Skilla klädd i glasklara regndroppar.
En Liten i vagnen omringad av illigt grönt.  En efter-regnet-doft som var himmelsk. Ett grönt täcke som gör mig nipprig. Liljekonvaljerna är snart här hos oss!

Och sådär såg det alltså ut när vi gick till Mäjadalen igår. Landade i Storans fina hem bland alla goa ungar och Litens morbror. Storan själv var på vift, men henne mötte vi efter stora vägen och fick pratstund där istället. När jag och Sisse var på väg hemåt, efter så mysig lek- och kaffesörplarkväll. Sisse gjorde enligt morsans plan natt där i vagnen. Med vällingen i magen och med lillkroppen klädd i pyjamas och ombäddad av en massa gosigt. 

Vardagslyx. Att kunna ta kvällspromenaden till en älskad familj i familjen.

Och idag är det torsdag och jag kan knappt tro att det är sant. 17 dagar har gått och idag är det alltså bara en sketen dag kvar. Jädrar vad jag ska bli tvärpreggo när han kommer hem imorn; ropa Maaartiin! och be honom serva mig för minsta lilla. Fotmassade vore skönt, liksom.
Äsch. Skojjar bara. Jag tycker ju om att klara en massa saker själv. ” Du kuuuunde, mamma! …  ”

Men jag längtar efter att få kramas och pussa vackernacke. Se M tillsammans med vår lilla pojke. Ha den där trygga, lugna älskade människan hemma igen.

Fast jag är ju faktiskt typ ganska preggo så det är allt bra vaaaansinnigt skönt att pappan är hemma snart och kan busa och leka, laga och byta, han också. Men så lyxigt vi har haft det, att med jämna mellanrum få landa hemma hos mina föräldrar. Blivit ompysslade, sovit gott, lekt en massa, massa roligt. Cyklat en herrans massa pass på gammcykeln, njutit i vitsippsbacken, ätit mormors köttbullar och åkt traktor med morfar. Nu kör vi, sista rycket innan en mycket, mycket efterlängtad helg tar vid!

(1).

Lillafrun