Min lilla Sommarstäda-köket-hjälpreda.
Vi gnolade på, belönade oss med lunch ute i solen. Fast vi vände in igen. BusJuni bara ställde sig upp i matstolen och kastade pastan all världens väg. Det blåste lite för mycket och till slut hade jag inga armar kvar att få i varken henne eller mig mat. Så vi åt inne, innan vi gav oss iväg.
Jag och J hämtade hem Storebror på det sätt som gillas stort. Sådär så att det är svårt att ta sig från Förisgården för att helst varje gulleunge också vill åka Springvagn.
Det var varmt att springa idag, för barnen fläktade det skönt och det var ju det viktigaste. Vatten när vi kom hem, av med överflödiga kläder och utelek därefter.
Såklart dagliga doftandet av äppelblommorna.
Sommarklänning och andra pyttekläder vajade i vinden.
Fasligt intressant med gräs, ju.
Så startade vi Sommarlovet!
För ja. Nu har vi Sommarlov!
Alltså, bara ordet! Man kan ju bli nipprig för mindre liksom.
Jag veeet, det är inte alls så stor skillnad jämfört med resten av året. Jag och kidsen hänger ju hemma tillsammans allra mest. Men S har ju ändå varit sina små timmar på Föris varje vecka. Något som jag delvis tyckt varit fantastiskt, för att det är kul för honom där, han lär sig saker vi inte kan lära honom här hemma och så får jag och J bara-hon-och-jag-tid…. men jag fullkomligt älskar när vi är hela lilla gänget samlat. Om än jag också blir tröttast i världens ibland, så är det ju den bästa tröttheten i alla fall.
Jag fantiserar lite om lata sommardagar tillsammans, barfotaspring ut och in, bara vara-tid utan en endaste tid att passa. Glassar att hämta i frysen, smultron på strå och solvarma barnkinder. Såklart dopp i havet och somna med hjärtana fyllda av Sommarlov.
Det slog mig häromdagen, att vi vid denna tid på året, senaste åren, tagit Hela-familjen-Sommarlov. Från att M kommit hem från sitt VM-uppdrag i slutet av maj, så har hans hockeysändande haft uppehåll prick hela sommaren, ända till hösten. Döskönt med massa tid tillsammans, väl där. Men oj, så helt fantastiskt härligt vårt ”Nya liv” är nu. Först nu, när vi liksom fått nys om annat, nytt sätt att leva vardagsliv. Först nu, förstår vi hur mycket vi faktiskt kämpat senaste två åren. Allt har varit värt det för att det är här vi vill leva. Drömgården är vår plats på jorden.
Att nu också ha mesta delen arbete ett par minuter bort, och det andra som självvalt precis när det passar oss. Det är lyx på den högsta nivån. Då det ger oss L I V.
Fastän Vackerpappan jobbar en massa nu också, så känns det liksom inte alls lika pannbenigt för varken han eller mig. Vi kan liksom hjälpas åt på ett annat sätt. Än om vi gärna gör ”våra” sysslor. Men grejen att vara två vuxna hemma om kvällarna, när kvällströttheten gärna vill komma. Att turas om med nattningar. Eller bara ”ge” den andre en löptur en vanlig vardagkväll. Eller det bästa, att kunna kramas fastän det varit arbetsdag … det tar liksom inte tre till fyra dagar innan han kommer hem.
Listan kan göras lång.
Nu längtar vi ändå efter Sommarsemester tilsammans, lite mer lagom antal veckor och med en stående plan jag nu börjat längta till fastän det för den skull inte behöver gå fort tills det är dags. Gulliga huset på ön, menar jag. Ääälskar att vara där och det ska bli så mysigt att se barnen som nu blivit ett år äldre, sommarnjuta där och att få den där dosen Gotland som liksom är prick hur härlig som helst.
…
Ännu en vacker junikväll är här och det njuts till fullo. Jag ska bara fortsätta lite, lite till på dagens liten-städdutt-här-liten-städdutt-där- syssla; köksstädningen. Igår tog jag bort två lager tyg med typ två tusen klamrar i varje tyg, på kökssoffan alltså. Så nu ska den somriga nytvättade varianten på. Så himla mormor att hålla på och byta sofftyg såhär. Och jag älskart!
Hoppas ni har det fint, ni med!
Senaste kommentarer