Det är sannerligen någon visst med det. Att ha Bäbisbubbladagar, alltså. Bara familjemys och bäbissnusande som tar upp all plats i kropp och knopp. Jag veet ju att vi träffat en massa människor stundvis senaste dagarna. Men jag kommer liksom knappt ihåg det. I hjärtat och huvudet, har jag bara min lilla skock av människor. Dom där tre som jag älskar så hjärtat värker. Att leva i Bäbisbubbla; Ett himmelskt tillstånd. 

Precis som med Storebror, så flätas dagarna samman med varandra. Någon klocka tittas det inte på. Den enda klocka som följs är mat- och sovklockan. Den har vi alla fyra. Annars tar vi det piano. Ja, Liten leker järnet förstås med alla älskade han har runtomkring sig. Men mamma och bäbis sysslar mest med mañana-mañana-häng. 

Igår tog jag mig ändå utanför dörren rätt så tidigt, faktiskt. Redan på förmiddagen. Och när jag kliver ut på Verandan, bland blomfyllda amplar, med vacker-vy för ögat. Går trappen ner och ger mig ut på Drömgården. Ser mannen greja..

.. hör ljudet av en liten pojke som leker för fullt med sin kusin.

Jag hänger den sötaste tvätt jag någonsin skådat. Storebrors finbrallor och Lillans rosiga och prickiga skapelser. Och under äppelträdet medan tvätten hängdes?

En sovande Juniflicka….

 …. allt, allt det där. Ja, då känner mig bara så himla, himla rik. Suckar djupt och konstaterar att; Hjärtat hade plats. Massor av plats. Jag är så oändligt kär i mina barn. Min och Vackermannens rikedom. 

Nu är Lillan 6 dagar gammal.

Dagarna är ljuvliga. Hon är hittills så himla nöjd med livet vår lilla Juniflicka, vilket är så tacksamt att ord ej finns att beskriva. Är hittills precis som sin Storebror var som pytte. Åh, älskade stora, lilla Storebror…

 Som han verkligen gör sitt allra, allra bästa. Jag och mannen har ont i hjärtat för att han är så fin. Inte gjort det minsta tecken mot Lillasyster att han är avis eller så. Jag och M försöker hela tiden överösa honom med kärlek och uppmärksamhet, precis som vanligt. Så oändligt lyxigt att vi har en helt Sommarlov av Tillsammanstid. Lyxigt, för oss alla fyra. På bilden;

En Storebror som igår plötsligt ville Sova mammas säng. Och som såklart fick det. Med fötterna på huvudkudden i vanlig ordning. Så i natt har vi sovit alla fyra i Storsängen. Vilken känsla. Sardiner-i-ask, kombinerat med världens Lyckokänsla.

Det kändes så skönt på något vis, att han bad om just det där. För som han varit Storebror-Jättenäll (jättesnäll) och så duktig på alla fronter dessa senaste dagarna i våra liv. Han är så mån om att vara snäll. Så fort han tror han gjort någon illa så säger han” å fölåt, inte mening. ja kan blåsa (så blåser han allt han har). Nu känns det bättle?” . Och så spatserar han runt och säger ja är näll, mamma! och jag håller med och säger tusen gånger om att han är Världens Finaste Storebror. Överöser honom med kärlek och det sista han säger innan han somnar om kvällen är Mamma älskar Dig (för precis så säger ju jag till honom, 735 gånger om dagen.). 

Så jo. Han bearbetar nog, såklart. Den där lilla Minimannen, med så otroligt mycket i sitt lilla huvud.

Bearbetar denna lilla Grodans ankomst. Hon, ständigt så himla, himla sömnig. Det är ju förfärligt jobbigt att bara komma till Livet, liksom.

Idag är det blyertsgrått ute och så blött, så blött efter nattens regnande.

Storebror susade i väg till sin älskade Mormor & Morfar i morse. Han skulle ha heldag där, sa han. Var helt enkelt inte pepp på det som försegår här på gården idag; Efterlängtat Storprojekt. Just nu sågas det i timmerstommen där ute på Verandan. En viss Drömdörr anlände ju häromdagen, närmare bestämt morgonen efter vår Första Natt Hemma. Håhå, jag tror det kommer bli rätt så fint alltså!

Så idag grejar mannen och snällaste Svärfar. Jag och Juniflickan, vi pysslar mest med det här;
Innemys bland mjuka filtar och kuddar.

Bäbisbubbladagar…

Lillafrun