Åh. Välkommen älskade, älskade och andäktigt vackra junimånad!
Den första Sommarmånaden.
Och ja, precis. Idag är en sån där dag, där undertecknad tappar orden. Dom liksom göms i bröstkorgen på något vis. Känslor bubblar över. Ögon tåras. Hjärtat slår av kärlek, så hårt så hårt.
Jag har mest gått runt och ferdinandsuckat. Med min Juniflicka på höften har vi gått över gården. Doftat på äppelknopparna och spanat på syrenen som slår ut vilken dag som helst.
Häggen doftar sommarhimmel och nu köket likaså.
Tänk alltså. Om prick tre veckor fyller familjens Lillasyster ett år. Det är ju inte klokt. På ett sätt som det känns som att hon varit här alltid, alltid. Så var det ju typ igår Lillan kom till jorden? Tid. Så märklig, liksom. Vad jag vet, är att jag njuter av den. Så mycket jag bara orkar. Tiden nu. Med småbarnen i ljuvliga åldrar. Säg, vilken ålder är inte ljuvlig? Var tid och ålder har sin charm. Livet som fru och HemmaMamma. En tid jag aldrig kommer glömma. Som guld i hjärtats minnesask.
Sommarens första dag. Första juni. Med hagel och driv-is. Typ. Blandat med sol och skönväder. Det är grönt vart än man vänder ögat. Men det häftiga är, att det fortfarande kan bli ännu grönare. Och att alla dom där blomsterknopparna bara väntar på att få slå ut. Och att vi fortfarande liksom bara står i börjans början av En Ny Sommar. Sån fantastisk känsla, visst?
Jag har börjat Sommarstädningen idag. Bara längtar efter att få göra sommar här inne.
Prick vad jag ville göra när jag vaknade i morse och prick vad jag gjort. Långa listor är skrivna och jag påtar och putsar och dammar och prickar av. Samtidigt som det syts och byts och kramas om. Farmor-receptet på fönsterputs funkar lika bra som vanligt. Vare sig det gäller fönster, speglar eller Salens lampkrona.
Sängkläder, överkast, sängkappa, kuddfodral, dukar, mattor… och mitt i allt en ljuvlig pyjamas tillhörande hon som är Vår Sanna Sommardröm. Juniflickan.
Jag och barnen fick lyxigaste sortens mellis i eftermiddags, efter att Storebror varit på några timmar Förislek. Så spontan-åkte vi och hälsade på Mormor och hennes gullvänner i den där bagarstugan mitt i skogen bland gamla härbren och förgätmigej. Och fick smaka alldeles nygräddat tunnbröd. Nu väntar kväll och hela familjen är hemma. En liten kaffe-efter-maten innan jag ska fortsätta med mitt lilla projekt. Kära nån. Det är verkligen aaaldrig så stökigt som när man är mitt i en storstädning. Men, jag vilar ögonen på vackerheter och matar på. Och knasig som jag är, så älskar jag ju sånt där.
Å. Juniflickans månad. Välkommen!
Och ni? Vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer