En glimt från där ute. Bjossans egenshoppade pumpa i bild.
En Morsans-köttbullar-lunch tillsammans med honom. Han, jag beundrar så det inte finns ord. Så liten, men ändå så otroligt mycket människa. Den där lilla pojken fick snits tidigt på det där med talet och har nu, trots att han bara är metern hög, så otroligt lätt för att uttrycka sig. Och det är så gulligt att man dånar. Dessutom fasligt trevligt för mig, att ha sånt gott pratsällskap här hemma! Där är ena paketet vi gav till födelsedagsStoran i fredags. S hade klipp-pimpat det lite, som ni ser. Och såklart var det ett födelsedagskort med en kantarell på. För sooom vi har letat kantareller i höst, hon och jag. Kortet kom tillsammans med en bok som S fick av hjärtevänner i somras. Han älskar den där boken och refererar den rakt av, ordagrant. Jag och M tappade hakan första gången vi inte hann med att börja läsa och han istället började rabbla allt. Ha ha.

I alla fall.

Skogsmusen, där i bild. Lär den där igelkotten precis allt. Mellan himmel och jord. Så, jag brukar säga till Storan att jag är hennes igelkott och hon min skogsmus. Sådetså.
Och där är min ena fredagsfyspartners lilla hand.

 En helg svischar snabbt, visst? 

Ja, förresten. Alla dagar! Som tvåbarnsmamma kan jag bara konstatera att det inte finns en minut att ha tråkigt på. Om man säger så. Särskilt inte när man roddar hem och barn solokvist. Jag njuter mammaliv och snusar småttingar så mycket jag bara kan. Tycker att det är ren lyx att få vara HemmaMamma. Ibland vill jag bara stoppa tiden. Typ nu. Det är intensivt, men galet underbart. Vi har snurr på det här när-pappsen-är-iväg-på-uppdrags-levernet här hemma nu också. Så vi teamar bra. Ibland känner jag för att kesa ihop, blir tvärtrött liksom. Då är det förstås lite smådrygt att inte ha någon att byta av med. Men annars, så!

Vi har ju haft en hel tillsammans-sommar. Men sen kommer alltid hösten och vintern, vilket är M´s mest intensiva uppdragsperiod. Så då vet man liksom det; nu är det höst igen, så nu kör vi! Lite så.

Den här helgen har varit fylld med trevligheter.

Först den där braiga fredagen som avslutades med Storans najsiga födelsedagskalas. Och så igår, lördag, när jag och kidsen drog till lilla byn som jag en gång kallade för Hemma. Nu, mitt hemmahemma. Jag fick lyxig tid i pappsens hardcoregym. Ett intervallpass med droppande svett och skyhög puls. Och efter det, hade gullpappa gjort eld i bastun och den här mamman bara jublade, för så skönt det var. Till kvällen hade vi lördagsmys med chokladbollarna som Storebror hade rullat tillsammans med Mormor under dagen. Mys, mys, mys. Till kvällen rullade vi hemåt och har sovit ännu en natt utan den där efterlängtade.

Idag har vi söndag.

Ännu en raggsocksgrå dag med så trötta moln på himmelen. Skönt med friskluft ändå. Så vi har börjat kratta andra halvan gården. Och så snorar vi. Jag står för krattandet och barnen för det andra lite mindre roliga. Baseluskan som är här och härjar har tagit hårdast på den yngste familjemedlemmen. Lillhjärtat har ingen feber, men är så snorig och rosslig i halsen. Hujeadig. Det gör ont i mammahjärtat. Men hon är tapper, äter som vanligt men sover kanske ännu lite mer. Det är bra, tänker jag. Vila är ju det bästa.  Storebror var ju typ en evighet mycket äldre när han åkte på första sjukan. Men som befarat, får Lillasyster börja jobba på immunförsvaret tidigare.

Så det var och är vår helg, det.

Jag tror att jag går emot strömmen lite när jag säger; ååhå vad härligt med måndag imorn! men, så är fallet. Det är alltid som bäst när hela familjen är samlad, och det blir den då.

Men först lite skön söndageftermiddag och kväll, med precis ingenting planerat. Förmodligen ännu några hundra varv av Var bor du lilla råtta, snytande av små näsor, tändande av goda doftljus och bara söndagsdegande. Så får det bli!

Ha det så gott alla ni!

Lillafrun