Mamma? Kommer du snart, eller?
…
Å, nä…
-Ibland blir det verkligen, verkligen, verkligen I N T E som man har tänkt sig. Så startade våran helg. Men inte så mycket värre än så. Inga allvarligheter. Och då får man ju vara mer än glad, såklart. Men nä, fy fasiken vad sura vi blev.. särskilt jag och mannen alltså. När vi vaknade natten mellan fredag och lördag, av att den där älskade skägige var grön som en gurka i fejjan och vi på en gång förstod vem som kommit på återbesök. Jädra Herr Äckelsjuka. Den är överallt och än fast vi höll oss hemma en drös med dagar.. så betyder det ju inte att vi inte kunde råka ut för den igen. Tack och lov verkar vi i alla fall köra en-i-taget-stilen. Så denna sväng blev det jag som kokade blåbärsoppan och servade man och barn så gott jag bara kunde.
Men vi hade ju såna drömmiga planer igår. Så det var lite surt. MammaMormor och PappaMorfar skulle komma tidigt på morgonen. Med rullade köttbullar, arbetararmar och leka-med-barnbarnen-lust. Det var en Arbetsdag inplanerad. En mycket dyrbar dag för mig och M, alltså. Vi jobbar på här hemma så mycket vi bara hinner. Balanserar småbarnsliv med renovering och jobb och så vidare. Så två par extraarmar en dag, är liksom mer än guld värt. Men.. köttbullarna är frusna och mina älskade päron kommer nog en annan dag i stället.
Det var lite motigt i början av dagen… fast inte lång stund. M hade ju avverkat nattens äckelpäckel och låg sedan bara och sov och sov och sov och sov där på sofflocket. Och jag njöt på knasigt vis, av synen. Han är lika o-bra som jag på att dra i handbromsen, så det var skönt att se honom vila. Samma knas-sköna känsla var det för mig förra veckan. Så nu har vi haft varsin sån där sväng; varit nere i Kloakerna och vänt tillbaka, med vår-iver och arbetsglädje deluxe. Det är det bästa med att ha varit sjuk; att man är så förbaskat glad över att vara sig själv igen. Sån lyx och lycka!
…
Och Hurra!!. Vårens Första Dag. Så kändes det. Det var heelt ljuvligt väder. Jag och S drog till och målade våra pallkragar.
Och ja, det kan tänkas att det stundvis fullkomligt flög färg i luften, att gräsmattan var läskigt röd här och där och att morsan var meeer än nöjd (och småsvettig) när dom där fyra pallkragarna var färdigmålade. Han har fart, den där Minimannen. Om man säger så..
Och sen var det bara jag och Lilla Juni för en stund. Storebror hade smitit till Farfar… fastän vi sa att Basiluskan kunde hoppa till honom också. Men S blev lovad av Farfarn, såklart. Dom är ju som ler och långhalm dom där två.
Jag och J roade oss fint. Hon njöt lång stund i gungan, medan mamman puttade på och samtidigt blundade mot solen då och då. Så spatserade hon med hennes småhänder i mina, längs efter grusvägen. Och så lektes det i sandlådan. Himla trevligt. Allt, förutom ett Salle-Balle-bajskorvar som jag just skulle göra sandkaka utav..
Vid middagstid gjorde jag jordens softaste, men mycket uppskattade middag; ugnspannkaka. Skjutsade in den i ugnen och medan M passade den så var jag och J ute på ljuvlig vårpromenad. Sen väntade pannkaksfest, med vispad grädde och varma hallon och en ytterdörr som stod på glänt.
Pojkarna somnade tidigt och jag hade kväll med Lillan. Hon som egentligen hade somnat för natten men blev väckt… av den där lilla, lilla människan med den stora, stora viljan. Som var så trött att han inte visste vad han hette. Så, det lät för mycket, kan man säga. Sådär för-mycket-att-till-och-med-ej- lättväckta-J-vaknade efter tag. Med Bästa Sortens Powernap i lillkroppen…. nåväl. Hon var med mig och grejade bara, och somnade sedan om igen.
Då dejtade jag mig själv där på kökssoffan under sena kvällen. Njöt av tystnaden, lugna stunden, det ordningplockade hemmet och nyskurade köket, vetskapen av att det där tvättberget var undanvikt och smaken av dom där digestivekexen med brie på. Vilan innan natten, helt sonika. En himmelsk stund för en mor.
Idag vaknar vi till söndag. Natten har varit god. Så skönt. Fast, jag vågar inte ropa hej! alls… det känns som att den där Herr Äckelsjuka retar oss. Har stått i en och en halv vecka efter morsans insjuknande och sen bara lurat bakom knuten och nu säkert inte alls ha släppt taget.. även om det känns så nu. Vi kan ju hoppas, i alla fall.
Pappan är mycket piggare idag, så idag kanske vi kan få lite tillsammanshelgkänsla. Om vi har tur!
Ha en fin söndag, alla ni!
Senaste kommentarer