En Vilsamhetens Lördag.

Precis så;

En sån där lördag som får bli som den blir, utan plan, tider att passa och som innehåller lite ditt och datt, sånt vi tycker om att göra. Det är bästa sortens vila, tycker vi.

Smågöra saker, leka med favoritleksakerna, varvat med lite extra kaffesörplande och lugn och ro. Och också självklart typiska småbarnslivshändelser däribland. Såna där som plötsligt kan innefatta bajs typ överallt, skratt som vapen, eller att en liten bäbisunge bara, bara vill vara hos sin mamma och prick ingen annan. Så vattnas det blommor, hängs lite tvätt och tittas på vårigt köksbord. Plötsligt flyger en fluga förbi. Ännu ett vårtecken!

Men vädret var lurigt idag. Sett superskönt ut inifrån. Men det har blåst storm. Så vi höll smått på att blåsa bort där ute på bron när den där dörrknackaren äntligen hamnade på plats..Alla var med på sitt lilla vis.
Så himla coolt att ha en egen skruvdragare!
Coolt att vara en Juniflicka också.

Mässingskruvar var svårare att få tag på än vi trott, men till slut. Så nu sitter den där, och är provknackad av hela la familia.

<3

 …

Storebror ville sedan så gärna gå och hälsa på Farmor och Farfar så mannen var över med honom. Lillasyster skulle sova igen. Så plötsligt sprang både jag och M runt våra egna svansar, nästan. Han skyndade sig upp på ställningen och fodrade (provisoriskt) fönster (Jag bara måste ju visa er någon dag. I veckan har det satts in två utav alla dom där riktigt höga fönsterna som bara är så mäktiga att jag nästan är rädd att stå vid dom).

Själv, snörade jag på mig dubbskorna och sprang iväg. Ett tag funderade jag på att låta stormen vinna och liksom lägga mig i diket och vänta på skjuts. Storm och sockersnö var inte något lättsprunget före. Men plötsligt uppenbarade sig en bar och stundvis geggigt, stundvis torr grusväg. Som en skänk från ovan!

Solen skiner och det är ju fortfarande en sån nymodighet; det här ljuset som stannar så mycket längre nu än för någon månad sedan. Jag sitter nu här hemma i ett knäpptyst hem, Lillasyster sover fortfarande, mannen är ute på en löptur och Storebror myser fortfarande hos Farfars. Dit vi alla snart ska gå, för att bli bortskämda med lördagsmiddag.

Ja, ni hör ju. En vilsamhetens lördag. Fett skönt. 

Lillafrun