En solbadande Veranda med slingrande ros som växer så det knakar. Framför och bredvid; en för sommaren nysådd gräsmatteplätt som växer så fort att man nästan kan se det med blotta ögat. Och till sist, en liten Miniman… som ja, precis så.. också han, växer och blir mer och mer storpojke för varje dag. Stor, fast ändå liten. Med kallingar, pecis som pappa..

Det är tisdag idag.

Och vi lämnar en så mysig måndag bakom oss. Det var jag och barnen, vi var ute på äventyr med syskonvagnen. Vandrade långpromenad förbi farfars jobb bland annat och det uppskattas alltid av Minimannen. Så lekte vi och jobbade på som galningar i tvättstugan. På eftermiddagen kom pappan hem och vi var omåttligt glada att se honom, och han oss. Som sagt; så konstigt när man nu blivit så vana att vara med varandra, precis hela tiden. Men det är ju så charmigt att längta också, tycker jag. Och mot kvällen fick vi finfrämmande av älskade Idan och hennes F. Precis hur trevligt, mysigt och roligt som helst.

New dawn. Vackerrosen som slingrar sig och nu snart slår ut sin första knopp. Min alldeles egna rosendröm växer och växer. Den där trädgårdsdrömmen alltså, där jag fantiserar om rosor högt och lågt i olika färger.

Just nu, sitter jag vid köksbordet och sörplar kaffe. Bredvid sitter Lillasyster i minibabysittern och bredvid henne, sitter en Storebror och läser sin favorittraktorbok för henne. Typ hur gulligt som helst. Han kan den där boken rätt bra märker jag. Mannen, han är beredd att börja sin dag tillsammans med alla dom där verktygen som är utspridda över typ hela världen.

Så idag har vi Sommarlovsdag igen. Himla skönt. Medan Lillan sover och Liten leker sandlådan tror jag att jag ska ta mig ann vinbärsbuskarna. Så får det bli. När jag tänker efter, kommer såklart Storebror älska att få vara med och plocka vinbär, han också..

Allt gott till er!

Lillafrun