Jag och barnen var hos MammaMormor och PappaMorfar igår.
En dag som gör mig lyckofladdrig i hjärtat. Det var livets goda,dagen igenom. Synen av Miniman tillsammans med världens starkaste morfar och den absolut finaste mormorn man kan ha. Vi blev omhändertagna på det bästa sätt.
Och det lektes och slumrades om vartannat, och så åt vi värlsgott. I vanlig ordning när man är hemma hos mor och far. Solen sken och det var varmt och så himla skönt.
… och som pricken över I:t på en ljuvlig Sommarlördag, så gick vi allihopa till Liljekonvaljbacken. Morfar drog Liten i skrindan och Lillan drogs i vagnen av Mormor. 
Vi plockade vita små klockor som doftar himmel och därefter fortsatte gänget hemåt, förutom jag. Som sprang min favoritiga hemmahemmarunda. Tommelmon med extrasväng. Som en jagad. Fast det var jag ju inte.
Bara liksom lite som en ko på grönbete.
Med några djupa sniffningar i kaprifolen, kramade vi dom där två älskade hejdå efter vad som kändes som en hel semestervecka för den här mamman.
Och idag har det varit söndag hela dagen lång. Med gårdsfix som en massa tvättande och torkande ute i vinden. Gräsklippning, för pappan och Lillasyster. Hon, som somnade i pappsen famn precis där. Söndagsgympa och isglassätande. Mathandling och sånt. Jag och Storebror har varit i Mäjadalen också. Där (nästan) alla familjens pojkar blev frissade och så sommarfina av rara Klipp-L. Vattnande och ompysslande av blommor. Och typ tusen pussar på dom där jag älskar så att jag nästan får dåndimpen.
Barnen sover gott i sina sängar sedan flera, flera timmar. Jag har precis dragit en dammsugare och stökat undan lite. Ett myggbett kliar på fotleden, fåglarna hörs utifrån, solen håller på att gå ner bakom berget. Hjärtat är fyllt av vackra toner från kvällens Musik i Sommarkväll. I huvudet snurrar tankar. Om livet, liksom. Jag tänker på både sånt som gör mig så glad och sånt som gör att kroppen känns som en blyklump och gör mig prick hur ledsen som helst. Förutom fåglarna utifrån hörs snickerimaskin och olika verktyg, från den där mannen som är så idog, tålmodig och har det största hjärtat jag vet. Det är sommar på Drömgården. Och jag vet inte hur jag ska kunna hitta ett ord som liksom beskriver över-livet-tacksamheten på det pricksäkra sättet. Jag säger bara;
tack livet. du har så mycket gott att ge. vilken ynnest att få vara här på jorden och vandra ett slag. bland människor att älska och att älskas av. bland sånt som pirrar i magen och sånt som gör ont i hjärtat. att få dagar. att dela. tillsammans med dom finaste människorna jag vet. och liksom fylla. allt det där. med liv. tack. för det. <3
Senaste kommentarer