Idag vaknar jag med nya ögon känner jag. Ny energi, alltså. Igår kändes det som ett berg att bara passa en liten tid och utfodra två barn en hel dag. Det tyder på För Uttröttad Mamma, tänker jag. Dagen igår var liksom inte märkvärdig på något vis. Jag var bara för trött. Och det där med att svisha och trötta ut sig. Är ju i sig inte farligt. Jag älskar ju att göra massa saker och jag älskar att göra allt för mina barn. Ni vet. Men det är bristen på återhämtning som gör det farligt. Och senaste månaderna har det inte alls varit mycket av den varan. Och så toppas denna period, med den här veckan, där en slut mamma haft en helvecka med precis noll andrum. Nu behöver jag vila. Så…

..T. G. I. F.

-Thank God It´s Friday.

Någon firar med en hel drös nya småstrumpor. Alltså. Jag vill äta upp dom där småtårna!

Och så den där rosmarinen som flyttat till fin kruka och som doftar ljuvligt bara man nuddar vid den. Vardagslyx. Med färska örter mitt i vintern.

Legolek. Hos en Storebror som mår Jättebra! idag, säger han. Med tanke på gårdagens fläskläpp och blodiga näsa, menar han. Så skönt. Jag trodde typ att han hade brutit näsan, under någon sekund där båda barnen gallskrek som mest och jag knappt kunde tänka.

S och jag har kalasfixat lite. Hans favoriter har rullats!

Igår fick jag stresspåslag bara av att den där gulligaste pojken jag vet, i vanlig ordning sa jag vill hjälpa till mamma! och kom med pallen till bänken. Då snackade vi snabbmakaron. Till lunchen. Till och med det, kändes jobbigt. Jag som brukar ha honom med i alla möjliga knövliga bakprojekt. Nä, det var ingen rolig dag igår. Men! Det tillhör livet. Och jag tycker att det är nyttigt, både för mig och mina barn. Att se, att mamma faktiskt inte är någon maskin. Utan en människa. Som visserligen för det mesta är glad och positiv, stark och klarar mycket. Men som också kan ha dagar, där det känns som att ett makaronkok bara blir för mycket. Det är ju just det som är att vara stark. Att kunna visa sig svag ibland också, menar jag.

Där ser ni det nya gröna fatet. Så fint tycker jag. Jag fick vara snabb i rullandet idag.. vi var ju två…, bara det att dom bollarna han rullade, inte hamnade på fatet utan någon heeelt annanstans.

Den här vinkeln har jag nog aldrig fotat ifrån.

Jag satt på Salsgolvet med barnen runt i kring. Där har ni Dörren…. till vänster alltså. Den som för en upp till den där våningen man bara vill vara på och jobba,jobba,jobba!. Så småningom kommer ju den där fyrkanten till vänster att tas bort. Trappen alltså. Den ska ju flyttas och istället vara precis till vänster när man kommer in genom Drömdörren. Där ni i suddet ser att kattskålarna nu står. Det kommer göra hallen såå mycket bättre på alla vis.

Och vet ni!

Vår Sallykatt.

Förra veckan, så bara slog det mig att; jag tycker inte du verkar vara en flick-katt. Tänkte inte mer på det. Sen säger Storan på Semmelfikat i söndags; men Emmeli! Det där är ju inte en tjej. Som från ingenstans, kände hon likadant. Och efter en liten besiktning av ett proffs, så kunde det konstateras att vi ju har en pojke-katt. Småknasig grej. Vi ids och vill inte byta namnet, det där är vår Sallykatt. Spela roland om det är en pojke eller flicka. Fast det ska erkännas att det är rysligt lättsagt, särskilt när han äter upp salamin på mackan eller klöser på våra svindyra ytterdörr… att kalla honom för Salle-Balle…. tyvärr har ju någon hört sin mamma säga det, och det namnet fastnade såklart jättefort.

Och där då; Liten Juniflicka. Vår lilla docka.

Det har donats med allt möjligt idag som ni ser. Här är vi mitt uppe i en lek, med lekledare S. Han hade gjort ett tåg. Som såklart behövde lagas. Och fyllas på olja. Och så skulle det sandas runtomkring också förstår ni. Och ser ni något rosa som skymtar där borta?

Jag blev tvärkär och klickade hem den här till Lillan, samtidigt som Storebror fick typ det där fodrade regnstället eller nya bilstolen eller vad det var. Lillans alldeles egna lära-gå-vagn, mao. Skitfestlig tycker hon. Men vi får såklart hålla i henne fortfarande. Galet söt är den där lilla vagnen i alla fall.

Barnen sover fortfarande ute i vagnen efter vår långrunda. S sover ju inte så ofta på dagen. Men nu är det ju så att den där efterlängtade, skäggige, mannen kommer hem ikväll och då bara måste man ju tanka lite energi så att det orkas vara vaken lite längre än vanligt.

Så ja, idag är det en bra dag. En dag, där jag varit lite mer mig själv tack och lov. Och klarat mer än en makaron, liksom. Så skönt.

Ha en god fredag, finaste ni!

Lillafrun