En Lillasyster i Lekrummets mysiga läshörna.
7 veckor idag. Sedan tre blev fyra. Juniflickan, alltså. Vilken stjärna. Den där fjärde pusselbiten som gjorde Lilla familjen till en större och ny variant. Den bästa.
Jag är så kär i min stora lilla familj. Känner mig rikast på jorden när jag tittar på mina barn och som den mest bortskämda; hur kunde just JAG få dessa två helt underbara skapelser?.
För några månader sedan, ja för bara sju veckor sedan, så hade vi svårt att föreställa oss. Sätta oss in i hur det skulle bli och vara. Nu känns allt hur självklart som helst.
Vi försökte tänka och göra oss ”beredda” på en lite mer utmanande bäbis, än Liten. Han åt och sov ju bara, slapp krux med liten mage och kunde liksom bara njuta och hans föräldrar likaså. Till vår stora glädje, så är Lillan hittills, precis likadan. Helt underbart. Såklart är hon Juniflickan och inte Minimannen, var sina individer.
Det var så himla mysigt när vi satt och lekte, alla tre. Inne i Lekrummet strax innan läggdags. Jag blev serverad jagvetinte hur många kaffekoppar. Och sedan ville Storebror mysa med Lillasyster i läshörnan och det såg så himla gulligt ut att jag small av en smula.
Juniflickan. Lillasyster. Lillan. Vår älskade Juni. Världens bästa Storebrors li-i-lle vän. Den han säger ”jag älska dig, juni. älska mig, juni?” till..
Åh.
Och nu sitter jag här, tvåbarnsmorsan, och känner mig mer än nöjd. Det kommer, precis som ju livet är, vara både lätt och mindre lätt stundvis. Så är det. Men ibland känns vissa situationer kaosiga, som dagen därpå inte alls upplevs på samma vis. Ikväll fick jag revansch på förgårkvällens jobbiga nattande. Jag var inte alls lika trött idag och allt flöt på. Yeah! Smög ut från sovrummet där två små snusande sov. Tränade sedan ett skönt träningspass, och nu är jag nyduschad och redo för nattafika tillsammans med han som försökt snickra och överlista ett gammalt hus byggt på 1800-talet någon gång.
Småbarnsliv och Renoveringsprojekt. Precis som vi fantiserat och drömt om.
Senaste kommentarer