Där;
Salen i julig skrud. Med lummerkransarna som hänger på skåpet och sprider jul. Kransarna som GulleStoran hade levererat på vår dörr en kväll när jag och barnen kom hem, efter att ha varit på vift. Så himla gulligt.
Och äntligen, alltså.
Om ni bara visste vilken intensiv period vi haft senaste tiden. Ja, alltså det är väl alltid intensivt på ett sätt. Som småttingfamilj, menar jag. Men nu har det kryddats lite extra. Jag och mannen har vetat om dom här veckorna hela hösten, så vi var beredda och har stöttat varandra på var våra håll. Jag har berömt honom för att han är så grymt bra. På att uppdraga. Allt han tar sig för, blir så bra. Stora saker som jag skulle ha knip i magen inför. Det bara drar han iväg. Och gör. Sen kommer han hem, någon lite dutt här och var. Och är Världens bästa Pappa. och min Finaste M.
Och ja, han skickar gulleord och berömmer sin fru, mamman till sina barn, också. Hon som gasar på här hemma med allt vad det innebär. Jag tycker att jag har det lyxigt, som får vara hemma med Storebror och Lillasyster, men såklart tuffar ju inte allt bara på av sig själv…
Men idag, är det den där fredagen. När den skäggige rullar in på gården ikväll och det sedan tar vid ett betydligt lugnare tempo. Det ska bli så skönt och mysigt. Vi längtar, allihopa!
Jag packade ner barnen i syskonvagnen tidigare. Vi gick på tur. Dom somnade och morsan fick sköna kilometrar i ben och lungor. Barnen sov sig igenom handlingen också, så nu sitter jag här i köket och väntar på att dom ska vakna. Förutom mat att laga god fredagmiddag av, så handlades ingredienser för att vi ska kunna göra lite julgodis, jag och Bjossan. Kommer nog bli precis hur kladdigt, rörigt och mysigt som helst!
Så då vet ni. Vi har fredag. En fasligt efterlängtad sådan.
Senaste kommentarer