Som när jag var liten.

Hemmet är min borg. 

Lite så.

Jag är löjligt hemmakär. Och fullkomligt älskar att hemmet nu är mitt ”jobb”. Lyxigaste jag kan tänka mig. Och så dom där fina småstunderna. Som det bara regnar av. Som att mitt bland ett svischande småbarnslivstempo, ändå hinna stanna upp. Bara känna doften i bäbisen fjuniga hår, få baaamsepuss av Miniman eller stanna vid syrénkvistarna både en och tre gånger under samma förmiddag. Njuta. I lugn och ro.
Salen förvandlades till Gympasalen. Storan kom och efter ett tag var både hon och jag som två svettnissor. Onsdagsgympan är ett mycket bra påfund, om vi får säga det själva.
Och titta där!

Vad vårigt! Såjord och röda små gummistövlar.  Minipåskliljorna, eller tête á tête som dom ju heter också. Dom, får mig alltid att tänka på gullvännerna från vårt tjejgäng i norrnorr… jag knarkade såna där då vid den här tiden på året. Lyan var full, liksom. Så namnet tête á tête hamnade till och med i låttexten som dom skrev till mig på Möhippan. Åh. Vilka minnen!  Tvättmaskinen jobbade på. Idogt, idogt. Det är fortfarande löjligt roligt att tvätta, hänga och vika småkläder tycker jag. Okej, ibland, när klockan är mycket, kan jag såklart känna mig för kvällstrött och tycka att det känns drygt med den där tvätten som bara ska tas om hand… men oftast, så är det faktiskt en trevlig syssla! Annat trevligt jag pysslade med den där dagen.. var att så! Basilikafröna hamnade i jorden och därmed är början till min och Minimannens lilla köksträdgård gjord. Wiho!  En liten rast tog jag mig också! Med ny favorittidning och gott i koppen. Innan jag och Lillasyster gick mot Förskolan och hämtade hem han som varit och lekt och härjat runt i några timmar. Han var toktrött och somnade bredvid sin Lillasyster på vägen hem. Eller rättare sagt; på vägen runt långrundan. Och har ni sett! Bar grusväg. Dock jädrigt slemmig och nu-känns-det-som-om-vagnen-försvinner-mjuk. Tungt, mao!  Eftermiddagspyssel med Storebror. Finn fem fel. Skitroligt ju!  Och plötsligt, som utav en händelse… skojjar bara. I ett jädrans tempo rullades det köttbullar till hungrig Storebror medan Lillasyster kravlade mig vid benen och undrade om hon inte kunde få sig sin mammamjölk snart. En stund senare var alla mätta och glada igen. Tänka sig, så fantastiskt det är med mat som ger energi! 

Så kunde samtliga krypa ner i renbäddade sängar till kvällen. Fast låt er inte luras! Juniflickan sover i sin säng en stund på kvällen.. timmarna hon sover, och jag och M fortfarande är vakna. Sen lyfter vi alltid över henne. Det är det mysigaste vi vet, att ligga och sova som fyra sardiner i en kärleksask!

En dag fylld av HemmaMammabestyr som den där. Då känns det nästan lite som när jag var liten. Och lekte i Lekstugan. Skötte om dockorna och städade och dukade fint vid röda lilla bordet. Blev tokig om någon gick in med grusiga skor när det var precis nysopat och älskade att plocka blombuketter och sätta i vas.

Bara det. Att det här. Är på riktigt. Och mycket bättre. Innehåller dessutom Livet, liksom.

Lillafrun