7162Jag mest andades friskluft och lät solen landa på kinderna. Alldeles himmelskt.

13122015-IMG_7157

I övrigt myste vi mest under filten tillsammans. Liten såg på Pettson och Päronen smyg-åt Piggelin som Farfar levererat. Så vek vi pappersflygplan tillsammans och ritade. Och jag och mannen tävlade i vem som kunde bygga högst torn av Litens klossar innan Liten rev i ett gapskratt. Vi hade det vansinnigt trevligt helt enkelt, trots allt. När det var kväll kröp vi ner i det tokstädade sovrummet, som vädrats och var smått svinkallt men doftade rent och fräscht och bjöd på renbäddad säng som sövde oss alla tre i ett nafs.

Idag har vi måndag.

Och vi känner oss ännu ett snäpp piggare. Ingen har insjuknat något mer alltså, så nu vågar vi nästan hoppas på att vi är ute ur denna dimma. Jag säger nästan, bara för att jag är så nojjig. Men nu har det liksom gått snart tre dygn sedan Äckelsjukan var här och härjade.

Det har tvättats ännu lite mer och städas ännu ett varv. Jag har även bakat ett nytt bröd med hjälp av min namnsdagsunge, Sixten. Brödet fick alla tummar upp här hemma, kanske vill ni ha recept?

Så har vi tagit det lugnt, förstås. Trots att jag känner mig på banan igen så kan jag inte ens tänka tanken på förra veckans hårda träningspass. Springturen timmarna innan jag blev tvärdålig till exempel…  Vi har inte haft vilovecka på jagvetintehurlänge, så vi har nu gett våra kroppar en träningspaus denna vecka, både jag och mannen. Då finns massa tid till återhämtning, ännu mer tid till julepyssel och det känns världsmysigt faktiskt!

Jag kommer inte ihåg senast jag var sjuk, jag avskyr att vara sjuk.. vem gör inte det? Men på något vis är det som att den där kontrollen jag annars är så van att ha över mitt liv, lämnas över och det helt enkelt är livet som tar över. På ett sätt befriande.

Inget ont som inte har något gott med sig. 

Ha en god kväll alla ni.

Lillafrun