07112016-img_9863

Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!

Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.

Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 07112016-img_9917

07112016-img_9903

Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 07112016-img_9910Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 07112016-img_9920Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 07112016-img_9914

07112016-img_9924

Vinterkök.

I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.

Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.

Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.

Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.

Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.

Lillafrun