Just så.

Vaknade i morse och tänkte; ”på söndag är det första advent ”. I nästa sekund; på SÖNDAG är det första advent. Åh, hesteguud. Jag har målat alldeles för mycket fönster senaste tiden… typ helt glömt alla pyssel- och fixgrejer. Sysslor jag tycker är mysigt alltihop. Men som nu bara plötsligt stressade mig till hopphjärta.

Med en storsiffra på Hyperskalan , så diagnostiserade jag mig själv; Advent- och Julstress. Deluxe.

Förutom kransen som är bunden och peppisarna som är bakade, så har jag inte betat av en endaste julklapp,(några till S adventskalender bara), inte en stjärna var beredd att tändas, enriset barrade, ute på bron låg blömöggliga äpplen och ”prydde” bordet och allt kändes bara så vansinnigt omysigt. Och vart är mannen när jag behöver hans det är lugnt!? 

Efter att jag haft morgon med barnen så åkte jag och Lillan med Bjossan på föris. Han började leka på en gång och jag åkte sedan raka spåret hemåt. Gruset riktigt sprutade när jag drog från föris. Crazy-mama-om-her-way-home-för-att-adventspynta. Ur spåår!(Oj, oj. oj tänker ni, ja).

Så, medan Lillan sedan sov, gjorde jag först några varv runt min egen svans, visste liksom inte var jag skulle börja. Men jag började med det som kändes som det roligaste. Drog bort dom där suräpplena ute på bron och pyntade med mossa. Sedan in för att fixa med juleblommor. Omringa med mossa, både kring den nyuutslagna amaryllisen och en drös hyacinter. Fram åkte vinterjulefina textiler.24112016-img_0501 24112016-img_0513

Och bit för bit lugnade mitt hopphjärta ner sig, och jag bara njöt. Jag älskar att fixa och dona med sånt där.24112016-img_052024112016-img_0521Men ni vet hur det kan vara, ibland kan man bli stressad över de världsligaste av ting. Det är ju ingen som bett mig om varken det ena eller det andra. Det är ju jag som vill ha det som jag vill ha det. Du förstår nog precis. Sallykatten gav mig hejjarop och verkade gilla läget. I vanlig ordning.

24112016-img_0525

Plötsligt var köksfönster putsade och stjärnor upphängda, skåp torkade, varenda lite kryddburk och sådär. Och ja, Adventsstädningen var igång på riktigt. Det var köket, det. Bäbislek och gos i massor också, så då hanns bara ett rum med, innan vi gav oss ut med syskonvagnen. Solen sken och jag och Lillan gav oss iväg i det alldeles för vackra vädret för att inte tas till vara på. Sekatören var med, så vi knipsade nytt enris efter vägen och vandrade sedan vidare för att möta älsklingsBjossan.

Mot blomsteraffären. Var ute efter rött kraftigt band och fick tag på det. Plus guldiga bollar. Måste visa hur det blev sedan. Vidare, mot affären. Hade lista på saffran och sånt. Rullade hemåt med 2 kg kycklingklubbor. 2 lite mjölk. 1 liter fil. Grädde. 4 kg mjöl. 1 kg socker. Röda äpplen. Och så vidare. Två ungar. Dubbelvagn. Maj Gadd. Det var tungt.

24112016-img_0528 24112016-img_0531

När vi rullade in på gården sov båda barnen. Jag packade in,  ammade flickan som vaknade av sin Skalman-klocka och så fixades kransen med rött och guld.24112016-img_0533

Mitt i allt kom jag på att..JAG GLÖMDE SAFFRAN. Miniutbrott på mig själv. Så hittade jag 2 kuvert, från förra året. Tjohoo! Hoppas dom funkar. Skön känsla att inte behöva böka sig iväg igen, om jag säger så.

Sen har här lekt och pyntats och ätits. Och städats vidare. Och hängts upp stjärnor och bäddats rent och skurats golv och nu är vi i mååål!

24112016-img_0543

För att inte riskera missförstånd, vill jag bara upplysa om min extremt sarkastiska underton i detta inlägg. Som att det ens går att få ”panik” över något så världsligt, liksom. Fast…vem har någonsin sagt, att männskan är okomplicerad?

Nåväl.

Dagen har tagit bort den plötsliga, omysiga känslan och istället gett mig bomull i magen och längtan efter årets Juletid.

Nu har jag precis slagit mig ner. Bara mår som en Prinsessmamma. Stjärnorna lyser, Minimannen och jag tände dom tillsammans alldeles andäktigt. ”Åh, va fin!”, sa lillvännen.

Jag sitter och bara njuter av hela alltet nu. Hemmet är redo för Advent. Mycket vitt, men en del rött har smugit fram. Såklart väntas det med den rödaste julekudden och julemattan och så. Det är mysigt att spara på något också.

Lillasyster sover och jag väntar på att få ge Storebror sitt bad… men han ”ska bara” någonting först. Han har tagit helg nu, sov länge i eftermiddags också.. så tänker att han inte behöver somna prick upp-på-föris-dagen-efter-tid. Den tiden är ju redan förbi för två evigheter sedan. Men, han har varit så skitduktig i eftermiddag, så han får bestämma själv (en utav livets favoritsysslor som en tvåochetthalvtåring!) när han är badredo. ”Snart”, blir det bad i alla fall. Sen är det tre slagna hjältar som gör natt i en renbäddad säng med, såklart, röd-vita sängkläder. hah..

En pysselomans hopphjärta är åter i schakt. Sicken tur, filur.

Å där, gick plötsligt spotify igång!? .. med you are the sunshine of my life… mannen alltså. (Jag längtar efter dig! <3 )

Fin kväll till er!

Lillafrun