Utsikten från vårt sovrumsfönster. Storm och träd på svaj…
…
Som det har stormat i natt.
Jag tycker inte om storm. Känner mig otrygg och är alltid rädd att något träd ska rasa åt fel håll.
I morse, när vi precis vaknat och jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Så ser jag hur åbäket, Studsmattan, står på högkant ute på lägdan.
Hej, hej.. du känsla av Rådlöshet som jag alltid stöter på när M är iväg. Det slår aldrig fel. Sjuka barn, plötsligt snöyra, huvudsäkringar som går, bilar som krånglar. Sånt. Händer allllllltid, när jag är själv med barnen.
Det var helt enkelt bara att klä på dom nyvakna småttingarna och packa ner dom i Snabbvagnen. Med vindrutan på hade dom det kungligt där inne. Men jag kunde faktiskt inte göra ett dyft själv. Ringde och väckte Stackars Storan som skulle komma så fort hon kunde, men då kom precis gulliga grannarna från vår ena granngård här i Bullerbyn. Dom hade sett hur studsmattan stod där ute på lägdan och förstod att jag var ensam med barnen. Så fint så jag får ont i hjärtat.
Grannfrun tog hand om småttingarna som satt i vagnen och inte alls tyckte att det var särskilt roligt.
Så vi hjälptes åt. Välte upp åbäket. Som var vågigt och dant. Kanske inte något att hoppa på mera. Band fast allt i lä och sen får vi se hur det går. Det var himla skönt att komma in från stormen och äta frukost sedan. En bättre fredagsstart kanske man hade kunnat få, än med förstörande storm, två ledsna barn i vagn och känsla av rådlöshet. Men hey! Ingen kom till skada och det är det viktigaste!
Men nä, nu skiter vi iden där morgonen som var allt annat än nice. Hoppas bara den där studsmattan går att räddas… annars är det såklart inget att göra. Men himla sura kronor då tycker jag. Som liksom bara blåst bort. Nåväl. Inget skit uttaget i förskott. Vi lever på hoppet….! (HÖHÖ).
Till något trevligare; 
Hon, där. I fradagsmorgonsolen den 21 april. Den där lilla, näpna, flickan. Familjens Lillan. Sixtens Lillasyster. Juniflickan. Vår sanna Junidröm.
Idag blir hon 10 månader.
Den där koladoftande, lena lilla flickan. Den gosigaste bäbisen på jorden. Som är en cool tjej, som också är alldeles galet mamma-kär. Och till och med än mer kär i mamma-maten än sin Storebror. Hurra säger mamman, i alla fall än så länge!
Du sover gott om natten. Nattad med samma saga som Storebror. Så rar som ligger och lyssnar och bara är i min ena armkrok, medan Bjossan ligger i den andra. Och så slumrar du en drös timmar om dagen också. Där är ni så oförskämt lika, du och din Storebror. Att sova är sköönt, säger ni. Och ute i vagnen är det ju bara så himmelskt. Du är nyfiken, älskar att riva ut saker ur skåp och lådor och är gärna uppe på dina små ben och spatserar runt möbler. För att ibland stå helt själv några sekunder innan du liksom kommer på att du faktiskt står själv och då böjer på dina små knän.
…
J har såklart Storebror som sin stora, stora idol och hans leksaker verkar alltid roligare än vilka andra leksaker som helst. Det är en fin balansgång det där. Att för Storebror lära sig att dela med sig, men samtidigt måste han också få ha vissa saker för sig själv. Men tunnan med duplolego till exempel, det är en typisk tillsammansleksak och det funkar fint. Medan J till exempel absoluut inte får lägga små händerna på den där Stora Gula Traktorn… och tydligen var dom där böckerna Juni sitter och drar i; Spejalböcker. (specialböcker). Jo, jo. Så var det med det..
Fast luras inte! Den där lilla flickan har också skinn på näsan. Det är, oftast inte i alla fall, utan morr man tar något ur hennes händer. Det är bra, det!
Medan Storebrorsan är mer en mini-me; pratar så orden bara sprutar, gestikulerar och kan gå från jag-äääälskar!- känsla till att det plötsligt ryker ur öronen. Så känner man, redan nu, att Juni mer är mannens lilla avbild. Så himla fint. Att två syskon kan vara så lika, men ändå så olika.
J och M, är liksom lugnet själva. Fast lite otippat är J en riktig Up-and-go-bäbis. Hon har absoluut inte tid all ligga stilla på skötbordet vilket hennes fartiga Storebror inte brydde sig alls i. Som en Snurresprätta ska J bara iväg, och det är typ alltid vi kommer ut från ”Blöjhuset” (som S säger), med kläder halvt påtagna och blöjan likaså. Med bäbisen som ett busigt solsken och med tungan i mungipan.
I den här familjen finns både fart och fläkt och filbunkelugn i en salig blandning, hos oss alla. Några har lite mer av det ena och tvärtom. Vi är en kvartett i balans, om man säger så. Och det är så makalöst fint, att få vara en familj tillsammans.
<3
Nu ska jag och Storebror försöka hjälpas åt att reda upp det här hemmet lite inför helgen. Mattorna är ute i stormen och dammsugaren och skurtrasan väntar. En fredagsstädning ska nog kunna städa bort morsans dåliga start med stress- och argkänsla.
Hoppas ni får en fin fredag!
Senaste kommentarer